Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1953 - Värmemätare, av Sten Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1953
509
kostnaden mellan husen inom kvarteret. Dessa
volymmätare, soin inte tar hänsyn till
temperaturändringar, är i regel vinghjuls- eller
Wolt-mann-mätare (i prisläge 300—600 kr.).
Fördelningsmätare för lägenheter
För mindre och medelstora lägenheter har det
visat sig mest ändamålsenligt med skilda
radiator- och varmvattenmätare och med flera mätare
i anslutning till de olika värmarna —
radiatorerna — och varmvattenledningarna.
Radiatormätare
Radiatormätarna kan vara av olika typer,
termoelektriska mätare, avdunstningsmätare och
bimetallmätare.
Termoelektriska radiatormätare har i över 30
år använts i flera länder, i Sverige så vitt känt
endast försöksvis i slutet av 1920-talet. På varje
radiator sitter termoelement (koppar—nickel)
med de varma lödställena mot punkter på
radiatorytan, där medeltemperatur kan anses vara
rådande. Termoelementgrupperna är inom varje
lägenhet (hyresenhet) förbundna med väl
skyddade ledningar och seriekopplade till en
elektro-lytmätare.
Termoelektriska mätare, soin ännu ofta används
i Danmark för radiatormätning, blir, icke minst
genom de omfattande ledningarna, jämförda ined
avdunstningsmätare relativt dyra, ca 50 kr. per
radiator.
Avdunstningsmätare med en mätare per
radiator, kamrör eller rörslinga är den för
närvarande mest använda mätaren för
fördelningsmätning. Den har som registreringsorgan en ampull
fylld med en vätska, som avdunstar i viss
proportion till temperaturen. Ampullen kan bestå
av ett enkelt upptill öppet glasrör eller av en
glasbehållare med insmält upptill öppet kapillärrör
med på viss höjd från rörets överkant insatt
metallveke.
Som avdunstningsvätska utnyttjas mest
alkoholer med kokpunkt mellan 150 och 220°C.
Avdunstningen följer i huvudsak ångtryckskurvan
och ökar med temperaturen enligt i stort sett
en parabel, fig. 10. Även vid rumstemperatur
förekommer en viss ehuru vid radiatormätare
ringa tomgångsavdunstning. Vid
fördelningsmätning med samma mätperioder och likartade
temperaturförhållanden blir mätfelet härigenom
ringa.
Vid beräkning av mätarskalor tar man hänsyn
till radiatorstorleken och värmeövergångstalet
samt särskilt i Sverige även till inbördes
belägenhet ur värmebehovssynpunkt.
Bimetallmätare finns av en schweizisk konstruktion
(Cal-div) med en fjäderartad bimetallstav som fortgående
under en mätsäsong böjer sig allt efter temperaturen.
Fjädern är fast spänd i ena änden vid mätarhuset och i den
andra försedd med en tyngd och visare, som allt efter
böjningen följer utmed en skala. Ehuru idén är intressant,
Fig. 10.
Av-dunstnings-kurvor för [-ampull-vätskor;-]
{+ampull-
vätskor;+} A
normal
hexa-nol, B
cyklo-hexanol, C
sekundär
oktylalkohol.
Fig. 9. Metros kalorimätare med venturirör;
multiplikationsverket med huven avtagen.
synes den vara svår att tillämpa i praktiken, enär
tillverkning av tillräckligt likartade metallstavar och inställning
av dessa fullt likformigt torde möta betydande svårigheter.
Caldiv-mätare har i enstaka exemplar prövats i Sverige.
Samtliga i Danmark utnyttjade
fördelningsmätare har ingående undersökts och provats av en
statlig dansk kommitté 1945—1947.6. De senaste
åren har undersökningarna kompletterats under
ledning av J L Mansa2.
Med hänsyn taget till de felmöjligheter, soin
tillsammans kan föreligga, även utanför själva
mätaren, såsom felbedömning av
belägenhetsförhållandena, har man enligt senaste
undersökningsresultat ansett totala medelavvikelsen för
danska avdunstningsmätare uppgå till ca 12 %,
något varierande beroende på radiatortyp,
mätar-typ och ampullvätska. Denna "felprocent" redu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
