- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 83. 1953 /
948

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 1 december 1953 - Andras erfarenheter - Bilens »inre säkerhet», av EBr - Radioutrustningen på M/S »Kungsholm», av Olle Gerdes - Apparat för noggrann tryckreglering, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

948

TEKNISK TIDSKRIFT

stater i USA. Liksom hos oss anges i de amerikanska
polisrapporterna och statistiken över dödade och svårt
skadade vid bilolyckor icke vari personskadorna består
och hur de närmast förorsakats, exempelvis genom tryck
mot ratten eller rattstången, genom stöt mot vindrutan
eller instrumentbrädet, genom stöt mot takspant eller
skarpa hörn i bilen m.m. Det är också av betydelse att
avgöra stötriktningens inflytande, stöt i färdriktningen eller
från sidan etc. Skador vid överrullningar, då dörrar slitits
loss och personer kommit mellan bil och mark, och
mycket annat har intresse i sammanhanget.

Vid undersökningarna kan olika formulär användas. Ett
dylikt innehåller bl.a. en teckning med sex schematiskt
ritade personfigurer, där polismannen skall ånge olika
skador och hur de orsakats. Omkring nitton olika
detaljer av bilen är uppräknade som möjliga direkta
skadeorsaker, t.ex. vindruta, rattrör, handbromsspak, växelspak,
dörrhandtag, backspegel etc. Även den biträdande läkaren
har att ifylla ett formulär om skadornas omfattning.
Proven omfattar perioder på tre månader i olika områden
och den ökade belastningen för läkarnas ifyllningsarbete
är sålunda rent tillfällig.

I redan befintlig statistik av detta slag anses
handbromsspakar (benämns "knäskålskrossare" av amerikansk
pa-irullpolis), ’"huvudskålsknäckare" i förrn av
regleringshandtag på instrumentbrädet, backspeglar,
värmeapparater, fönsterhandtag och -vevar, rattrör, takspant, m.m. stå
högt på listan över olycksorsaker.

Erfarenheter från flyget bör tillgodogöras i ökad
utsträckning. "Det är mindre risk att landa med ett plan
med 110 km/h än att köra på en stenmur i en bil med
40 km/h", sägs det. Om i sistnämnda fall bilens framparti
trycks in 0,5 m blir trycket mellan förarens bröst och
ratten ca 1 t (Business Week 12 sept. 1953). EBr

Radioutrustningen på M/S "Kungsholm".
Radiosta-tionen på M/S "Kungsholm" har utrustats med tanke på
svårigheterna i Nordatlantens "norrskenszon", som i
synnerhet under den mörka årstiden kraftigt stör
radioförbindelserna. Dessa störningar betyder i praktiken, att man
ej alltid kan få radioförbindelse med en kuststation vid
önskad tidpunkt, utan man får ofta etablera förbindelse vid
tider då man av erfarenhet vet att det går bra. Genom att
olika frekvenser ger bästa förbindelser vid olika tidpunkter,
kan man rätt väl täcka den erforderliga trafiktiden med
tillgång till de olika frekvensbanden för fartygsradio.

För att ytterligare försäkra sig om goda
förbindelsemöjligheter kan man gripa till en radikal ökning av
antenneffekten hos sändaren ombord, då det ofta är denna, som
sätter gränsen för förbindelsens räckvidd under
besvärliga förhållanden. Sålunda har de radiosändare, som
installeras i svenska fartyg successivt fått sin
sändningseffekt höjd så att den numera är av storleksordningen
0,5 kW, vilket får anses vara en hög siffra för
fartygssändare i allmänhet.

Radiostationen i M/S "Kungsholm"’ har emellertid
utrustats med en sändare för enbart kortvåg, vars
antenn-effekt är 2,5 kW, således fem gånger så stor som normalt
i våra nyare fartyg. Denna stora sändare består i själva
verket av fyra enheter, en för vartdera av frekvensbanden
4, 8, 12 och 16 Mp/s. Till de fyra kanalerna hör
gemensamt högspänningsaggregat samt modulatoraggregat för
telefoni. Sädaren kan således användas för såväl telegrafi
som telefoni och är den starkaste som installerats i ett
svenskt civilt fartyg. De fyra kanalerna medför påtagliga
fördelar: dels kan frekvensväxling ske mycket snabbt, dels
kan vid fel på en kanal de tre övriga fungera utan att
störas av felet i den fjärde kanalen.

