Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 21 april 1953 - Exteriörsynpunkter vid projektering av atlantpassagerarfartyg, av E Th. Christiansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
TEKNISK TIDSKRIFT
synes ha förvånat på håll, där man ej känt till
dess bakgrund. I själva verket var den ett
exempel på ett bruk, som vi har de bästa
erfarenheter av.
Den som vet vad en verklig
opinionsundersökning av "gallup"-typ innebär av förberedelser,
systematik och vetenskapligt studium, skulle
säkert reagera mot användandet av detta namn på
våra sedan många år tillämpade enkla former av
speciella rundfrågningar, även om beteckningen
ju numera populariserats. Våra rundfrågor
borde egentligen kallas "småprat med medarbetare
och vänner" eller något ditåt. Vi har emellertid
haft så goda erfarenheter av en sådan enkel
kontakt, att vi allt emellanåt upprepar förfarandet,
även om vi inte förutsätter, att problemen löses
den vägen.
Ibland gäller det att införa en nyhet, som vi vet,
att inte bara det konservativa sjöfolket utan
kanske också vissa av våra passagerare kan vara
skeptiskt inställda till. Att utan vidare ställa dem
inför fullbordat faktum gör ofta, att en invand
motvilja dröjer sig kvar onödigt länge. Rådgör
man i stället i förväg, får tillfälle förklara
missförstånd, förbättra påtalade ofullkomliga
detaljer osv., är de ombordvarande något
förberedda och kanske sedermera t.o.m. litet nyfikna på
i vad mån deras egna förslag kunnat tillämpas i
den definitiva konstruktionen. Vi vinner alltså
samarbetskänsla hos våra ombordvarande, och
de känner, att deras erfarenhet och initiativ
värderas av oss.
En annan gång gäller det kanske att få reda på
hur man var för sig ser på ett och samma
allmänna problem hos befäl, intendenturpersonal
och besättning i övrigt, i ett annat fall att få fram
specialerfarenheter från en viss trade, vissa
laster e.d., varav vi i land inte tidigare haft några
erfarenheter. Det kan också vara önskvärt att få
de sjöfarandes färska erfarenheter av ett nytt
navigationsinstrument, maskinaggregat eller en
ny typ av köksspis, som införts på en rad fartyg
i olika trader, att få veta om man föredrar en
eller två propellrar osv.
Om en eller två skorstenar skall föredras är
mycket individuellt, inte bara med hänsyn till
bedömaren utan också till det speciella fartyget.
Om maskineriet måste placeras långt akterut, är
det ändamålsenligt med en skorsten där. I så
fall är det enbart ur estetisk synpunkt önskvärt
med en pendang mera föröver. Mellan de båda
skorstenarna får man då kanske ett stort
sport-däck i stället för två smärre ytor för och akter
om en enda skorsten o.s.v. I andra fall kan en
enda skorsten ge betydligt bättre arrangemang,
som t.ex. på nya "Stockholm", vars exteriör
torde få betecknas som modern, avpassad till
fartygets individuella typ och storlek men dock inte
extrem.
Särskilt på ett kryssningsfartyg som "Kungs-
holm" är en stor aktionsradie för trådlös
telegrafi och telefoni synnerligen önskvärd. Väljer
man två master, får man en lång, horisontell och
högt placerad antenn, som avsevärt ökar
räckvidden. Samtidigt uppfyller man på ett enkelt
sätt den senaste sjösäkerhetskonventionens
föreskrift om obligatoriskt anbringande av två
topplanternor.
Som ett belysande exempel på olika uppfattning
även hos sakkunskapen kan hänvisas till
projekten för vår senaste "Stockholm" och
"Kungsholm". I första fallet föreslog varvet
konventionell riggning med två master, under det att
rederiet föredrog en mast (jfr fig. 2). I andra fallet
hade varvet ett förslag med en skorsten, under
det att rederiet föredrog två skorstenar.
Ännu har jag inte hört, att en passagerare valt
att resa med ett visst fartyg enbart därför att det
är så vackert i hans tycke. Däremot har vi många
exempel på att passagerare i förväg intresserar
sig för sjövärdighet, livbåtsutrustning, ja t.o.m.
detaljerade uppgifter om brandsäkerhet o.d.
Givetvis önskar dock varje rederi, inte minst
med hänsyn till reklam och annan publicitet, få
sitt fartyg så vackert som möjligt. Varje tillfälle
till kontakt med den resande allmänheten för
att göra sig underkunnig om dess önskemål
brukar därför utnyttjas icke endast av
passagerar-rederier utan även av järnvägar och flyg,
särskilt om utsikter att få fram någonting positivt
finns, önskan om vidgad kontakt var ett av
skälen till "opinionsundersökningen" i samband med
projekterandet av vår senaste Amerika-båt.
Att vi inte glömde fråga resande affärsmän,
turist- och resebyråmän och sakkunnigt
sjöfartsfolk, såsom redare, sjöfolk, varvschefer,
ritkontorschefer, hamnfolk och stuverichefer, behöver
väl inte särskilt påpekas, önskemålet att få den
studerande ungdomen in i dagsaktuella frågor
gjorde, att också de avgående eleverna vid
Chalmers skeppsbyggnadsavdelning och Göteborgs
Sjöbefälsskola tillfrågades. För att få en
uppfattning om ålderns inverkan på smaken
efterfrågades bedömarens ålder i formuläret osv.
På de tillfrågades intresse för saken kunde man
inte heller denna gång ta fel. Personer, som inte
tillfrågats, ringde och bad att få vara med eller
insände spontant sina bidrag, i många fall med
utförliga motiveringar eller särskilda skisser.
Andra åter t.o.m. förebrådde oss för att ha frågat
någon bekant utan att komma ihåg dem osv.
Rundfrågningen gav således kvantitativt ett
utomordentligt resultat och en mycket god
kontakt, kanske också en viss goodwill. Även
kvalitativt gavs intressanta synpunkter och
kompletterande uppslag, vilket gärna skall erkännas.
Rederisynpunkter
Ett förstklassigt konstruerat och byggt
passagerarfartyg har 30, 40 eller kanske 50 års livs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
