Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 15 september 1953 - Andras erfarenheter - Stabilisering av stål med hög kromhalt, av SHl - Hårpermanentning, av SHl - Lödning av zirkonium, av SHl - Nybyggen - Flodfartyg för Stor-Volga, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
682
TEKNISK TIDSKRIFT
dant resultat kan väntas av antagandet att utjämning av
töjningsembryon sker.
Det har visats att man genom att först framkalla en liten
martensitbildning genom avbrott i kylningen under Ms
kan få större slutlig martensitmängd vid följande kylning
till — 197°C och hållande av provet vid denna temperatur
än genom direkt kylning till — 197°G och hållande vid
denna under samma tid. Detta anses bero på att
kylning-ens avbrytande medför en viss stabilisering varigenom
plötslig martensitbildning sker vid — 197°C. Den
temperatur vid vilken denna uppträder betecknas Mb ("burst
point"). För det undersökta stålet är den ca —197°C.
Tendensen till plötslig martensitbildning minskas
påtagligt, om stålets martensithalt överstiger ett kritiskt värde.
Vid kylningens avbrytande uppträder martensit
huvudsakligen i närheten av provets centrum. Vid följande kylning
till — 197°C bildas martensit plötsligt i gränsområdet
mellan martensithaltig och martensitfri austenit. När man
åstadkommer större omvandling före den slutliga
kylningen växer det martensithaltiga området mot provets ytor,
och därför återstår mindre materialmängd för plötslig
martensitbildning. Det har visat sig att den kritiska mängd
begynnelsemartensit, som behövs för att helt hindra
plötslig martensitbildning vid kylning 30 min till — 197°C,
minskar med ca 2,5 °/o, om man före kylningen
åter-upphettar provet till ca 250°C.
Vid liten mängd begynnelsemartensit övervinns
stabiliseringen på mycket kort tid vid — 197°C. Vid överkritisk
martensitmängd tycks stabiliseringen vara mera
permanent och i högre grad ju högre
återupphettningstempera-turen varit. Efter en viss tid vid — 197°C börjar
emellertid stabiliseringseffekten att försvinna. Detta innebär att
isotermisk omvandling till martensit sker antingen efter
en viss inkubationstid eller efter en period av så långsam
omvandling att den inte iakttagits. Görs hålltiden
tillräckligt lång, får man ungefär samma slutlig martensithalt som
vid direkt kylning till — 197°C. En undersökning tycks
visa att stabilitetens försvinnande beror på både plötslig
och normal martensitbildning.
Äterupphettar man till mer än 250°C, bildas mer
martensit vid låg temperatur än om stålet kyls direkt. Detta
tycks inträffa vare sig begynnelsemartensit finns eller ej.
Vid anlöpning av snabbstål uppstår samma fenomen
genom utfällning av karbider som minskar halten av kol och
legeringsmetaller i austeniten och gör denna benägen för
omvandling till martensit vid kylning från
anlöpningstemperatur till rumstemperatur. Utfällning av karbider kunde
inte iakttas vid mikroskopering av kromstål, anlöpt vid
upp till 500°C, men man tror att lokala ändringar i
auste-nitens kemiska sammansättning uppstår och förbereder
till bildning av sådana produkter som bainit (S C Das
Gupta & B S Lement i Journal of Metals apr. 1953). SHl
Hårpermanentning. Varje människa har åtminstone
under någon period av sitt liv haft i medeltal 120 000 hårstrån
på sitt huvud. Dessa består huvudsakligen av keratin.
Ytterst har varje hårstrå ett tunt skikt av små fjäll, i
mitten har det en kärna av mindre tätt material och inte, som
man ofta tror, ett hålrum. Håren har en diameter på 27—
118 ju. De har stor hållfasthet (2 500—2 800 kp/cm2) och
kan i torrt tillstånd förlängas 20 % utan att brista.
