Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 25 augusti 1953 - Nybyggen - Fyllningsdammarnas utveckling i Nordamerika, av G Lbg - Stållineburet tak, av Rg - Böcker - Sprängning av bergrum, av G Lbg - Entreprise, av Kjeld Paus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 TEKNISK TIDSKRIFT
Aluminium Co. of Canada vid Kennedy (Tekn. T. 1952
s. 821) var Growdon, Steele och Terzaghi sakkunniga.
Magasinhöjden är endast 13,3 m. Emedan det skulle varit
svårt att välta tätjorden mot den gropiga berggrunden,
jämnades denna med en betongdyna. Ett 2,5—5,0 cm
betonglager sprutades på grundens sidoslänter, varefter dessa
groutades. Betongbeklädnaden skulle göra groutningen
mera effektiv. Tät- och filterlagrens anordning framgår av
fig. 1. Filterdimensionerna bestämdes med hänsyn till
lättheten att utlägga dem och till möjligheten att utan avbrott
följa sättningar i stenfyllningen samt även till
materialtillgångarna; Zr-värdet fick icke överstiga 0,9 cm/h.
Bear Biver-dammen är den modernaste betongklädda
sten-fyllningsdammen (fig. 2). På vattensidan har man med
kranar upplagt en kallmur av stora stenblock; murens
tjocklek ansågs bero av vattendjupet. Den skall jämna
vattentrycket mot stenfyllningen. Lutningen är ungefär
densamma som fyllningens naturliga släntlutning. Muren blir
dyrbar men kan minskas om lutningen göres mindre brant.
Betongdäcket utfördes i 18 m rutor med
dilatationsfogar-na tätade med kopparbleck och asfalt. Fogarna stöder mot
1,2 m breda, 0,6 m höga balkar, som gjutits i rännor i
stenfyllningen. Däckets tjocklek ökar från 30 cm vid
krönet till 43 cm vid bottnen. Armeringen utgöres av ett lager
i mitten av 25 mm fyrkantstål i 33 X 19 cm rutor. De
tjockare plattorna har dubbel rutarmering. Betongdäcket
är konvext mot uppströmssidan för att plattorna skall sluta
sig samman, då vattentrycket kommer på. Man väntar sig
då 60 cm förskjutning vid mitten.
Vid utfyllningen av stenmassorna söker man placera de
större blocken åt nedströmssidan. Utläggningen sker i höga
lager, så att stenarna, då de rullar utför lagrets slänt, slår
av en del hörn och blir något avrundade, vilket ökar
stabiliteten. Dessutom bidrar de till att packa underliggande
lager. Numera utförs riklig vattenbegjutning vid
utfyllningen för att det finkorniga materialet skall spolas in
bland de större stenarna; härigenom minskas sättningarna.
Vattenvolymen uppgår till 2—1 gånger stenvolymen.
Nedströmsslänten lutar vid Bear Biver 1 : 1,4 (naturlig
släntlutning 1 : 1,3) och vid Kenney 1 : 1,75.
Uppströmssidan lutar 1 : 1,3 resp. 1 : 2,5. Sistnämnda beror på att
tät- och filterlagren ökar i tjocklek mot bottnen (L L
Wise i Engineering News-Becord jan. 1953). G Lbg
Fig. 2. Taket uppbäres av ett nätverk av stållinor.
Fig. 1. Paviljong med 7 500 m’ yta utan
invändiga pelare.
Stållineburet tak. En originell konstruktion har använts
för en i USA uppförd paviljong för kreatursbedömning
m.m. (fig. 1). Byggnaden, som har en diameter på ca 95 m,
har två primärbärande paraboliska betongbågar, vilka
bildar 22° vinkel med horisontalplanet. Bågarnas högsta
punkt ligger 27,5 m över marken.
Taket uppbäres av ett nätverk av stållinor, uppspända
mellan bågarna. Linorna i ena riktningen är avsedda att
uppta vertikallasterna av takets egenvikt, som genom
dragspänningar överföres till bågarna. Linorna vinkelrätt
däremot är upphängda så att de blir konvexa uppåt och
avsedda att uppta de sugkrafter, som lätt kan uppstå på
grund av takets låga egenvikt (30 kg/m2).
Betongbågarnas egenvikt upptas av vertikala pelare i
ytterväggarna. Bågarna är räknade som tvåledsbågar med
ett justerbart underjordiskt dragstag mellan anfangen.
Taket utgöres av korrugerad plåt med en
värmeisoleran-de skiva och vattenisolering. Ytterväggarna är helt
ingla-sade. Ingångarna har placerats vid bågarnas
skärningspunkter.
Byggnaden, som har något av en modern skulptur över
sig, rymmer 5 500 åskådare och har kostat 1,5 M$
(Business Week 14 febr. 1953, Engineering News-Becord 5 febr.
1953). Rg
Böcker
Språngning av bergrum. Medd. nr 14 FKO, Stockholm
1953. 155 s., 87 ill. 20 kr.
Forskarnas Kontaktorgan vid IVA har arrangerat tvenne
konferenser för klarläggande i många avseenden av frågor
rörande bergrum. Den första konferensen hölls 18—19
mars 1952 och behandlade allmänna synpunkter,
fredsanvändning, hygieniska, psykologiska och
belysningsfrågor, luftkonditionering samt redogörelser för några
utförda bergverkstäder. En sammanställning av föredragen och
diskussionerna finns tillgänglig i ett stencilerat häfte
(Tekn. T. 1952 s. 1059).
Den andra konferensen hölls den 22—24 januari 1953.
Föredragshållare var geologer, rationaliseringsexperter,
arbetsledare, forskare inom sprängämnestekniken samt
experter på tätnings- och ventilationsfrågor. Föredragen och
diskussionerna föreligger nu i ett tryckt häfte. Då det är
landets främsta fackmän, som redovisat sina erfarenheter,
ger häftets innehåll en mycket klar och vederhäftig bild
av bergrumsteknikens aktuella ståndpunkt och
utvecklingstendenser. Det stora deltagandet i konferenserna vittnar
om ett betydande intresse för dessa frågor. Otvivelaktigt
kommer FKO:s konferenser att leda till fortsatt
förbättring i fråga om utförande och utnyttjande av bergrum. De
båda häftena är synnerligen värdefulla för var och en som
planlägger eller utför bergrum av vilket slag som helst.
G Lbg
Entreprise, bygge- og anlcegsarbejder, av Axel H
Pedersen. Gyldendal, Köpenhamn 1952. 179 s., 22 dkr.
Med utgångspunkt från "Almindelige betingelser for
ar-bejder og leverancer" — en dansk motsvarighet till STF:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
