Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 27 oktober 1953 - Lättmetall i rullande materiel, av F L Stafford - Teflonplattor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 oktober 1953
817
I Frankrike har man byggt 15 vagnar med stor
kapacitet för transport av aluminiumoxid (fig.
6). Dessa fordon är 15 m långa och har en
lastkapacitet på 71 m3. Vagnarna är helt och hållet
av aluminium, och stål begagnas endast för delar
i kopplingar och boggier, som emellertid har
lagerboxar av aluminium. Allt som allt har man
använt 7,4 t aluminium per vagn, vilket gör att
dess tomvikt är bara 15 t. Man valde
aluminium-konstruktion huvudsakligen för att uppnå stor
last (65 t) utan att överskrida den maximala
axelbelastningen på 20 t. Vagnarna är
olackerade och gör ett imponerande intryck.
Aluminium har visat sig vara ett utmärkt
material för tak på täckta vagnar. I Schweiz och
annorstädes har det använts i betydande
utsträckning. En uppsättning mindre
boskapsvagnar täcktes 1947 med aluminiumplåt av en sådan
tjocklek att den kunde ersätta det vanliga
undertaket av trä. Dessa vagnstak har bibehållits i
gott skick trots den engelska havs- och
fabriksluftens korroderande verkan.
Passagerarvagnar
Passagerarvagnar är dyrbara fordon och man
måste därför köra dem ett mycket stort antal
kilometer per år för att utnyttja dem
ekonomiskt. I vagnar för hög medelhastighet, som
konstruerats för förortslinjer med täta hållplatser,
har det visat sig att viktminskningen är en större
fördel än i vagnar på stambanetrafik. Vanligtvis
betalar det sig att studera aluminiums
möjligheter vid konstruktion av järnvägsvagnar, både
gods- och passagerarvagnar, som skall användas i
bergiga trakter, där framdrivningskostnaden per
viktsenhet är hög.
Ett av de första tillfällen då aluminium kom till
användning i järnvägarnas vagnparker var då
motorvagnar av den nya rälsbusstypen byggdes
1905 för den elektrifierade sträckan mellan
Liverpool och Southport. Aluminium begagnades
i dessa för karosseriarmering och även för ett
antal mindre delar. Dessa rälsbussar togs ur
drift 1937. Liknande personvagnar (fig. 7)
byggda 1915 är ännu i bruk.
Ett av de viktigaste utvecklingsmomenten i
detta sammanhang är tillverkningen av 90 alu-
Fig. 7. Tåg med vagnar i aluminiumkonstruktion.
Fig. 8. [-Tunnelbanevagn-]
{+Tunnel-
banevagn+}
i
alumi-nium-konstruk-tion.
miniumvagnar för Londons tunnelbanesystem
(fig. 8). I dessa fordon är hela
karosserikon-struktionen av aluminium och dessutom många
andra delar, för vilka materialet är lämpligt.
Ka-rosseriets konstruktion är till dimension och
form identisk med den redan existerande
vagnstypen av stål. Färdigbyggda stålkarosserier väger
18,1 t, medan aluminiumkarosserierna väger
12,65 t, en viktminskning på 5,45 t.
Prestationsprov med dessa aluminiumtåg utförs, men
resultaten är ännu ej tillgängliga. Till större delen
är dessa lättmetallvagnar lackerade, men som
prov har några lämnats obehandlade, och de gör
fortfarande ett tilltalande intryck.
Medan profiler av enkel form begagnas med
gott resultat i andra järnvägsvagnar av
aluminium, har man i tunnelbanevagnarna till de
viktigaste konstruktionsdelarna använt mera
invecklade stångpressade profiler, som fullgör flera
olika funktioner. Vid konstruktion av sådana
profiler finns stora möjligheter för
uppfinningsrikedom, och i dessa vagnar är några av
kombinationerna synnerligen väl uttänkta. Ett
typiskt exempel är den längsgående takbalken,
som också bär upp den inre takbeklädnaden,
ventiler, lysrör och hyser hela
belysningsinstalle-ringen.
Ehuru aluminium kommit till ringa användning
i ånglok, används det ofta i diesel- och
turbinlok. Ett gasturbinlok, som varit i bruk i
Storbritannien sedan förra året, har gavlar, dörrar,
elektriska samlingsskenor samt en hel del andra
delar utförda i aluminium för att hålla
axelbelastningen inom fordrade gränser.
Teflonplattor med stor täthet och hållfasthet används
i USA till packningar, ventilsäten, membran m.m. De är
ca 75 X 75 cm och 1,25—50 mm tjocka, har mycket liten
porositet och synnerligen slät yta.
ttitöli:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
