Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1953 - Moderna jonutbytare — teknik och ekonomi, av Bror Wenke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 9. An joncykel från amerikansk anläggning för rening
av matarvatten med stark katjonutbytare och stark
an-jonutbytare.
synpunkt. De senare egenskaperna påverkas
nämligen icke av jonutbytesprocesserna utan blir
i stort sett desamma som råvattnets, varför
kraven på dem måste uppfyllas av råvattnet.
Även restsalthalten påverkas emellertid av
rå-vattnets sammansättning. Vid hög klorid- och
sulfathalt i råvattnet uppträder nämligen, trots
att stark katjonutbytare används i H-filtret,
läckning av neutralsalter vilkas positiva joner
passerar OH-filtret. För att råda bot på detta
ordnar man lämpligen partiell recirkulation av
avsaltat vatten genom filtret. Detta behövs dock
i allmänhet först när halten klorider och sulfat
överstiger 75—100 mg/1.
Den vattenkvalitet, som man med utgångspunkt
från ett råvatten av normal sammansättning kan
nå genom jonutbyte, är som tidigare nämnts i
klass med det destillerade och dubbeldestillerade
vattnets. Ett aggregat enligt tvåbäddsystemet
med stark katjonutbytare och stark
anjonutby-tare lämnar sålunda vatten med en resistivitet
av 0,2—1,5 Mßcm, och med ett
blandbäddaggre-gat kan man nå ända till 10—20 Mßcm. Det
skall dock framhållas att anläggningen därvid
måste skötas med största noggrannhet, varför
man i praktiken bör räkna med något
blygsammare siffror.
Även i stora industriella anläggningar uppnås
dock resistiviteter på över 1 Mi2cm hos vatten
från tvåbäddsystem. I en amerikansk anläggning
för rening av matarvatten med stark katjon- och
stark anjonutbytare i tvåbäddsystem är t.ex.
ki-selsyraupptagningen (fig. 9) mycket effektiv.
Det må nämnas att bättre kiselsyraupptagning
inte fås med biandbädd. I detta fall får
renvattnets kiselsyrahalt inte överstiga 0,03 mg/1.
Rå-vattnets sammansättning är emellertid gynnsam:
Matarvattenberedning
Inom matarvattenreningstekniken har
avsalt-ning med jonutbytare fått allt större aktualitet
genom de ständigt stegrade ångpannetrycken.
Samtidig eliminering av kiselsyran för
undvikande av kiselbeläggning på högtrycksångturbiners
skövlar är därvid inte minst betydelsefull.
Kravet på matarvattnets kvalitet stiger snabbt
med panntrycket och dikteras i första hand av
de genom erfarenhet och forskning fastställda
fordringarna på pannvattnets beskaffenhet för
olika tryck och panntyper. Med växande tryck
blir därjämte av ekonomiska skäl önskemålet
om minsta möjliga kontinuerlig utblåsning av
pannan allt starkare.
De faktorer som påverkar en pannas
kontinuerliga blåsning är pannvattnets salthalt, dess halt
av organisk substans, dess alkalitet och vid
högtryckspannor (60—100 atö) med turbindrift
dess halt av kiselsyra. Av dessa faktorer kan
salthalten, kiselsyrahalten och till en viss del
alkaliteten regleras med en
avsaltningsanlägg-ning, medan halten organisk substans icke
påverkas.
Mellan dessa faktorer bör dock helt naturligt
råda största möjliga överensstämmelse för att
pannans blåsning skall utnyttjas på bästa sätt,
vilket i sin tur betyder att bestämda relationer
Klorid (Cl) ................... mg/1 10
Sulfat (S04) .................. mg/1 12
Totalhårdhet .................. °dH 5,8
Bikarbonat (HC03) ...........mg/1 105
Natrium (Na) ................ mg/1 3
Kiselsyra (SI02) .............. mg/1 1,7
Fig. 10. Ekvivalensdiagram för matarvatten; högsta
till-låtna - salthalt,–-halt organiska ämnen
och–-alkalitet vid olika panntryck och bottenblåsning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
