Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 13 oktober 1953 - Andras erfarenheter - Sulfatfabrikernas förorenande av vatten och luft, av SHl - Kol som konstruktionsmaterial inom livsmedelsindustrin, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 oktober 1953
765
Fig. 1. Sulfatcellulosafabrikers vatten- och luftförorenande produkter; vattenföroreningar: A kokerikondensat, B
diffusör-kondensat, C diffusörvatten, D lutkondensat från avdunstningen, E kondensat från destillation av flytande harts;
luftföroreningar: gaser från 1 kokerikondensat, 2 diffusörkondensat, 3 lutkondensat, 4 kondensatcistern, 5 reningstorn, 6
terpen-tinoljekylare i reningsverk, 7 råterpentinolje- och föroljecisterner, 8 framställning av flytande harts, 9 destillation av
flytande harts, 10 lutförbränning.
så låg som möjligt. Vid två sulfatfabriker har man funnit
att de illaluktande ämnena i kondensaten förstörs när
dessa blandas med avloppsvattnet från blekerierna.
För att diffusörvattnet skall få så låg såphalt som
möjligt måste fabriken förfoga över stort diffusörutrymme
så att tillräcklig uttvättning kan ske. Denna får dock inte
överstiga den ekonomiska gränsen, dvs. tunnluten skall
inte spädas med allt för mycket vatten. I allmänhet ligger
fabrikernas diffusörutrymme inte över det tillräckliga. I
ett vattendrag förstörs hartssyrorna så småningom genom
vattnets självrening, men det är av vikt att
avloppsvattnet släpps ut på stort djup och att skummet blir
finfördelat. Skumkakor förintas nämligen inte förrän 1—2 år
efter det utsläppande av föroreningarna upphört.
Det enda sättet att oskadliggöra luftföroreningarna
fullständigt är att bränna dem. Genom en "luktledning" förs
de till en eldstad, t.ex. smältugnen. Svavelföreningarna
måste härvid vara så utspädda med luft att blandningens
sammansättning är långt under explosionsgränsen. Detta
förfarande synes lätt kunna genomföras generellt, men så
är i verkligheten inte fallet. De anordningar som fordras
blir nämligen olika för olika fabriker.
Redan för ca 30 år sedan uppgavs då planerade
sulfatfabriker bli luktfria. Nu måste man nog nöja sig med
mindre långtgående utfästelser. Genom de åtgärder som
angivits i princip kan lukten, populärt uttryckt, nedbringas
till 10 «/o av den nuvarande, dvs. den kan minskas
väsentligt. Sannolikt kommer luktborttagningen att ytterligare
förbättras i framtiden.
Det är ett allmänt önskemål att alla sulfatfabriker får
åtminstone enkla anordningar för oskadliggörande av de
svårast förorenande ämnena, t.ex. i kokeri-, diffusör- och
lutkondensaten. För anläggningar nära större bebyggelse
kan större anspråk ställas på föroreningarnas förstörande.
De anordningar, som kan komma i fråga, måste vara
billiga i anläggning, drift och underhåll. Vidare måste de ha
en påtaglig effekt.
I allmänhet betalar sig dessa anläggningar inte och
betraktas därför ofta som en försvarsåtgärd. Det är
emellertid inte uteslutet att tillvaratagande av dimetylsulfid och
merkaptan kan bli vinstgivande. För närvarande utför man
i större skala försök att framställa lösningsmedlet
dimetyl-sulfoxid ur dimetylsulfiden. Vid många moderna fabriker
lönar det sig att tillvarata svavlet i de illaluktande
föreningarna (Tekn. T. 1953 s. 194), varvid dessa givetvis
förstörs och lukten minskas (H Bergström i Svensk
Papperstidning 15 febr. 1953). SHl
Kol som konstruktionsmaterial inom
livsmedelsindustrin. Efter krigsslutet hade man i Tyskland svårt att få
fram korrosionsfasta konstruktionsmaterial för
livsmedelsindustrins apparatur. Grafit har goda kemiska och
termiska egenskaper och bör därför vara ett lämpligt
material för livsmedelsindustrin då den inte ger smak eller
lukt åt de varor som kommer i kontakt med den.
En tysk firma tillverkar nu två konstruktionsmaterial
varvid som utgångsmaterial används ett hårt,
svårbränn-bart amorft kol ("Hartbrandkohle"). Detta används dels i
oförändrat skick (Durabon), dels som elektrografit
(Diabon). Båda materialen utförs också impregnerade med plast,
varigenom de blir täta mot gaser och vätskor.
Grafiten har stor värmeledningsförmåga (100—125 kcal/
m h °C) och motstår icke-oxiderande atmosfär vid de
högsta förekommande temperaturer; den är beständig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
