Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 24 november 1953 - Åre linbana, av John Björk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
914
Fig. 6. Tvärsektion av
bär-kabel.
förlust frånräknad, 27 400 kp. Bärkablarnas
totala längd är för nedre och övre banorna
tillsammans 2 065 m.
Stolpar
Tidigare utförda snarlika skidlinbanor är
utförda med bärkabelstöd, bestående av bockar av
trä. Åre linbana är försedd med stolpar av stål,
fig. 5, vilket ansågs ekonomiskt med hänsyn till
större beständighet och minskad
underhållskostnad. Utseendet har naturligtvis även vunnit på
detta.
Stolparna är placerade centralt i banans
mittlinje, och rullbatterier för bärkabelns upp- och
nedgående parter är upphängda i en
vinkelrätt mot bockens och banans längdriktning
anordnad tvärbalk i stolpens topp. Kabelparternas
avstånd från varandra är 3 m, och från banans
och stolparnas mittlinje således 1,5 m.
För att göra stolparna så vitt möjligt synliga
även i dimma har man ovanpå vanlig
grundmålning med blymönja lagt ett täckskikt i
orange.
Bärkablarna löper över rullbatterierna,
hängande i stolparnas topparmar och i stationernas
järnkonstruktioner. Varje batteri består av 4—12
rullar, parvis förenade med balanser, vilka
möjliggör viss inställning efter kabelns lutning och
därigenom utjämnar trycket på de olika rullarna.
Rullarna, som är utförda av stålgjutgods och
försedda med kullager, är utbildade med spår,
som tillåter även kabinernas linklämmor att
passera.
Maskinella anordningar
De två bandelarnas mekaniska
huvudbeståndsdelar är bärkabel, drivmaskineri samt
spänn-anordning för bärkabeln. Särskild draglina
saknas; bärkabeln tjänstgör således även som
draglina. Kabelns diameter är för både nedre och
övre linbanan 22 mm.
Drivmaskinerierna, fig. 7, är för varje linbana
förlagda vid nedre ändpunkten. Maskinerierna
påverkar en horisontal, ca 3,1 m över plattformen
belägen drivskiva med 3 m diameter, omkring
vars periferi bärkabeln löper i ett spår, klätt med
läder för att ge erforderlig friktion för
kraftöverföringen mellan skiva och kabel. I varje linbanas
övre ändpunkt löper bärkablarna över en lik-
TEKNISK TIDSKRIFT
nande horisontal skiva, omföringsskiva, med
samma diameter som drivskivan.
Genom temperaturvariationer utsätts
bärkablarna för längdändringar, soin är ganska
betydande; på nedre banan uppgår de till nära 1 m.
Kablarna är dessutom under drift utsatta för en
viss fortgående förlängning. Om inga särskilda
anordningar vidtogs, skulle dessa
längdvariationer kunna orsaka för stora spänningar vid låg
temperatur och för stor nedhängning vid hög
temperatur.
För att utjämna variationerna har varje bana
försetts med en automatiskt verkande
spänn-anordning. Vid nedre banan har drivskivan —
belägen vid "Platån" — vid övre banan har
om-föringsskivan — belägen vid "Hummeln" — och
till dessa skivor hörande järnkonstruktioner
satts på hjul och således getts formen av ett
slags vagn, spännvagn, som löper på gejder
anordnade i nivå med plattformen. En motvikt, fäst
i spännvagnen med en spännlina, håller
bärkabeln under nära konstant spänning.
Variationer kan emellertid likväl uppstå genom
friktioner, dels vid kraftöverföring mellan motvikt och
spännvagn, dels i spännvagnens hjul samt
mellan dessa och gejderna.
Drivkraften utgörs för varje bana av en 25 hk
helkapslad, mantelkyld växelströmsmotor, 1 435
r/m, 380/220 V. Motorn påverkar genom
kilreps-drift den ingående axeln till en
precisionsväxellåda, vars utgående axel är sammankopplad med
drivskivans axel. Genom utväxlingsförhållandena
i kilrepsanordning och växellåda nedsätts
varvtalet från 1 440 till 8 r/m, vilket motsvarar en
periferihastighet hos drivskivan av 1,25 m/s. Genom
friktion överförs dragkraften från drivskivan
till kabeln, vilken således även — jämte
vidhängande kabiner — normalt rör sig med 1,25 m/s.
Denna hastighet är relativt låg. Det övervägs att
höja den till 1,5 m/s för att öka banans
kapacitet.
Genom att samtliga växlar löper i olja och är
inbyggda i växelhus är drivanordningen
betydligt mer tystgående än fallet vanligen är vid
linbanor, vilkas maskinerier av kostnadsskäl oftast
utföres med öppna kuggväxlar.
Fig. 7. Sammanställning av maskineri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