Sändarutrustningen i övrigt utgöres av en 450 W sändare
för telegrafi och telefoni på alla för sjöfarten upplåtna
frekvensband samt av en reservsändare för långvågs- och
gränsvågstelefoni. Den senare kan matas från fartygets
elnät eller från ett nödsändarbatteri.

Mottagarinstallationen utgöres av fyra
kommunikationsmottagare, två för kortvåg och två för långvåg.
Mottagarna är av den typ som användes vid svenska kuststationer.
Det kan anmärkas, att utvecklingen på mottagarområdet
gått påfallande långsamt framåt de senare åren, och att
i stort sett samma typer av mottagare användes i M/S
"Stockholm" och M/S "Gripsholm". Det är emellertid ofta
så att störningsnivån ombord sätter gränsen för
mottagningsmöjligheterna och att mottagarnas maximala
känslighet ej alltid kan utnyttjas.

Man har sökt undvika dessa olägenheter genom att
föreskriva störningsskydd på störande apparater, främst
motorer på de övre däcken. Dessutom tillkommer dock
störningar från den egna sändaren, framför allt vid
duplex-telefoni då sändare och mottagare fungerar samtidigt.
Eftersom duplextelefoni är den enda formen av telefoni,
som kan tillämpas i ett passagerarfartyg, har mycken
omsorg ägnats åt detta problem i synnerhet med tanke på
den stora sändareffekten. Det förekommer bl.a. en form
av störningar, "stay noise" (stag-oväsen), som uppstår
genom att linstagen fungerar som antenner och uppfångar
effekt från fartygets sändare. Den uppfångade effekten
ger mikroskopiska gnistor vid dåliga kontakter i
schack-lar och liknande förband. För att minska dessa störningar
har man satt in isolatorer i stagen och monterat
"kortslutningar" vid schacklingarna på utsatta ställen. Ett annat
arrangemang i syfte att uppnå god duplextelefoni är att
mottagarantennen placerats akterut mellan aktermasten
och de aktra bompålarna. Man söker på detta sätt få
sän-dar- och mottagarantennerna så långt från varandra som
möjligt.

Signalerna som uppfångas av mottagarantennen går
genom filter och speciella förstärkare samt förs till
radiostationen i speciella högfrekvenskablar. Det är nämligen
av största vikt att mottagaren kan betjänas direkt av
expeditören i radiostationen. För mottagning av vissa
bestämda kuststationer finns det emellertid ett antal fast
inställda mottagare placerade akterut tillsammans med
antennförstärkarna.

Det automatiska telefonsystemet ombord kan kopplas till
radioförbindelsen så att ett radiosamtal kan kopplas till
vilken del som helst av fartyget. För detta ändamål har
anordningar liknande de som användes vid kuststationerna
installerats för att möjliggöra övergång från
radioutrustningens fyrtrådiga anslutning till automattelefonens
två-trådiga.

För att hindra obehörig avlyssning av radiosamtalen är
stationen utrustad med talförvrängare. Denna kan
användas vid trafik både till Sverige och USA.

Den för radiostationen erforderliga växelströmskraften
alstras av två 15 kW ømformaraggregat.
Enankaromformare med transformator med skärm mellan primär och
sekundär användes. Omformarutrustningen är placerad i
ett särskilt rum i fartygets övre del.

Vidare kan nämnas, att fyra motorlivbåtar är utrustade
med ultrakortvågsradio för förbindelse med moderfartyget
och två andra motorlivbåtar har komplett
radiotelegrafi-installation för nödsändning. Olle Gerdes

Apparat för noggrann tryckreglering. En apparat som
kan hålla tryck och temperatur konstanta under längre
tid behövs ofta vid rektifiering eller mätning av
förång-ningsjämvikter vid konstant tryck eller konstant
temperatur. En apparat för reglering av trycket (fig. 1) kan bestå
av ett stort buffertkärl a med ett smalt (8 mm) rör
förenat med en magnetventil d som över en nålventil c står
i förbindelse med atmosfären.

Tätt intill magnetventilen finns en kontaktmanometer
bestående av ett U-rör innehållande glykol. Dess ena
skänkel står i förbindelse med ett gasfyllt jämförelsekärl, och
i dess andra finns en metalltråd med vilken
glykolen kan göra kontakt. Med en oljepump J) sugs ständigt
luft ur buffertkärlet. När trycket i detta faller, trycker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:37:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1953/0964.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free