Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 15 september 1953 - Överstegring och maximal lyftkraft hos pil- och deltavingade flygplan, av Hans Olof Palme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
674
TEKNISK TIDSKRIFT
omströmning från under- till översidan, och
detta är det första upphovet till de ändvirvlar i
vilka vingens virvelmatta sedan rullas upp.
Om-strömningen ger vid små sidförhållanden
upphov till markanta virvlar, som lägger sig över
vingen ett stycke in från vingspetsarna fig. 4,
och där under sig inducerar lokala sugkrafter
av sådan styrka att de resulterande krafterna på
vingen påverkas. Analoga fenomen i form av
lokala tillsatssugkrafter erhålles vid pil- eller
deltavingar, när av framkantavlösningen
bildade virvlar går bakåt i strömningsriktningen.
Mot bakgrund av denna analys av de
strömningsfenomen som påverkar överstegringen på
ändliga vingar kan man uppställa följande
grundtyper för överstegringsförloppet, fig. 5 och
6:
1. vid raka vingar och stora sidförhållanden.
överstegringsförloppet är i princip
tvådimensionellt.
2. vid pilvingar med måttliga sidförhållanden
(A >3). Två undertyper erhålles: 2 a
karakteriserad av bakkantavlösning av det mot
vingspetsarna strömmande gränsskiktet. Typen
erhålles vid måttliga pilvinklar och vingtjocklekar;
^ < 45°’ och t >10 %. 2 b karakteriserad av
framkantavlösning och virvelströmning. Typen
erhålles vid tunna vingar, r< 10 %, och
främ-jes av stor pilform.
3. vid små sidoförhållanden (A < 2 à 3). Två
undertyper erhålles: 3 a vid deltavingar är
närmast en extrem variant av typen 2 b med vir-
Fig. 7.
Schematiska samband Cl max
(A) och (Xmax
(A) för raka
vingar,
pil-vingar och
deltavingar.
Fig. 8. Ändringen av Cl max med pilformen för vingar ttxed
överstegring av bakkantavlösningstyp 2 a och
framkànt-avlösningstyp 2 b.
velströmning, fastän den erhålles vid alla
tjocklekar. 3 b vid raka vingar med små
sidoförhållanden karakteriseras av kraftig
virvelströmning vid vingspetsarna.
Av fig. 5 och 6 framgår att vid pilform i stort
sett oberoende av överstegringstypen
begynnande avlösning alltid sätter in vid vingspetsarna,
"tippstall", vilket ger lyftkraftsförlust där och
instabilt längsmoment. Att en hög maximal
lyftkraft dock bibehålles för hela vingen beror på
den fördröjda överstegringen i vingens rotparti.
Vid virvelströmning erhålles alltid till en början
extra tillskott till lyftkraften (se de icke-linjära
lyftkraftskurvorna i fig. 6) vilket beror på de
sugkrafter virvlarna inducera under sig. Då
dessa sugkrafter oftast sitter långt bak på vingen
erhålles samtidigt ett stabilare längsmoment. I
överstegringens slutskede släpper dock virvlarna
från ytan, lyftkraftstillskotten försvinner och
momentet blir instabilt genom tippstall.
Inverkan av Reynolds tal är stort vid typerna 1 och 2
men måttligt vid typ 3. Speciellt är att observera
att vid pilvingar en övergång ofta sker från
över-stegring av typen 2 b till 2 a vid ökning av
Reynolds tal.
Maximal lyftkraft hos vingar
Schematiserade kurvor, baserade på statistiskt
insamlade mätvärden, över maximala
lyftkraftens beroende av sidförhållandet vid raka vingar,
pilvingar och deltavingar ges i fig. 7. Vid stora
sidförhållanden ändras CL max endast obetydligt
med pilformen, medan samhörande
anfallsvinkel ocmax kraftigt ökar. Detta förklaras av att vid
pilform lyftkraftskurvans lutning minskar men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
