Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1953 - Böcker - Bautechnik-Archiv, bd 6, av Ove Pettersson - Andvanced mechanics of materials, av Björn Bergqvist - Damage control in wartime, av Sten G A Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1953
551
karaktären är en utbyggnad av Vianellos
iterationsförfarande. I ett par praktiskt värdefulla diagram har
knäck-ningslasten för ideellt raka pålar redovisats för varierande
förhållande mellan i marken befintlig längd och total
pål-längd.
Uppsatsen innehåller vidare en redogörelse för en stort
upplagd försöksserie för bestämning av knäckningslasten
vid raka, delvis i mark stående pålar. Genomgående
konstateras därvid god överensstämmelse mellan teoretiskt och
experimentellt erhållna knäckningsvärden.
Den refererade undersökningen innehåller i flera
avseenden intressanta rön och synpunkter. Att beklaga är, att
förf. ej haft kännedom om de betydande svenska
insatserna på hithörande områden (Forssell: Betong 1918,
Väg-och vattenbyggnadskårens 75-årsskrift, Stockholm 1926;
Granholm: IVA Handl. nr 89 1929), vilka gör flera delar
av den refererade uppsatsen till avsnitt utan nyhetsvärde.
Ove Pettersson
Advanced mechanics of materials, 2:a uppl., av Fred
B Seely & James O Smith. Wiley, New York —
Chapman & Hall, London 1952. 680 s., 362 fig., 26 tab. 8,50 $.
Detta verk utgör en grundlig ombearbetning och
utvidgning av Seely’s 1932 utgivna första upplaga. Den är
avsedd att täcka en fortsättningskurs i elementär
hållfasthetslära och bygger genomgående på de approximativa
"strength-of-materials"-ansatserna (t.ex. den elementära
balkböjningsteorins rätlinjiga töjningsfördelning).
I del 1 beskrivas de olika leden i
dimensioneringsproceduren, dvs. fastställande av brottyp, bestämning av
sambandet mellan yttre lasten och den dimensionerande
storheten, bestämning av den senares maximivärde och
slutligen fastställande av säkerhetsfaktorn. Därefter genomgås
olika brottyper samt de enkla böjnings- och
vridnings-formlerna och deras begränsningar, varjämte ingå de
vanliga kapitlen om Mohrs cirklar och modulerna. Till slut
följer en mycket klarläggande framställning och
exemplifiering av energibegreppen och de olika flythypoteserna.
I del 2 behandlas några områden inom elementär stabil
hållfasthet, mest sådana som ej bruka medtagas i en
grundläggande kurs, såsom skjuvcentrum och spänningar vid
kontakttryck. I del 3 genomgås spänningskoncentrationer
och i del 4 energimetoder, varvid särskild uppmärksamhet
ägnas definition och förklaring av de olika metoderna
samt analys av deras lämpligaste användningsområden.
Del 5 innehåller några mycket givande kapitel om
inverkan av små plastiska töjningar på bärförmågan hos
konstruktioner. Slutligen ägnas del 6 åt en kort introduktion
i instabilitet för strävor, cylindriska rör samt plattor.
Detta verk är frukten av en säkerligen glänsande
pedagogisk förmåga. Det är genomsyrat av insikten att den
studerande vid det gradvisa inlärandet av fakta skall ledas
den väg som hans egen tekniska intuition vill föra honom.
Många särdrag kunna anföras för belysning av detta
påstående. Den matematiska apparaten är, med tanke på
bokens huvudsyfte, välgörande knapphändig. De ofta
mycket approximativa lösningarna jämföras med kurvor eller
formler, hämtade från källor innehållande
elasticitetsteo-retiska lösningar. Dessa senares betydelse överdrives dock
aldrig, utan som en röd tråd genom hela verket löpa de
lagom framhävda påpekandena om att
spänningsomfördelningar efter uppnåendet av materialets
proportionalitets-gräns ofta ruinera värdet av en "exakt" beräkning. Del 5
blir då på sätt och vis verkets kärna. Förf. äro ej rädda
för repetitioner utan äro måna om att en vunnen
kunskapsbas skall befästas innan nya områden beträdas. I
början av kapitlen finnes sålunda ofta en översikt av vad
som skall genomgås och hur. Illustrativa exempel användas
rikligt för dels introduktion av nya metoder, dels
avslutning av en utredning. Bokens figurer äro genom sin
ytterligt omsorgsfulla utformning mycket instruktiva.
