Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 6 oktober 1953 - Svensk elkraftförsörjning i prognos och verklighet, av Mats Bärlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
736
TEKNISK TIDSKRIFT
gnoser har emellertid ej kunnat förverkligas. Det
kan doek ej vara en grov överdrift att acceptera
prognosen enligt huvudalternativet, ökningen
skulle då bli 4,6 % per år, motsvarande 5,4 %
under åren 1948—1952. Kraftförbrukningen kan
emellertid öka kraftigt, oin den kemiska
industrin lyckas övervinna sina svårigheter och
hävda sig i den internationella konkurrensen. Enligt
maximialternativet skulle utvecklingen bli
betydligt snabbare, med en ökning av i genomsnitt
7 % per år.
För de tre viktigaste industrigrupperna skulle
den genomsnittliga ökningen enligt
huvudalternativet bli 485 MkWh/år, motsvarande 5,1 %
progressiv ökning.
Ökningen enligt prognoserna är emellertid
starkt koncentrerad till de första åren av
femårsperioden. ökningen under 1953 uppskattas till
792 MkWh, under åren 1953—1957 till 549
MkWh/år samt under de sista två åren 1956—
1957 till endast 277 MkWh/år. Detta beror på att
den helt övervägande delen av de beslutade
nyinvesteringarna har förlagts till de första åren
av femårsperioden, vilket innebär att man i varje
fall kan räkna med att det angivna programmet
bör vara genomfört till 1957. ökningen under
1953 förefaller dock orimlig, varför en
specialundersökning gjorts för att se i vilken mån
denna ökning är beroende av nyinvesteringar. Av
ökningen 1953 kan 440 MkWh hänföras till
företag, vilka motiverat ökningen med bestämda
utbyggnader. Resten, ca 355 MkWh, utgör ökning
hos företag, vilka ej har redovisat speciella
utbyggnadsplaner. Procentuellt skall den alltså
räknas på summan av förbrukningen 1952 hos
de företag som ej redovisat utbyggnad. Denna
procentsats blir 6—7 %, vilket torde vara
väsentligt i överkant, enär den normala ökningen på
grund av fortsatt rationalisering m.m. sällan
överstiger 4—4,5 % per år. Skulle man för dessa
företag sänka den normala ökningen under 1953
från 6—-7 % till 4—4,5 %, innebär detta en
reducering av 1953 års ökning med ca 130 MkWh,
vilket belopp enligt den genomsnittliga
ökningstakten för industrin 1957 skulle öka till 160
MkWh. Förklaringen till detta förhållande för
1953 torde delvis vara, att man genomgående
avrundat siffrorna för det första prognosåret
uppåt till närmaste jämna MWh- eller
MkWh-tal.
I sammanställningen (tabell 8) har denna
reducering, som måste anses vara fullt motiverad,
genomförts, varvid den genomsnittliga ökningen
sjunkit till 454 MkWh/år, vilket innebär 4,8 %
progressiv ökning inom de undersökta tre
grupperna totalt.
Utöver rundfrågan bland de största
industrierna inom de tre viktigaste industrigrupperna har
vissa sonderingar gjorts även bland industrier
tillhörande andra industrigrupper. Det är emel-
Tabell 7. SJ:s kruftbehov
SJ exklusive Malmbanan Summa
Malmbanan
Grundbelopp
Ny-elek-trifieringar
MkWh MkWh MkWh MkWh
1952 1 167 134 1 301
1953 1 167 4 144 1 315
1954 1 167 8 151 1326
1955 1 167 23 165 1 326
1956 1 178 41 167 1 355
1957 1 190 57 168 1 415
lertid svårt att på basis av vissa enstaka
uppgifter dra allmänna slutsatser om den övriga
industrins utveckling. Tidigare har de "övriga
industrierna" visat långsammare utveckling än
industrin totalt. Under perioden 1948—1952, då
den totala industribelastningen ökade i
genomsnitt 7,6 % per år, var ökningen inom de här
icke undersökta industrigrupperna 2 % lägre
årligen. Därmed är emellertid ej sagt, att
utvecklingen i fortsättningen skulle bli liknande, då
speciellt inom malmbrytning och metallindustri
stora engångsinvesteringar har verkställts.
Om prognosen för de tre undersökta grupperna
baseras enbart på de 239 största industrier, vilka
1948 utgjorde underlaget för prognosen i dessa
grupper, blir utvecklingstakten 0,3 % högre än
på basis av uppgifterna från de 475
anläggningarna. De mindre kraftförbrukarna visar således
en långsammare utveckling. Även om detta ej
kan sägas gälla generellt, bör man för de mindre
kraftförbrukarna i genomsnitt räkna med lägre
ökningstakt. Här har ökningen för de övriga
industrierna uppskattats till 4 % per år i
genomsnitt, vilket är 0,8 % lägre än för de undersökta
grupperna.
En summering av prognoserna såväl inom de
tre undersökta som de övriga industrigrupperna
ger vid handen, att industrin totalt skulle öka
sitt kraftbehov i genomsnitt med 545 MkWh/år
eller 4,6 % per år under femårsperioden 1953—
1957. Industribelastningen skulle enligt
prognosen således stiga från ca 10 500 MkWh vid slutet
av 1952 till ca 14 000 MkWh vid slutet av 1957.
Samfärdsel
Inom samfärdseln är de statliga järnvägarna
den dominerande kraftförbrukaren. År 1952 var
SJ:s andel av den totala förbrukningen inom
gruppen 90 %. Stockholms Spårvägar svarade
för 6 %, och spårvägarna i andra städer svarade
för resten. Ur totalprognosens synpunkt är det
tillräckligt att känna till utvecklingen inom de
båda storföretagen. Både SJ och Stockholms
Spårvägar har lämnat uppgifter till föreliggande
undersökning.
År 1952 förbrukades vid SJ exklusive
Malmbanan 1 167 MkWh. För åren 1953—1955 räknas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
