Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 4 augusti 1953 - Böcker - »Grafiska Institutets uppgifter» - Elektro-Helios - Stal - AB Åtvidabergs Industrier - Reseberättelser - Debatt: Det spröda brottets uppkomst och fortplantning, av Sven Svantesson och C Schaub
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572
TEKNISK TIDSKRIFT
"Grafiska Institutets uppgifter" är en 24-sidig
upplysningsbroschyr som Grafiska Institutet har givit ut.
Skriften, vars förnämliga typografi och tryck handlagts av en
f.d. elev vid institutet, beskriver som bakgrund för
institutets verksamhet även den svenska grafiska industrins
utveckling och nuvarande omfattning. Man får sålunda
veta att den grafiska industrin 1949 hade ca 40 000
anställda och ett tillverkningsvärde av 726 Mkr;
arbetarantalet utgjorde 7,7 "Vo av hela industrins. Den välskrivna
texten och de trevliga bilderna bör ha utsikter att göra
många ungdomar intresserade för den grafiska branschen.
Elektro-Helios, Stockholm, har utarbetat en 48-sidig
personalbok "Personalkontakt", närmast avsedd för
nyanställda vid företaget. Boken, som är rikt illustrerad t.o.m.
med färgfoton, beskriver företagets utveckling och
organisation samt upplyser den nyanställda om lön, arbetstid
och andra anställningsvillkor, välfärds- och
fritidsanordningar, personalorganisationer m.m. Skriften kommer
säkert att göra god tjänst, även om nyttan av det stora
organisationsschemat försvagas betänkligt av
teckenförklaringens olyckliga placering.
Stal, Finspång, beskriver på engelska i en 8-sidig broschyr
"Gas turbines" det utvecklingsarbete och den tillverkning
som företaget bedriver inom gasturbinområdet. Bland
tillverkningarna kan nämnas gasturbindrivna elkraftcentraler
på 2 400 och 9 000 kW.
AB Åtvidabergs Industrier, Åtvidaberg, har utgivit ett
prospekt över den nya skrivmaskinen Halda Cicero, som
bl.a. är i höjd och bredd indelad i cicero enligt det
trycktekniska måttsystemet.
Reseberättelser. Till KTH:s bibliotek har inkommit
följande reseberättelser, vilka är tillgängliga i bibliotekets
läsesal för intresserade:
Fagerholm, P O: Fotogrammetri, kartografi och
angränsande fackområden i Amerika 1947. Stockholm 1948. 46 s.
Persson, B: Engelsk stadsplanelagstiftning,
stadsplanering samt samhällsbyggnad 1947. Örebro 1947. 6 s.
Debatt
Det spröda brottets uppkomst och fortplantning
Civilingenjör Cyrill Schaubs påstående i Tekn. T. 1953
s. 440 "att materialet före brott i det spröda (blivande)
restbrottet är praktiskt taget opåverkat om man bortser
från ett litet bälte på gränslinjen emellan utmattningsbrott
och sprödbrott" fordrar — ehuru kvalificerat med
"praktiskt taget" — en kommentar. Enligt H J Gough & D
Hanson, Proc. Roy. Soc. (A) lOi (1923) kan nämligen
glidband ("slipbands") uppträda vid växelpåkänningar
liggande betydligt under materialets utmattningsgräns. Eftersom
glidbanden anger bestämda materialförändringar får man
således knappast utan bevis göra citerade påstående utan
man får väl a priori anta att materialet vid sprödbrottets
inträffande är genomgående påverkat och således ej
identiskt med ursprungsmaterialet eller som Schaub uttrycker
det "ograverat". Då nu det av Schaub utpekade området
för treaxligt spänningstillstånd och dess närmaste
omgivning är kallbearbetat eller särskilt "försämrat" så
föreligger ju faktiskt vid sprödbrottets inträdande tvenne olika
material omkring brottsektionen, som båda är olika
ursprungsmaterialet.