Naturligtvis finnas skönhetsfläckar. De kunna dock på
intet sätt ändra på uppfattningen att man här står inför ett
verk som når nästan upp till den toppklass som
representeras av Bleichs "Buckling strength of metal structures",
vid vars sida det kan ställas även såsom komplement ur
innehållssynpunkt. Boken kan varmt rekommenderas till
alla klasser av tekniska studerande och ingenjörer.
Björn Bergqvist
Damage control in wartime, Studies in Business Policy
nr 53, National Industrial Conference Board Inc., New York
1951. 80 s., 23 fig.
Europeiska erfarenheter från andra världskriget visar att
det är möjligt att upprätthålla en hög industriproduktion
trots hårda fientliga luftanfall. En ovillkorlig förutsättning
är dock ett väl planerat verkskydd med fast organiserad
och tränad personal. Många europeiska industrier har på
detta område dyrköpta och värdefulla erfarenheter.
Detta har uppmärksammats av den amerikanska
industriorganisationen National Industrial Conference Board, som
därför insamlat sådana erfarenheter från ett par hundra
tyska, engelska, franska och holländska industrier.
Resultaten har sammanställts i en broschyr, som närmast
har karaktären av handbok för industriellt verkskvdd i
vad gäller skydd av byggnader och material mot
vapenverkan.
Broschyrens första kapitel behandlar verkskyddets
organisation och krav på denna. Bl.a. omnämnes att
verkskyddet bör omfatta en särskild "förstöringsgrupp", som
genom sprängning, svetsning e.d. kan eliminera faror från
icke stabila byggnadsrester. I vissa industrier måste
särskilda "nyckelmän" avdelas. Dessa får icke söka skydd
utan måste kontrollera t.ex. ugnar, kemiska processer m.m.,
vilka icke ens för kortare tid kan lämnas utan tillsyn utan
allvarligt men för produktionen.
Kap. 2 behandlar materiella förberedelser för att
reducera skadorna från luftanfall dels genom
byggnadstekniska skyddsåtgärder, dels genom brandskyddsåtgärder.
Här anges att de europeiska industrierna sällan försökte
att skydda någon utrustning mot fullträff från större
bomber än 250 kg klassen. I huvudsak gick dock
skyddsåtgärderna ut på att lokalisera verkan av direktträffar
samt ge rimligt skydd mot direkt- och sekundärsplitter.
Olika typer av skyddsväggar beskrivs, med vilka stora
industrihallar uppdelades i mindre enheter. De vanligaste
skyddsväggarna var styva murar av armerad betong eller
tegel, men även med löst upplagda murar utan bindemedel
anges goda skyddseffekter ha erhållits. Skyddsväggar av
sandsäckar inuti industrilokaler är däremot ej lämpliga,
dels på grund av ringa varaktighet, dels därför att vid
bombträff sanden sprides omkring och skadar maskinerna.
I många fall användes särskilda skyddskurar över tyngre
och värdefullare maskiner. Dessa kurar utfördes oftast i
monteringsbara element av armerad betong. I ett exempel
visas hur väl sådana skyddsanordningar fungerat vid
direktträff som demolerat hela maskinsalsbyggnaden.
Avsnittet om byggnadstekniska skyddsåtgärder innehåller
många sakuppgifter och allmänna bedömningar om olika
metoders för- och nackdelar samt är rikligt illustrerat.
Brandfaran — vare sig den är orsakad av brand- eller
sprängbomber — är enligt erfarenhet huvudfaran för
industriella anläggningar. Passiva och aktiva åtgärder för
brandbekämpning behandlas därför ingående med bl.a.
uppgifter om vattenbehov, lämpliga reservoartyper m.m.
Särskild planläggning bör finnas för att kunna kontrollera
lättantändlig material såsom olja, färgförråd, virke m.m.
Olika åtgärder kan behöva vidtas för att öka takens
motståndskraft mot genomslag av brandbomber och extra
brandmurar kan begränsa eldens skadeverkningar. Olika
erfarenheter och synpunkter på sådana och liknande
åtgärder redovisas i överskådlig form.
I kap. 3 behandlas de åtgärder, som verkskyddet skall
vidta under och omedelbart efter luftanfall.
Erfarenheter rörande varningssystem, kontrollrum, brandvakt
och brandbekämpning framlägges. Kap. 4 återger slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
