Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 20 oktober 1953 - SKeppsmätningen ändras i Sverige, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 oktober 1953
787
Skeppsmätningen
ändras i Sverige
347.791.35 : 629.12.071
Riksdagen godkände den 22 april 1953 en av K.M:t
framlagd proposition om att K.M:t skall äga bestämma dels den
tidpunkt vid vilken Sverige övergår till ett på engelsk
inät-ningsmetod byggt skeppsmätningssystem, dels att vid
lämplig tidpunkt för Sveriges del godkänna 1947 års
konvention om ett enhetligt skeppsmätningssystem ävensom
sådana ändringar i konventionen och de till den fogade
reglerna, som framdeles kan beslutas av de
fördragsslutande parterna, i den mån dessa ändringar icke kräver
författningsändringar av beskaffenhet att påkalla Riksdagens
medverkan.
Skeppsmätningens ändamål
Skeppsmätningen har till huvudsakligt ändamål att
fastställa fartygens storlek, dräktighet, såsom grund för
beräkningen av de olika slags avgifter, som uttas av
sjöfarten, såsom fyr- och båtsavgift, lotspengar, hamnavgifter
m.m. Men även i andra hänseenden är skeppsmätningens
resultat av betydelse. De storleksuppgifter, som kommer
till uttryck i mätningssiffrorna, utnyttjas sålunda för
fartygens identifiering i samband med registrering, liksom
för olika sjöfartsstatistiska ändamål, t.ex. i Lloyd’s
Registers års- och kvartalsrapporter om världens
handelstonnage. Det kan vidare framhållas, att sedan gränser,
baserade på fartygens dräktighet, blivit fastställda i
åtskilliga författningar för sjöfart, sjösäkerhet, tullväsendet
etc., skeppsmätningen likaså får betydelse för sådana
frågor som fartygs utrustning, arbetstid ombord på fartyg,
befälhavares och övrigt befäls behörighet, fartygs
tullbehandling osv.
Olika metoder har kommit till användning för bestämning
av ett fartygs dräktighet, grundade på såväl viktmätning
som rymdmätning. Numera tillämpas allmänt den efter
engelsmannen Moorsom uppkallade mätningsmetoden,
vilken infördes i Storbritannien år 1854. Denna metod, som
grundar sig på mätning av fartygens inre rymd, syftar i
princip till erhållande av ett mått på fartyget,
netto-dräktigheten, som förmenas ge uttryck åt fartygets
ekonomiska bärkraft, dvs. dess förmåga att föra last och
passagerare. Fartygsvolymen mäts upp och beräknas i
registerton om 100 engelska kubikfot, räknat lika med
2,83 m3.
Vid mätningen bestäms först fartygets bruttodräktighet,
som med vissa undantag innefattar alla slutna rum
ombord. Speciella regler gäller för uteslutning ur
brutto-dräktigheten av "öppna rum", varmed i stort sett avses
sådana påbyggnader och mellandäcksrum, som icke är
försedda med permanenta eller fasta
stängningsanordningar. Den rymd, som återstår, sedan från
bruttodräktig-heten avdrag gjorts för vissa rum, bl.a. maskinrum och
rum för befälhavare och övrig besättning, utgör fartygets
nettodräktighet eller avgiftsgiltiga dräktighet.
Olika mätningsregler
Olika sätt att beräkna såväl bruttodräktighet som avdrag
har gett anledning till olika mätningsresultat i skilda
länder. Framför allt har sättet att bestämma avdraget för
maskinrummet, dvs. för drivkraften, gett upphov till stora
skiljaktigheter. Tidigt framträdde två olika metoder att
beräkna avdraget för drivkraften, kallade engelska regeln
och tyska regeln efter de länder, där de främst tillämpats.
Enligt engelska regeln utgör drivkraftsavdraget för
propellerdrivna fartyg antingen 32 °/o av fartygets
bruttodräktighet eller rymden av det egentliga maskinrummet
ökad med 75 °/o, vilketdera beroende på förhållandet
mellan det egentliga maskinrummets rymd och fartygets
bruttodräktighet. Vid tyska regeln beräknas
drivkrafts-avdraget som verkliga rymden av maskin- och
pannrummen jämte sådana i bruttodräktigheten inräknade
utrymmen, som uteslutande används för bränsleförråd. Förutom
nämnda båda huvudregler må nämnas donauregeln, som
egentligen är en del av den engelska regeln, enär
avdraget räknas som det egentliga maskinrummets rymd ökad
med 75 %>.
