Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 1 december 1953 - Problem vid utnyttjande av atomenergi, av Hans von Ubisch - Huvudkuddar fyllda med Dacron - Extratunt glastyg - Sedlar av plast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
934
högre temperatur. Homogena reaktorer med
flytande bränsle är också mindre känsliga för
överbelastning då bränslet inte kan bli överhettat.
I detta sammanhang kan också nämnas att 6 %
av klyvningsprodukterna reagerar enligt schemat
T ß- 9 h v ß-7h „ ,0
135J–135Xe –135Cs, långlivat
I
4-
136Xe, stabil
Xenon 135 fångar in neutroner, vilket är mycket
generande för reaktorer med hög effekt2. I
snabba reaktorer bör reaktionen vara av mindre
betydelse, och i homogena med cirkulerande
bränsle kan man troligen filtrera bort jod 135 och på
så sätt undvika xenonförgiftning.
Bränslehanteringen
Flera fördelar hos homogena reaktorer har
redan framhållits. Dessutom slipper man vid dem
forma fast bränsle och ge det vissa
metallografiska egenskaper som fordras för att det skall
tåla påfrestningen i reaktorn. Vidare kan man
lätt ta ut prov för analys ur det cirkulerande
bränslesystemet och ändra bränslets
sammansättning.
En nackdel med bränslecirkulationen är att
man måste hantera starkt radioaktivt material,
som också avger värdefulla neutroner
("fördröjda neutroner") utanför reaktorkärnan. Det
blir härigenom svårare att konstruera ett
effektivt strålskydd.
Nuvarande metoder för kemisk bearbetning av
bränslet är dyrbara. Uranet löses i salpetersyra,
klyvningsprodukterna tas bort och plutonium
utvinns med jonbytare. Därefter måste metalliskt
uran framställas ur nitratlösningen, såvida man
inte vill lagra det tillsvidare vilket man hittills
gjort i stor utsträckning. En metallurgisk
reningsprocess för smält metall vore att föredra
framför den nu begagnade våta metoden.
Korrosion och strålnirtgsskador på
konstruktionsmaterial ger andra problem. Om
strålningsskadorna vet man ännu mycket litet. Men det
har visats att uransaltlösningar kan hållas vid
upp till 250°C under högt tryck i kärl av
rostfritt stål. Detta tål också
natrium-kaliumlegering vid samma temperatur och troligen enbart
natrium vid upp till 500°C.
Använder man uran- eller plutoniumlegeringar
med smältpunkter antagligen över 500°C, kan
bara eldfasta material användas. Dessa är
olämpliga ur atomfysikalisk synpunkt därför att de
innehåller relativt mycket lätta element som har
stark modererande effekt. Av
konstruktionsmaterial för energialstrande reaktorer fordrar man
en livslängd av 5, 10 eller kanske 20 år.
Slutord
Denna översikt över reaktorproblem torde
varken vara helt korrekt eller uttömmande. För när-
TEKNISK TIDSKRIFT
varande kan man inte få fullständiga
upplysningar om annat än termiska
lågeffektsreakto-rer. Allt det som är av intresse vid konstruktion
av energialstrande reaktorer är hemligstämplat
av militära eller politiska skäl, och allteftersom
civil användning av atomenergin närmar sig
kommer det antagligen att hemlighållas av
kommersiella skäl.
Helt nyligen har några upplysningar som berör
reaktorproblemet publicerats i referat från en
konferens vid University of California, Berkeley,
9—11 sept. 1953.
Weil6 menar med en "poor non-breeder" en
reaktor som ej ger 100 % utbyte vid breeding
och som i praktiken ej lämpar sig alltför väl för
energialstring. Till denna typ hör reaktorer,
modererade och kylda med vanligt vatten under
tryck och med svagt anrikat uran; reaktorer
modererade och kylda med tungt vatten och med
naturligt uran; grafitmodererade reaktorer kylda
med helium under tryck och med naturligt eller
svagt anrikat uran; grafitmodererade reaktorer
med natriumkylning och svagt anrikat uran.
Tyvärr nämner Weil inget om "good non-breeders"
och "good and poor breeders".
Med bränslets omvandlingsprocesser som grund
beräknar Bernstein7 hur mycket energi man kan
få ut av uran som utnyttjas en enda gång i en
(hypotetisk) termisk reaktor. För naturligt uran
finner han 120 000 MWh/t uran och för uran
anrikat till 2 % uran 235, som är ett optimum,
600 000 MWh/t. Den senare siffran innebär att
2,5 % av uranet eller 25 kg/t har kluvits, delvis
efter omvandling till plutonium. Med hänsyn till
anrikningskostnaden blir det ekonomiskt
fördelaktigast med något mindre anrikning.
Litteratur
1. Haeffner, E: Uranreaktorn och dess användning som
energikälla. Tekn. T. 79 (1949) s. 261—266.
2. Eklund, S: Atomreaktorn, forskningshjälpmedel och energikälla.
Kosmos 30 (1952) s. 80—129.
3. v Ubisch, H: Uranreaktoren, atomenergien og bombene. Fra
Fysikkens Verden li (1952) s. 32—17, 134—140, 167—184.
4. Grebe, J J: Possible designs for an economical poiver reactor.
Amer. phys. Soc. Meeting at Rochester, N. Y. 20 juni 1953.
5. Reports to the U.S. Atomic Energy Commission ön nuclear power
reactor technology. Washington, D.C., 1953.
6. Weil, G L: Power-only reactors, the direct approach to nuclear
power. Nucleonics 11 (1953) apr. s. 12—15, 60; Wanted: a
single-pur-pose nuclear power reactor. Conf. ön nuclear Engng, Berkeley 1953.
7. Bernstelv, K: Power production in "once through"-reactors.
Conf. ön nuclear Engng, Berkeley 1953.
Huvudkuddar fyllda med Dacron iir lätta och mjuka
och därför jämförbara med dunkuddar men betydligt
billigare.
Extratunt glastyg, bara 0,025 mm tjockt, görs av den
finaste glasfiber som hittills framställts. Det används
framför allt som isolationsmaterial i elektriska apparater vilkas
dimensioner härvid kan minskas.
Sedlar av plast föreslås av ett japanskt företag för vissa
sydöstasiatiska länder som Japan, Burma och Tailand, där
papperspengar snabbt förstörs av fukt och mögel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
