Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1953 - Kan den helautomatiska fabriken bli verklighet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1953
377
maskiner i långa serier kan också lättare
automatiseras än verkstäder som tillverkar många
olika maskiner i enstaka exemplar eller korta
serier. Därför har också kemisk industri i stort
sett nått längre i automatisering än mekanisk,
och inom denna torde bilindustrin ha nått längst.
Leaver & Brown1-2 uttalade redan 1946
uppfattningen att den moderna fabriken redan nu
mycket väl kunde vara automatisk, vetenskaplig,
anpassningsbar och funktionell. Den är det
emellertid inte, ty den beror alltjämt för mycket av
mänsklig arbetskraft, tradition och tumregler.
De element som behövs för att bygga
helautomatiska fabriker är nu kända; de har dock inte
sammansatts till en sammanhängande apparat,
därför att en sådan förenkling hindras av den
nuvarande uppfattningen om
maskinkonstruktion. Denna leder nämligen till att maskiner
utförs med tanke på den produkt, som den skall
ge, i stället för på dess funktion.
Leaver & Browns synpunkter tycks framför allt
gälla mekanisk industri. De säger bl.a. att varje
maskin bör betraktas som en produktionsenhet
bestående av bearbetningsmaskinen och den
arbetare som betjänar den. Denna maskins delar
kommer att bli lika specialiserade som de
nuvarande produktionsmedlen och kanske mer
komplicerade, men på ett annat sätt.
Den nya maskinen skall bestå av många små
enheter som kopplats samman. Varje sådan
enhet kan fullgöra en enda funktion och flera
tillsammans skall kunna utföra alla de arbeten som
behövs för tillverkning av en given maskindel.
Ett stort antal enheter sammankopplade
elektriskt och genom transportörer skall framställa
alla delar i en färdig produkt och sätta ihop
denna.
Den totala arbetsmaskinen skall vara mycket
anpassningsbar genom att dess delar är
konstruerade så att de lätt kan skiljas från varandra
och sättas samman på ett annat sätt för
tillverkning av en annan produkt.
Den nuvarande uppfattningen om hur
bearbetningsmaskiner skall konstrueras har ärvts ända
från 1700-talet. Automatiseringen består i
ersättning av den mänskliga betjäningens handgrepp
med maskinell drift utan ändring av
bearbetningsmaskinens typ. När en sådan maskin
specialiserats för masstillverkning av en viss
produkt måste den skrotas ned när produkten inte
längre behövs. Dess arbete kan dock delas upp
i ett antal grundfunktioner, såsom formning,
fasthållning, skärning, och dessa kan, rätt
analyserade, utnyttjas vid tillverkning av olika
produkter.
För närvarande görs maskiner alltmer
speciella. Detta hindrar tillverkning av nya
produkttyper därför att en tillverkare, som vill göra en
sådan måste byta ut sin maskinutrustning. Ett
skäl varför det bl.a. dröjt så länge innan gram-
mofoner, som kan spela en hel symfoni utan
avbrott, kommit i handeln, är att industrin
investerat många miljoner i utrustning för tillverkning
av plattor med 4 min. speltid. De tekniska
möjligheterna för framställning av apparater för
längre speltid och bättre ljudkvalitet har länge
funnits, men tillverkningsapparaten har inte
varit anpassningsbar.
En forskargrupp vid Harvard Business School
studerade 1950—1951 de resurser som då stod
till förfogande för realiserande av den
helautomatiska fabriken. De kom till slutsatser8
liknande Leaver & Browns. De största hindren för
överföring av inom kemisk industri använda
automatiska metoder till mekanisk är enligt
deras åsikt att för mycket manuell hantering av
arbetsstyckena fordras, att
bearbetningsmaskinerna inte är tillräckligt anpassningsbara och
att flera produkter är svåra att framställa
automatiskt på grund av sin konstruktion.
Ingen tycks hittills ha försökt realisera Leaver
& Browns idéer. Vid den automatisering som
skett och alltjämt sker inom verkstadsindustrin
utnyttjas traditionella maskintyper med små
eller inga förändringar. Det är svårt att säga om
någon annan väg verkligen är framkomlig, men
det är tämligen säkert att om man en gång
finner en sådan, leder den till en ny industriell
revolution. Man kommer kanske att rätta
produkternas konstruktion efter maskinernas
möjligheter att bearbeta materialet i stället för att
som nu, åtminstone i stort sett, konstruera
maskiner för tillverkning av en given produkt.
Människan och automatiken
Det påstås att den mänskliga arbetskraften
numera ibland är en flaskhals i fabriken. Så anses
vara fallet t.ex. i oljeraffinaderier. Dessa kan
inte fungera alls utan automatiska
regleringsorgan, och kontrollinstrumenteringen har blivit
så omfattande och invecklad att även rutinerade
apparatförare nätt och jämnt förmår behärska
den (Tekn. T. 1953 s. 119). Det framhålles att en
siffermaskin av lämplig konstruktion saknar
sådan begränsning. Den kan "tänka" snabbare och
mera logiskt än någon människa och bör därför
sättas i stället för apparatföraren som blivit den
minst effektiva detaljen i fabriken.
Att människan sålunda kan sägas vara det
minst moderna i nutidens fabrik beror emellertid
på att hon är överkvalificerad för många av de
arbeten hon sätts att uträtta. Det behövs givetvis
inte en så mångsidig och komplicerad utrustning,
som den mänskliga organismen är, för t.ex.
klistring av etiketter på burkar eller sortering och
packning av sparris. Den behövs inte heller för
avläsning av instrument i en kemisk fabrik och
manövrering av rattar enligt ett program som
bestäms av instrumentens ställning. Även den
mest fulländade maskin kan emellertid inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