Drivkraftsavdraget enligt engelska regeln såväl som
enligt donauregeln blir i de flesta fall betydligt större än
motsvarande avdrag enligt tyska regeln, vilket betyder att
ett fartygs nettodräktighet brukar bli mindre, om engelska
regeln eller donauregeln tillämpas än om tyska regeln
används. Det engelska sättet att beräkna maskinrumavdraget
har med liden fått allt större utbredning och begagnas
numera av alla sjöfartsidkande nationer utom Sverige
och Belgien, som tillämpar den tyska metoden. I Tyskland
övergav man emellertid denna metod 1895 och övergick
till den engelska. Donauregeln tillämpas i hamnar vid
Donaus mynning samt för fart genom Suez- och
Panamakanalerna.
Även i andra avseenden skiljer sig emellertid de olika
skeppsmätningsmetoderna och deras tillämpning på skilda
håll. En viktig sådan skillnad gäller förutnämnda öppna
rum, varom Sverige och Finland har tämligen ensartade
bestämmelser, vilka till formen och även på visst sätt till
sina verkningar är strängare än motsvarande föreskrifter
i andra länder. De för Suez- och Panama-kanalerna
gällande bestämmelserna är i sin tur strängare än de svenska.
Våra skeppsmätningsregler skiljer sig sålunda rätt avsevärt
från vad som på området gäller i andra länder, ett
förhållande som nu bestått under mer än ett halvsekel.
Efter att ursprungligen blott ha betecknat ett visst sätt
att beräkna avdraget för drivkraften har termen engelska
regeln så småningom fått en vidare betydelse och kommit
att innebära även den engelska metoden för uteslutning
av rum samt brittisk mätningspraxis i övrigt. Engelska
regeln i vidsträcktare bemärkelse har således kommit att
bli ett begrepp synonymt med det engelska
skeppsmätningssystemet.
De dräktigheter som beräknas i enlighet med svenska
skeppsmätningsföreskrifter och som anges i svenskt
mät-brev, gäller endast i Sverige. Därför måste svenska fartyg,
som går i utrikes fart, antingen mätas om vid besök i
utländska hamnar eller också i Sverige förses med ett
särskilt mätbrev, appendix, som fogas till det svenska
mät-brevet och utvisar dräktigheter, beräknade enligt
vederbörande främmande lands mätningsregel. Utländska
fartyg, som besöker svensk hamn, måste på motsvarande sätt
antingen undergå ommätning här i landet eller i sitt
hemland förses med ett appendix, utvisande dräktigheterna
enligt svenska föreskrifter. Godkännande av appendix
beror i allmänhet av bilaterala avtal.
I Sverige infördes det moorsomska mätningssystemet
genom en förordning av den 15 maj 1874. Denna förordning,
som i fråga om drivkraftsavdraget anslöt sig till det
engelska mätningssättet, upphävdes emellertid genom den
ännu i huvudsak gällande skeppsmätningsförordningen av
den 12 november 1880, vilken trädde i kraft den 1 april
1881 och enligt vilken drivkraftsavdraget gjordes enligt
dåvarande tyska beräkningssätt. Ändringar i 1880 års
förordning har senare gjorts vid flera tillfällen.
En betydelsefull mätningsfråga har varit hur uteslutning
av öppna rum skall göras. Den svenska förordningen
innehåller ett stadgande att i bruttodräktigheten icke skall
inräknas rum, som åt en eller två sidor är öppet till hela
sin höjd och som icke är försett med särskilda
inrättningar, med vilka det kan tillslutas så, att det blir tjänligt
till inrymmande av annat gods än sådant, som kan föras
på öppet däck. Denna bestämmelse tillämpas så, att
förekomsten av en relativt liten öppning, "tonnageöppning", i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
