Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1953 - Kan den helautomatiska fabriken bli verklighet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
TEKNISK TIDSKRIFT
samordna och efter behov justera inställningen
hos regleringssystemen i en fabrikation (fig. 3).
Detta instrument måste så nära soin möjligt nå
upp till människans förmåga att fullgöra många
olika funktioner. Moderna matematikmaskiner
(Tekn. T. 1949 s. 157) är de första apparater
som närmar sig en sådan allmän användbarhet23.
Matematikmaskin är nämligen inte en fullt
adekvat term för dessa apparater. Den har
uppkommit därför att inan hittills använt dem bara
för beräkningar, men i själva verket kan de
utföra mycket annat. När man nått så långt att
matematikmaskinernas möjligheter till fullo
utnyttjas inom regleringstekniken kommer denna
att från tämligen enkla speciella
regleringssystem, som bara hjälper apparatförare att
utföra komplicerade uppdrag, utvecklas till
mycket invecklade allmänna system som reglerar en
hel tillverkning.
Man anser att maskinerna skall kunna göra
detta snabbare, pålitligare och billigare än
människor och lika skickligt som dessa. Det är
kanske därför bättre att i stället för
matematikmaskiner kalla dem informationsmaskiner
("information machine"), ty de transformerar och
kombinerar information.
En antydan om utvecklingen mot allmänna
regleringssystem finner man inom militärtekniken.
Den stora principiella skillnaden mellan denna
och de mest avancerade industriella
regleringssystemen, t.ex. inom oljeindustrin, är nämligen
inte radar, hydrofoner eller andra metoder att
samla upplysningar och inte heller de medel som
används vid utförandet av order. Det är sättet
att formulera korrigerande order på grundval av
automatiska beräkningar som framför allt är
långt bättre utvecklat inom militärtekniken än
industrin4.
De apparater som används för beräkningarna
är analogimaskiner soin räknar med fysikaliska
storheter och ger svaren i form av sådana. Före
andra världskriget kunde praktiskt taget alla
behövliga automatiska räkningar utföras ined
mekaniska medel, men under kriget ersattes dessa
ined elektromekaniska eller elektroniska
apparater, soin visat sig vara noggrannare, snabbare
och mycket lättare att kombinera. De tycks
emellertid ännu inte ha fått nämnvärd användning
inom industrin, men några anser att de, när
lämpliga redskap för utförande av deras order
konstruerats, skall få användning som "hjärna"
t.ex. vid sammansättning av maskiner.
Utom analogimaskiner finns det emellertid
sif-fermaskiner som räknar med tal i stället för
fysikaliska storheter. De måste därför ges data
i form av tal, och de lämnar resultaten av sina
beräkningar i sådana. Därför är de allmänt
användbara; de kan behandla vilket problem som
helst enligt de logiska regler för vilka de är
konstruerade.
För att sifferinaskiner skall kunna användas
vid reglering av fysikaliska eller kemiska förlopp
måste de kompletteras med
översättningsapparater som uttrycker fysikaliska storheter i tal
och omvänt. För analogimaskiner behövs ingen
sådan översättning därför att de kan ta emot
fysikaliska data och avge sådana, men i stället
är de speciella, konstruerade för en viss uppgift.
Hittills har bl.a. behovet av
översättningsapparater begränsat siffermaskinernas användning
till lösande av rent matematiska problem. I detta
fall kan man nämligen servera maskinen den
information, som den skall bearbeta, med en enkel
apparat, t.ex. av teleprintertyp, och resultatet
kan den ge t.ex. med en elektrisk skrivmaskin.
För att siffermaskiner skall kunna användas för
reglering behövs mycket mer komplicerade,
speciella översättningsapparater. Det finns
visserligen redan flera sådana, men i stort sett saknas
de ännu därför att de måste specialkonstrueras
för varje särskild uppgift.
Vid användning inom regleringstekniken blir
analogimaskinen nästan alltid enklare än
siffer-maskinen vid lösande af relativt enkla
regleringsuppgifter. Även den mest elementära
siffer-inaskin består av ingångs-, räkne-,
prograin-organ, minne och utgångsorgan vilka inte alla
behövs vid lösande av enkla problem.
Analogimaskinens förmåga att lösa sådana med enkla
medel förklarar att den före siffermaskinen
kommit till användning inom regleringstekniken.
Denna är nämligen en så ny och föga utvecklad
konstart att den ännu tillämpats bara på relativt
enkla problem.
Alltefter som man tar itu med mer invecklade
problem måste emellertid den analogimaskin
som fordras bli mer komplicerad och därför
också mindre noggrann. Dess precision beror
nämligen på hur exakt den kan hantera fysikaliska
storheter, och detta sammanhänger givetvis med
dess konstruktion. Är den t.ex. mekanisk,
minskar dess noggrannhet med ökande antal rörliga
delar på grund av ofrånkomlig glappning i lager.
I praktiken är den största hittills uppnådda
noggrannheten hos analogimaskiner en del på
tiotusen och den är hos några så låg som en eller
två delar på hundra. Siffermaskiner, som räknar
bara med tal, kan däremot åtminstone i princip
ge hur exakta resultat som helst. I praktiken
begränsas den resulterande noggrannheten givetvis
av översättningsorganens, och siffermaskinens
fördel inskränker sig därför till att den kan
bibehålla denna.
En analogimaskin arbetar vidare i "aktuell
tid", dvs. den reagerar genast för en ändring av
ingångsdata. Den behöver nämligen inte först
ställa upp ekvationer och sedan lösa dessa; de
nödvändiga ekvationerna är en del av dess
konstruktion, och den löser dem genom att utföra
det som den är byggd för att göra. Siffermaski-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
