Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 14 april 1953 - TNC: 7. Matematisk och språklig utbrytning, av JW - Böcker - Kemistens uppslagsbok, av SHl - Plan geometri og trigonometri for sjømannsskoler, av sah - The Lebesgue integral, av Lars Erik Zachrisson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
TEKNISK TIDSKRIFT
kengruppen, och därmed blir språklig utbrytning av
måttenheten fullt tillåtlig — naturligtvis i sammanhang där
inga missförstånd kan uppstå. JW
Böcker
Kemistens uppslagsbok, 3:e årg., redigerad av S
Hellman. Förlag Kemistens Uppslagsbok, Arlöv 1952. 288 s.,
ill. 21 kr.
Boken innehåller en samling uppsatser behandlande
kemiska processer och produkter, en annonsdel till vilken
hör ett leverantör- och ett materialregister, ett antal
flyt-scheman för kemisk-tekniska processer, tabeller över
oorganiska och organiska ämnen, synonymer, lösningars
specifika vikt och ett antal löslighetskurvor för oorganiska
föreningar.
Bokens innehåll är brokigt både till karaktär och kvalitet.
Uppsatser och flytscheman, som utgör dess huvuddel, är
icke ordnade enligt någon synbar plan, tabellerna upptar
inte fullt 20 °/o av dess utrymme, och det synes därför
fullständigt missvisande att kalla verket uppslagsbok. Det är
väl närmast av årsbokstyp ehuru det inte återkommit
årligen. Att det enligt uppgift nu ges ut i tredje årgången är
därför också missvisande.
Uppsatsernas kvalitet är ojämn; några av dem särskilt i
bokens början, t.ex. "Modern vattenreningsteknik" och
"Stenkolstjära" är mycket bra. De är välskrivna och
instruktiva. Andra är ganska svaga både i språkbehandling,
disposition och innehåll. Som exempel kan nämnas
följande beskrivning (s. 95) av pH-värde:
"Ett lägre pH-värde än 7 betyder alltså större
surhetsgrad, det betyder att det rör sig om en lösning med
starkare syraegenskaper. Ett pH-värde över 7 markerar
analogt basicitet eller lutaktighet. Denna basiska egenskap
betecknas alltså med högre siffervärde, beträffande
pH-värdet, ju mera utpräglad den är och ej som fallet är med
syrligheten med lägre siffertal, ju högre surhetsgraden är.
–-Tio millioner är lika med 10 multiplicerat med
sig själv sju gånger och därför har siffran 7 fått gälla
som pH-värde för neutralt rent vatten. Man kan istället för
10 upphöjt till 7, eller 107 enligt det föregående och istället
för en 10-milliondel skriva 10 upphöjt till minus 7 eller
10-V
I en uppsats "Högfrekvensförvärmning av härdbara
pressmassor" (s. 137) står bl.a.: "Den dielektriska
förvärmningen eller s.k. högfrekvensförvärmningen av
pressmassor har vunnit stor användning inom plastindustrien,
då kortare presstider av plasten vunnits. Denna
tidsinbesparing har vid större detaljer kunnat minskas ända ned till
75 "/o."
Tabellerna över oorganiska och organiska ämnen
förefaller i stort sett korrekta, men de är mycket ofullständiga
och inte alldeles felfria. Bland oorganiska ämnen finns
illinium (stavat med ett "1") och masurium, namn på
grundämnen som för några år sedan ersattes med
pro-metheum och teknetium. Vidare nämns columbium med
atomvikt 93,1 och niob med atomvikt 92,91 vilka som
bekant är ett och samma grundämne. Detsamma gäller för
cassiopeium med atomvikt 175,0 och lutetium (stavat
"lutetium") med at om vikt 174,0. I tabellen över organiska
ämnen kallas t.ex. difluordiklormetan "freon", som är ett
handelsnamn, och butylkarbamid "butylurea" i stället för
möjligen butylurinämne.
I synonymtabellen finns många underligheter,
huvudsakligen beroende på en högst originell kombination av
engelska och svenska. Sålunda används t.ex. "oxy-" i stället
för oxi-, kumen skrivs "cumene" som är ren engelska
medan karbamid stavas "carbamid" (eng. "carbamide");
karbonyl skrivs "carbonyl" och karbinol ibland rätt och
ibland "carbinol" som är engelska. Vidare kallas bl.a.
urin-ämne "urea", sumpgas "Marsh Gas", oxibutyraldehyd
"oxybuturicaldehyd" och bensylidenaceton "metylcinna-
mylketon" eller "acetocinnamon" (eng. "cinnamone").