Nedsänkt i vatten absorberar hår 30 % av sin vikt vätska
varvid dess diameter växer med 10 %.
Hår har stor elasticitet och stark tendens att vid
deformation återta sin ursprungliga form. Det är därför inte
lätt att få rakt hår att ligga i tilltalande lockar. Förr var
anbringande av värme det enda sättet att åstadkomma
varaktig vägning av hår, men den forskning som bedrivits på
senare tid har lett till metoder för kallpermanentning eller
hempermanentning.
Utvecklingen av dessa metoder bygger i stor utsträckning
på ullforskningens resultat. Keratin, varav såväl
människans som fårets hår är uppbyggt, har molekyler, be-
stående av långa kedjor av aminosyror med
disulfidtvär-bindningar som ges av ingående 15—17 "/o cystin. Redan
på 1930-talet upptäckte man att tvärbindningarna kan
lösas upp genom reduktion med tioglykolat.
Vid kallpermanentning rullas håret upp på en lämplig
spole och behandlas med tioglykolatlösning. En del av
disulfidbindningarna löses upp, varigenom håret blir
mindre elastiskt och därför formbart. När lämplig grad av
reduktion skett och tillräcklig tid förflutit fixeras håret med
ett oxidationsmedel, t.ex. perborat eller luft.
Tvärbindningarna återbildas härvid men i nya lägen, varigenom en
varaktig lockning av håret uppnås. Reduktionen sker i liten
utsträckning, och vid oxidationen återställs håret praktiskt
taget till utgångstillståndet.
Man kan emellertid inte utan vidare använda en
tioglykolatlösning. Dels har denna en stark och obehaglig lukt
som måste maskeras, dels måste man sätta till
dispersions-medel, modifieringsmedel och andra ämnen för att få ett
användbart preparat. Nya recept på hempermanent provas
därför ingående på avskurna hårlockar för fastställande
av lockningsgrad, hårets brottgräns efter behandling,
preparatets giftighet för djur och människor och slutligen
dess praktiska användbarhet (Industrial & Engineering
Chemistry juni 1953). SHl
Lödning av zirkonium. Zirkonium och dess legeringar
kan inte lödas på vanligt sätt därför att inga kända
fluss-medel tar bort ytskiktet på metallen och gör dess yta
vät-bar för lodet. Man har emellertid funnit att zirkonium kan
lödas om det först doppas i smält zinkklorid. Härvid fälls
ett tunt zinklager ut på ytan, och detta möjliggör
varmförtenning, varmförblying och lödning.
Zinkkloridsmältan skall ha en temperatur på 440—450°C.
Den lägsta användbara temperaturen är 300°C som är
nödvändig för att den vid metallytan bildade
zirkonium-tetrakloriden skall sublimera. Bästa resultat uppnås
emellertid, om man använder en temperatur över zinkens
smältpunkt (419°C). Efter doppningen får
zirkoniumstyc-ket rinna av och svalna i luften ca 15 s; det snabbkyls i
vatten varefter vidhäftande salt tvättas bort. Arbetsstycket
har då fått ett matt zinköverdrag (Engineers’ Digest juni
1953). SHl
Nybyggen
Flodfartyg för Stor-Volga. Den nya
Volga—Don-kanalen sammanbinder väldiga flodsystem i Ryssland,
varigenom behovet av för dessa farvatten lämpligt tonnage i
hög grad ökats. Ovanför de i samband med
flodregleringarna tillkomna vattenkraftverken bildades nya sjöar,
somliga, t.ex.Tsimljanskajasjön, av sådan storlek att för dem
lämpliga fartyg måste vara av betydligt mer sjövärdig typ
än landets hittillsvarande flodfartyg.
Man bygger och projekterar också fartyg av olika slag,
såsom större och mindre passagerarbåtar, bogserare och
pråmar.
Fig. 1. Stort dieselelektriskt passagerarfartyg för Volga-fart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