Att vid dylika heterogena materialstavar, som vid
påkänningar innebär möjligheten av starkt non-homogena
spänningstillstånd eller väsentligt olika
spänningskoncentra-tionsfaktorer, förutsäga var den första bristningen först
uppträder torde vara svårt. Av Schaub erhållna relativt
höga värde på o’R— 21,6 gentemot oK = 30,4 kp/mm2 för
statiskt prov — antyder att det är en effektiv spännings-
koncenlrationsfaktor endast obetydligt större eller mindre
än vad som motsvarar den ursprungliga anvisningen vid
det statiska provet som förorsakat primärbristningen men
ej utmattningssprickans spets eller dess allra närmaste
omgivning. Det lilla försämrade bältet framför denna spets
— liksom den kalldeformerade zonen under Schnadts
K0-anvisning — kan således tänkas starkt minska avsedd
spänningskoncentration.
Redan med hänsyn till det sagda måste man ställa sig
något skeptisk till Schaubs identifiering av o’% med den
minsta kraft som erfordras för att hålla ett sprödbrott i
gång. Vad en verklig sprödbrottgräns — om någon entydig
sådan existerar för varje material, materialdimension och
temperatur — beträffar håller jag dessutom före att det
är principiellt omöjligt att, som Schaub anser fördelaktigt,
"underifrån" bestämma en sådan. Denna, synes det mig,
kan — om den överhuvudtaget kan fastställas — endast
erhållas ovanifrån dvs. genom kraftmätningar vid ett
sprödbrotts övergång till segbrott. Robertsons och Noréns
såväl som Schaubs tidigare initiativ synes mig härvidlag
principiellt riktiga och icke endast, som Schaub antyder,
av principiellt intresse. Underifrån erfordras nämligen
alltid ett extra potentiellt dynamiskt tillskott — den av Schaub
skydda initieringsenergin, dvs. produkten av ett tidselement
och en viss kritisk effekt vilken senare är en produkt av
en sprödbrottgräns, Ludwiks genom Kuntzes försök
mycket omskrivna "kohesiva styrka", och en mot denna
svarande elastisk deformationshastighet i sprödbrottets front.
Men denna sprödbrottgräns är tydligen en brutto kraft
betydligt större än den netto kraft som Boyd avser. Schaubs
metod undanröjer icke dessa besvärande
initieringsfak-torer. Mycket talar för att vad Schaub med sitt o’&
verkligen mäter är en kvot lika med det påverkade materialets
kohesiva styrka, dividerad med den aktuella
spännings-koncentrationsfaktorn. Sven Svantesson
Att glidlinjer uppträder vid utmattningspåkänningar är
mig välbekant. Dessa glidlinjer uppträder speciellt i
materialets ytkristaller och deras frekvens avtar snabbt när
påkänningen sjunker under materialets utmattningsgräns.
I det aktuella fallet (Cr-stål) var den lägsta nominella
påkänningen 12 kp/mm2 medan materialets utmattningsgräns
för pulserande dragning uppgick till ca 35 kp/mnr.
Påkänningen i materialet i största delen av provtvärsnittet
ligger således vid ungefär tredjedelen av materialets
utmattningsgräns.
Det synes mig därför vara berättigat att beteckna
materialet i väsentliga delar av resttvärsnittet såsom
"ograverat". Den av mig föreslagna metoden tillåter därutöver, i
motsats till hittills brukliga metoder, att avbryta försöket
och genom uttagning av mindre provkroppar undersöka
(genom mekaniska och fysikaliska metoder) om materialet
är "ograverat" eller ej. Dylika undersökningar kommer
givetvis att utföras vid metodens tillämpning i framtiden.
Existensen av en "sprödbrottgräns" vid ett visst
material, behandling, dimension och temperatur synes mig vara
bevisad genom hittills utförda försök i både utlandet och
Sverige samt dessutom vara tämligen självklar. Jag
vidhåller dessutom att sprödbrottgränsen endast kan
bestämmas "underifrån" dvs. vid den nominella
dragspänning vid vilken ett segt brott övergår till sprödbrott och
inte tvärtom, när ett sprött brott övergår till ett segt. I
sistnämnda fallet är det t.o.m. omöjligt att ånge den
nominella spänningens storlek i övergångsögonblicket.
Slutligen vill jag tillägga att en växande
utmattnings-spricka är den skarpast möjliga anvisning som kan tänkas
uppkomma i ett visst material vid en viss temperatur. Jag
anser vidare att det därför är ofruktbart att då införa
begreppet "formfaktor" resp.
"spänningskoncentrations-faktor" i diskussionen då dylika storheter hör hemma hos
det "isotropa ideellt elastiska materialet" som avsevärt
skiljer sig från de verkliga material som används inom
tekniken. C Schaub
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
