Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 20 oktober 1953 - Elångpanna med ringelektroder, av Harry E Iversen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 oktober 1953
789
Elångpanna
med ringelektroder
Ingenjör Harry E Iver sen, Oslo
Elektrodpannornas reglering 621.365.33
Inom industrin ställs stora krav på möjligheter att
reglera belastningen på elångpannorna. Den enklaste och
mest effektiva formen för sådan reglering är att höja
och sänka pannans vattenstånd. Den största belastningen
erhåller man då pannan innehåller största möjliga mängd
vatten, varvid hela elektroden står under vatten. Pannan
bör ha en linjär belastningskarakteristik, dvs. direkt
proportionalitet bör råda mellan vattenstånd och belastning.
Man skall ej behöva använda nödutvägen att genom
tömning förändra pannvattnets salthalt, dvs. ledningsförmåga,
för att öka pannans regleringsområde. Trots att vertikala
elektroder är mindre fördelaktiga, är man med hänsyn till
regleringsfrågan tvungen bibehålla denna form och genom
en gynnsam utformning av elektroderna försöka upphäva
nackdelarna.
Strömövergången vid en elektrodpanna sker mellan
faserna och pannans nollpunkt, som bildas av pannvattnet.
Man kan nämligen bortse från en direkt strömövergång
från fas till fas, enär vattnets tvärsnitt är så stort att
potentialen i en zon mellan faserna är lika med noll. Vid
elektrodpannor av vanlig konstruktion har man ansett,
dock utan direkta bevis, att den utvecklade ångan kan
föras från elektrodytan och ut i pannvattnet antingen
genom att förträngningskroppar av isolerande material med
öppna kanaler anbringas omkring elektroderna eller
genom att strömmen ledes från fas till nollpunkt genom
vattenstrålar. En närmare undersökning torde visa att en
övervägande del av ångutvecklingen sker nära eller på
elektrodernas yta, fig. 1.
I ett effektivt system måste elektroderna anpassas till
pannans belastning och ges en form, som möjliggör
maximal vattencirkulation. Då vattenströmningen är
uppåtrik-tad, är en cylinderformad, vertikal elektrod mindre
lämplig. Vattnet kommer att stiga uppåt längs elektroden med
allt större hastighet och med ökat ånginnehåll.
Belastningen blir därför betydligt mindre på den övre delen av
elektroderna än på den nedre. Elektrodspetsen utsättes för
en förhållandevis stor belastning, enär den termiska
strömningen omkring den är obetydlig. Vattnet nedanför
elektrodspetsen uppvärmes nämligen ej och dess ledningsförmåga
i denna zon minskas därför icke genom cirkulation och
innehåll av ånga.
Pannvattnets ledningsförmåga ändras genom
ångbildningen och uppåtströmningen. Denna ändring kan inte erhållas
ur mätningar av ledningsförmågan hos vattnet utan måste
bestämmas experimentellt på en panna i drift. Hänsyn
måste även tas till att vattnets ledningsförmåga ökar på
grund av ökad salthalt med sjunkande vattenstånd.
Ökningen kan uppgå till 50 "Vo eller mer.
Ringelektroder
I en elektrodpanna av norsk konstruktion har de vertikala
elektroderna givits en speciell utformning, fig. 2. De är
sammansatta av ett antal ringformade ledande skivor
skilda åt av likadana icke ledande delar. Skivorna är
staplade på varandra med en sammanhängande, ledande
kärna. Högre upp liggande ledande ringar har större
diameter än lägre placerade. Alla ledande ringar utom den
nedersta är utformade som ekerhjul. Det
uppåtströmman-de ångbemängda vattnet från underliggande ring stiger
upp innanför nästa rings innerkant och påverkar således
Fig. 1.
Belastningens fördelning i en panna
med cylindrisk
elektrod;
radieförhållande
1 : 10,
medel-belastning
100 °/o.
icke denna rings ledande yttre yta. Potentialen innanför
ringarna är relativt låg och orsakar ej någon ångbildning.
På detta sätt elimineras den av ångan betingade ändringen
av pannvattnets ledningsförmåga.
Genom att ändra ringarnas diameter och avståndet
mellan ringarna kan man välja belastningskarakteristiken. För
att belastningen på elektrodspetsen skall bli så låg som
möjligt, är spetsen omsluten av ett cylindriskt rör av
isolerande material. Härigenom hindras strömtillförsel från
sidorna. Man erhåller en elektriskt belastad vattenpelare
från underkanten av elektrodspetsen, ned till en gemensam
motelektrod, som bär upp samtliga rör. Härigenom erhålles
Fig. 2.
Elektrodsystem med ringar,
1 elektrodring, 2
isolering, 3
klinge-ritpackning, A
upphängning sskruv;
Hv högsta, Lv
lägsta vattenytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
