Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 22 september 1953 - Flygplatsens bullerproblem, av Ove Brandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 september 1953
689
Flygplatsens bullerproblem
Civilingeniör Ove Brandt, Stockholm
Flygtrafiken har ännu inte fått så stor
omfattning här i landet, att den orsakat några större
bullerproblem. Frågan börjar dock aktualiseras
genom ökad användning av stora flygplanstyper
med hög motoreffekt. Klagomål har också
framförts till flygplatsledningar och myndigheterna.
Det kan därför vara motiverat att klarlägga detta
bullerproblems omfattning och de åtgärder, som
kan och bör vidtas för att motverka
olägenheterna.
Grundläggande begrepp
Karakteristiska egenskaper hos ett ljud är
styrka, frekvenssammansättning och tidsberoende.
Ljudets styrka kan anges i den logaritiniska
enheten decibel (dB) med örats tröskelnivå som
nollvärde och smärtgräns vid 120—130 dB.
Smärtgränsen tangeras inom mycket
bullersamma arbetslokaler i industrin. Nära ett flygplan
av reatyp med stor motoreffekt kan styrkor över
150 dB förekomma.
Ljudstyrkan i decibel är långt ifrån ett
tillfredsställande mått i fysiologiska sammanhang. Det
är rent fysikaliskt definierat och inte anpassat
till att ge direkt uppfattning om
styrkeförhållandet mellan två ljud. Det tager för ett
sammansatt ljud ej heller hänsyn till örats känslighet
för de olika frekvenskomponenterna och deras
sammansättning. Ett bättre mått är hörstyrkan
med enheten son, men det stöter på stora
svårigheter att mäta denne storhet med relativt
enkel apparatur. Son-värdet är direkt
proportionellt mot styrkeförhållandet, som det uppfattas
med vårt öra. I denna översikt skall endast det
fysikaliska måttet dB (över ljudtrycket 2 • 10"4
dyn/cm2) användas.
Ljudets frekvens, tonhöjd, anges i perioder per
sekund (p/s). Det hörbara området ligger
mellan de ungefärliga gränserna 20 och 20.000 p/s.
En ren ton innehåller endast en frekvens, men
praktiskt taget alla ljud, åstadkomna av
bullerkällor eller musikinstrument, är sammansatta
ljud, som kan upplösas i en mångfald
frekvenskomponenter, vilka kan bestämmas på elektrisk
väg med hjälp av en analysator. Varje ljud, som
skall närmare bedömas med hänsyn till exem-
Bearbetning av föredrag i Flygtekniska Föreningen den 26 februari
1953.
534.83 : 629.13
pelvis hörselskador, bullerminskande åtgärder
etc., måste analyseras. Resultatet anges i ett
spektrogram, som grafiskt återger ljudets styrka
inom frekvensband av väld bredd — antingen
relativ bandbredd, t.ex. 1/3 oktav, eller absolut
bandbredd t.ex. 1 p/s.
Bullrets inverkan på människan är av intresse
i flera sammanhang. När styrkan är nära eller
över smärtgränsen, föreligger risk för
hörselskador. Denna risk blir större, ju kraftigare ljudet
är, men kan variera högst betydligt från person
till person. Problemet är aktuellt för
markpersonalen vid reaplan med stor motoreffekt, och
man skyddar sig med hörselskydd eller
avskärmningsanordningar. Man räknar med att
riskmoment föreligger vid ljudstyrkor över
80—-90 dB; under denna gräns kan flerårig vistelse
i bullret anses riskfri för flertalet personer.
För bostadsområden nära en flygplats blir
ljuden avsevärt svagare, och hörselskador är
knappast att befara. Av större betydelse blir bullrets
inverkan på verksamhet som fordrar viss
tystnad. Taluppfattbarheten kan försvåras,
isynnerhet när bullrets styrka överstiger omkring 60
dB; bullret kan vara besvärande för nattsömnen
redan vid styrkor av storleksordningen 40 dB.
Dessa besvär minskar också trevnaden i
bostäderna. Det alstrade störningsintrycket är dock
beroende av många faktorer, exempelvis
personens ålder, sysselsättning, hälsa, liksom
vederbörandes inställning till bullerkällan — den som
själv är anställd i ett flygbolag störs väl mindre
av flygbuller än en person med annan
sysselsättning.
Störningsintrycket måste också bedömas med
hänsyn till andra egenskaper hos ljudet än
styrkan. Frekvenssammansättningen inverkar
kraftigt — ett lågfrekvent ljud, t.ex. från ett
propellerplan vid lågt varvtal, tolereras bättre än
ett högfrekvent av samma styrka, exempelvis
från ett vinande reaplan. Även bullrets
tidsberoende inverkar på störningsintrycket, men
denna fråga är dock inte närmare utredd. Buller
nattetid medför större irritation än under dagen.
Det kan ifrågasättas, om ett kortvarigt buller
tolereras bättre än ett långvarigt av samma
styrka, då i sistnämnda fall viss anpassning kan nås.
Bullrets regelbundenhet inverkar — många so-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
