Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 28 april 1953 - Nybyggen - Gasturbinlok med frikolvgasberedare, av Wll - TVA bygger nya kraftverk, av G Lbg - Brittiska reläsystemet för fjärröverföring av TV-program, av DH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 april 1953
363.
ning av startluftbehållare, elektrisk generator samt
cirkulationspumpar för vatten och olja.
Med ledning av undersökningar i provbänk har man
beräknat bränsleförbrukningen och fått under 220 g/hkh vid
full belastning och ca 350 g/hkh vid V3 belastning.
Effekten är här räknad vid drivhjulen.
Vid en provtur på ca 400 km med ett 236 t tåg gick det
åt 1 290 1 eldningsolja till gasturbinaggregatet och 108 1
dieselolja för drift av hjälpmaskinerna. Bränslekostnaden
för gasturbinloket blir avsevärt lägre än för ett vanligt
die-sellok, som måste ha dyrare olja, och även mycket lägre
än för ett ånglok, som visserligen kan använda ett
billigare bränsle men har mycket sämre verkningsgrad
(En-gineer 6 mars 1953). Wll
TVA bygger nya kraftverk. De närmaste åren kommer
Tennessee Valley Authority (Tekn. T. 1945 s. 924) att
bedriva en livlig byggnadsverksamhet. Under utförande är en
29 m hög och 204 m lång gravitationsdamm vid Fort
Patrick Henry i Holstonfloden. Tvenne vertikala
kaplan-aggregat ger med fallhöjden 18,6 m och vattenmängden
111 m3/s effekten 18 MW per aggregat.
Vid Boone i samma flod fullbordas en regleringsdamm,
så att magasinet blir 2 500 milj. m3. Maskinstationen har
tre vertikala francisturbiner, som med 27,5 m fallhöjd och
vattenmängden 1 050 m3/s lämnar 25 MW per aggregat.
Dammen är 49 m hög och 460 m lång. Utom det 120 m
breda flodutskovet, 53 m fritt, som skall kunna avbörda
3 900 m3/s och den 63 m långa maskinstationen, utföres
dammen av sten- och jordfyllning (385 000 m3).
Utskovs-partiet innehåller 150 000 m3 betong. De fem
segmentluckorna har bredden och djupet 10,6 m.
Boone-dammen är den 29:e stora dammen inom
TVA-systemet; 19 av dem har byggts av TVA (Engineering
News-Record 1 jan. 1953). G Lbg
Brittiska reläsystemet för fjärröverföring av
TV-pro-gram. Efter kriget har i Storbritannien uppbyggts ett
relälänksystem för fjärröverföring av TV-program och
telefonförbindelser mellan de större platserna i landet.
År 1952 hade detta byggnadsarbete i stort färdigställts
Fig. 2. Ett stycke av kabeln mellan Birmingham och
Manchester.
i och med att kedjan London (Alexandra
Palace)—Birmingham (Sutton Coldfield)—Manchester (Holme Moss)
—Edinburgh (Kirk o’Shotts) blev klar (fig. 1). Sändaren
Wenvoe i Wales skall senare anslutas till kedjan.
Telefonsamtal och TV-program överförs på sträckan
London—Birmingham i en kabel innehållande sex
koaxialle-dare. Av dessa är två av grövre diameter, 2,5 cm, främst
avsedda för sändning av TV-program krävande mycket
stor bandbredd. Dessa två ledare har för närvarande
överdragsförstärkare på var 20 km, men man har förutsett
möjligheten att installera överdrag på var 5 km. De fyra
övriga koaxialledarna i kabeln är mera av standardtyp
(diameter 0,95 cm) och deras överdragsförstärkare är
placerade på 10 km intervall. Dessa ledare kan användas
för överföring av 405-linjers television, men används nu
för telefoni. Kabelns totala längd är ca 195 km.
På sträckan Birmingham—Manchester används en kabel
innehållande sex koaxialledare med diametern 0,95 cm,
och 198 pappersisolerade ledningar (fig. 2). Av
koaxialledarna används för närvarande två för överföring av
TV-program, medan 16 av de vanliga ledningarna används
för övervakning av överdragsförstärkarna, vilka
utplacerats med 10 km intervall.
Kabeln mellan Manchester och sändarstationen vid Holme
Moss innehåller två koaxialledare för television, fyra
skärmade ledningar för ljudet och 24 vanliga
pappersisolerade ledningar för kontroll och övervakning av
överdragen. Videosignalen i TV-transmissionen modulerar före
utsändningen från Manchester en bärvåg, och innan
signalen går ut på kabeln skäres en del av ena sidbandet
bort. överföring av TV-videosignaler med enbart enkelt
sidband är tekniskt mycket svårt.
Radiolänkförbindelsen mellan Manchester och Kirk
o’Shotts (Tekn. T. 1951 s. 305) blev färdig i mars 1952.
Den är avsedd för tvåvägsöverföring och består av
sammanlagt sju relästationer (fig. 1); avståndet mellan varje
relästation är ca 50 km. Som bärfrekvens har valts 4 000
Mp/s; ett frekvensband på 0—3 Mp/s kan överföras, vilket
påstås vara tillräckligt för överföring av 405 linjers
television med 25 bilder per sekund.
Antennerna både på ändstationerna och på
relästationerna är vågledarmatade paraboliska reflektorer med 3 m
diameter. Med denna antenndiameter erhålles vid den
valda bärvågsfrekvensen en öppningsvinkel hos
strålningsloben av 1,5°. Den utsända effekten är 1 W. Vågledarna
och de kopplingselement som för den högfrekventa
bärvågen är tillverkade av koppar. Vågledarna har
rektangulär tvärsektion (5,1 X 1,7 cm); de delar av dem som går
utanför sändar-mottagarenheterna är för undvikande av
korrosion fyllda med kväve stående under lätt tryck. Det
skulle ställa sig opraktiskt att ha även de delar av
vågledarna som går inuti sändar-mottagarenheterna
kväve-fyllda; deras insidor är i stället överdragna med guld.
Videosignalen på sändarsidan matas in på
reflektorka-todkretsen av ett oscillatorrör, svängande med en frekvens
av 4 000 Mp/s. Den frekvensmodulerade signalen förstär-
Fig. 1. Storbritanniens TV-relälänk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
