Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 21 april 1953 - Exteriörsynpunkter vid projektering av atlantpassagerarfartyg, av E Th. Christiansson - En eldsäker latexfärg - En elektronisk strömningsmätare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
TEKNISK TIDSKRIFT
der det att stor höjd ger många däck och hytter
för passagerare och en eftersträvansvärd riklig
däckshöjd i de av inredningsarkitekterna
särskilt omhuldade publika utrymmena.
Det kortaste och högsta, mest överbyggda
passagerarfartyget blir tyvärr det billigaste och ofta
det enda redaren kan kosta på sig. Att han med
nuvarande starkt uppdrivna nybyggnadspriser
skulle ta en betydande prisökning för att få
fartyget längre, lägre, smäckrare och därmed
vackrare, torde näppeligen vara förenligt med
hans ansvar gentemot aktieägare och andra, som
riskerar kapital på ett fartygsprojekt.
Kravet på teknisk ändamålsenlighet måste vara
A och O. Fartyget måste vara sjovärdigt, och
det måste också se ut att vara det. Här är det
nog som traditionen har sin största betydelse.
I Nordatlant-trafik måste fartyget vara
ordentligt inbyggt med plåt och glas för passagerarnas
skydd och trevnad. Men samtidigt måste det
också av trivsainhetsskäl kunna göras öppet och
luftigt under tropiska kryssningar. Detta, att
uppfylla nära nog kontradiktoriska krav, är
givetvis ytterligare en ofta avgörande hämsko på
utformningen av exteriören.
De heta avgaserna från huvud- och
hjälpmotorer, röken från ångpannor och köksspisar,
ventilationsutloppen från kök, toaletter och
annan inredning etc. för tusentalet människor
måste föras högt upp över deras huvuden. För
att inte spoliera inredningen och försvåra
gasernas undanskaffande i naturlig riktning (uppåt)
bör avloppen dras upp så vitt möjligt rätt över
de viktigaste avgasproducenterna, dvs.
maskinerierna. Kommer inte dessa avgaser ut på
tillräcklig höjd, slår lukt, rök, sot o.d. ned på
promenaddäcken vid akterlig vind.
Men det är inte bara skorstenens höjd utan
även dess form, som i hög grad inverkar på
rökens uppträdande. På ett modernt fartyg kan
emellertid den idealiska utformningen härför ej
helt genomföras. Ljuddämpare och gnistskydd
måste placeras i avgasrören från både
huvud-och hjälpmotorer, och eftersom dessa apparater
delvis är installerade i skorstenen, är skorstenens
dimensionering och utformning delvis beroende
på det utrymme, som erfordras för denna
utrustning. För att slippa gångna tiders plotter av
ventilatorhuvar överallt koncentreras även
sådana uppgifter i möjligaste mån till
skorstenarna och däromkring, ofta till följd av från varvets
sida sent framkomna oavvisliga krav, som
avsevärt inkräktar på rederiets i projektet
understrukna önskemål i fråga om exteriören.
I fråga oin formen eftersträvades därför vid
projekteringen av det nya passagerarfartyget
dels ur exteriörsynpunkt och dels för att erhålla
största möjliga utrymme för alla fläktaggregat,
luftintag, luftavlopp o.d. så kraftiga skorstenar
som möjligt. För tvärsektionen föredrogs den
strömlinjeformade, ovala sektion, som använts
för rederiets senaste nybyggnader och vid
moderniseringen av "Gripsholm". Beträffande
höjden motiverade estetiska hänsyn låga skorstenar,
men önskemålet att enkelt och effektivt undvika
att få ned rök och sot på däcken möjligast höga
skorstenar, varför stor omsorg ägnades
formgivning och konstruktion ävensom kontrollerande
vindtunnelprov (Tekn. T. 1952 s. 830).
När det gällde maskineriets placering, önskade
man detta placerat så långt akterut som möjligt,
bl.a. med hänsyn till önskemålet att fartygets
bästa del, midskeppsdelen, skulle användas för
passagerarhytter och sällskapsrum, framför allt
matsalar, som under kryssningar slås ihop till
en enda stor matsal. Det första förslaget gick
därför ut på att placera maskineriet längst
akterut i fartyget. Vissa svårigheter gjorde emellertid,
att man måste gå in för en placering av
maskineriet något närmare midskepps, dock längre
akterut än eljest brukligt.
För att ej alltför mycket förstöra värdefulla
utrymmen genom långa trummor eller avgasrör,
skorstenar från ångpannor, avlopp från fläktar
o.d., måste en skorsten placeras något så när
rakt över förliga delen av huvudmaskinrummet.
Detta läge blev så långt akteröver, att fartyget ur
estetisk synpunkt inte gärna kunde förses med
endast en skorsten. För att få balans på
exteriören placerades ytterligare en skorsten
föröver, huvudsakligen av estetiska skäl, men
därjämte även för att bereda plats åt
ventilationsavlopp med fläktar, nöddynamo, nödbatterier
m.m., som eljest krävt särskilda däckshus.
Att det nya fartyget skulle få två skorstenar
med de tre kronorna på blå botten, ansågs
dessutom av rederiet särskilt värdefullt, eftersom
detta i ca 25 år varit karakteristiskt för rederiets
passagerarfartyg "Gripsholm" och "Kungsholm".
I krig och fred, under barmhärtighetstjänst såväl
som under kryssningar och Nordatlant-trafik har
dessa vita fartyg med sina båda skorstenar och
skorstensmärken varit välkända representanter
för Svenska Amerika Linien och för Sverige
världen runt.
En eldsäker latexfärg ger vid upphettning ett poröst
värmeisolerande skikt. Bäst är polyvinyl-vinylidenlatex.
Färgskiktet blir inte sprött som vid i vatten lösta
eldsäk-ringsmedel och står emot nötning bättre än dessa. För att
färgskiktet skall ha önskad verkan fordras påförande av
minst 145 kg/m2 färg.
En elektronisk strömningsmätare, byggd på
utnyttjande av ljudvågors hastighet, har konstruerats vid National
Bureau of Standards. En ljudvåg sänds över ett fast
avstånd genom den strömmande vätskan, och det mottagna
ljudets fas jämförs med det avsändas. Ljudenergin tillförs
och tas ut genom väggarna på det kärl genom vilket
vätskan strömmar, varför denna inte kommer i beröring ined
någon del av mätapparater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