"Cinnamic acid" heter på svenska kanelsyra, men "kanel"
torde inte användas i namn på kanelsyraderivat.
Betraktad som helhet gör boken ett blandat intryck, och
det är svårt att förstå för vilken läsekrets den är avsedd.
En del av boken är utan tvivel högst läsvärd och
användbar, men annat är tämligen värdelöst, åtminstone för
kemister, och dessutom presenterat i en föga njutbar form.
Detta gäller t.ex. den tidigare citerade uppsatsen "Vad är
pH-värde?". Den är ett försök till populär framställning
som förutsätter en så låg kunskapsnivå hos läsaren att
denne inte kan kallas kemist.
Boken är i kvartoformat; dess papper, tryck och
utstyrsel i övrigt är av hög klass. Det stora formatet gör den en
smula ohanterlig, men det har kanske valts mera med
hänsyn till annonsörerna än till läsaren. SHI
Plan geometri og trigonometri for sjømannsskoler,
3:e uppl. Navigasjonsformler med sfærisk trigonometri,
2:a uppl., av Almar Næss. Gröndahl & Søn, Oslo 1952.
123 + 154 s., 183 + 87 fig. 6,75 + 10 nkr.
Dessa två böcker utgör de två första och de två sista
delarna av den första upplagan, som var i ett band. Boken
om plan geometri och trigonometri är en lättläst och klar
framställning, som lämpar sig bra som lärobok.
Visserligen är den skriven för sjömansskolor och innehåller
några tillämpningar på navigation, men den är så allmänt
hållen att den mycket väl kan användas även vid
undervisning i andra fackskolor.
Boken om sfärisk trigonometri är även den redig och
lättläst. Navigationsformlerna omfattar bredd-, längd- och
höjdräkning med de traditionella
trigonometrisk-logarit-miska räknemetoderna. Dessa skapar en mycket god
förståelse för de astronomiska underlagen, men de är
tidsödande och medför stora risker för fel vid de talrika
räkneoperationerna.
Förf. lanserar visserligen en, som det synes, enkel och
noggrann breddbestämningsmetod, men förbigår helt de
enkla, snabba och säkra, moderna tabellmetoderna, t.ex.
H.O. 218 och H.O. 249, vilka skapades för flygets räkning
under kriget och nu med stor framgång användes såväl
vid transatlantiskt passagerarflyg som av flera länders
mariner.
Sannolikt dröjer det lika länge innan dessa påtagliga
framsteg tränger in i navigationsskolornas undervisning
som det tog för flädermärgskulorna att försvinna ur
gymnasiets fysikböcker! sah
The Lebesgue integral, av J C BukkiLL. Cambr. Träets
Math. a. math. Phys. No. 40. Cambridge University Press,
London 1951. 87 s., 2 fig. 12 sh. 6 d.
I den moderna matematiken har ett allmännare
integralbegrepp, det Lebesgueska, ersatt den klassiska Biemannska
integraldefinitionen, som vi alla lärde känna vid vår första
bekantskap med integralkalkylen. Allmänt kan sägas, att
det nya (dvs. 50-åriga) integralbegreppet kan ta hand om
mer komplicerade funktioner än det gamla, men att det
icke köpt sin större kraft genom mindre enkla egenskaper.
Motsatsen är fallet, men det är sant att det är svårare att
lära sig den nya integrationsteorin än den gamla. Ändå kan
även en tekniker önska göra det, särskilt kanske om han
har att göra med Fourier-analys eller sannolikhetskalkyl.
Om inte annat bör han göra det för att slippa bli irriterad
av att inte kunna följa med framställningen i de flesta
moderna böcker om sådana frågor, där det snarare är regel
än undantag att det nya integralbegreppet användes.
Denna lilla bok är en förträfflig inledning i ämnet. Förf.
deklarerar att den är skriven för dem som vill lära känna
Lebesgues integrationsteori utan att loda djupen i teorin
för reella funktioner, vilken ju numera är åtskilligt mer
sofistikerad än teorin för komplexa funktioner.
Framställningen är koncis, klar, så kort att man kan hålla ihop
den. Ett fyrtiotal bevisuppgifter ger läsaren tillfälle att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
