Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 8 december 1953 - Andras erfarenheter - Ullens ytstruktur, av SHl - Stabil melamin-formaldehydlösning, av SHl - Latexfärgers egenskaper, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 december 1953
971
Fig. 6. Strängar i epikutikulan; tre sådana har mötts
någonstans i hålet i hinnan; 6 000 X.
täcker hela fiberytan eller bara varje fjäll för sig. Man
har nu kunnat visa att epikutikulan är en
sammanhängande hinna som täcker hela fiberytan. Detta framgår bl.a.
av att om de vita strängar, som markerar fjällkanter, är
avbrutna (fig. 5) löper epikutikulan och finrandigheten
närmast under den obruten från det ena fjället till det
nästa.
Epikutikulan täcker sålunda hela fiberytan. Omedelbart
under den ligger oftast två proteinsträngar som svarar
mot övre och nedre fjällkanten. Kring dessa strängar finns
ytterligare exokutikulasubstans varigenom ett tjockare
band av exokutikula uppstår utmed fjällkanten.
Epikutikulan är inte inklämd mellan två fjäll, men den speciella
strukturen vid fjällkanten ger en kemiskt mer resistent
förbindelse mellan epikutikulan och fiberytan än vid
andra delar av denna. En sådan fastare fixering finns
troligen också utefter strängar som är fortsättning på
fjällkanter.
Epikutikulan är alltså fäst vid fiberytan genom ett
nätverk av sömmar som löper också genom ytorna mellan
fjällkanterna. De strängar som motsvarar sömmarna syns
på epikutikulan som vita förtjockningar (fig. 6). Att det
inte är fråga om överlagrade eller hopveckade delar av
hinnan framgår av att den övre vänstra av de tre
strängar, som mötts någonstans i hålet, delvis ryckts loss
och böjts i nästan 180° (G Lagermalm i Textil &
Konfektion sept. 1953 s. 26). SHl
Stabil melamin-formaldehydlösning. Vid framställning
av pressmassor av melamin-formaldehyd utgår man från
en vattenlösning av plasten. Den försätts med fyllmedel,
katalysatorer m.m. eller modifieras på olika sätt. Man kan
framställa plastlösningen genom att upphetta melamin och
formalin (en vattenlösning av formaldehyd) under
reglering av reaktionsbetingelser (pH, temperatur osv.) tills
önskad grad av polykondensation uppnåtts. Den erhållna
lösningen kan koncentreras och användas för
framställning av pressmassa.
Plastlösningen är emellertid inte hållbar. Vanligen
uppstår snart antingen en vit fällning i den eller också stelnar
den till tjock, vit pasta eller övergår till ett klart gel.
Därför brukar man dunsta in lösningen så att plasten fås i
fast form. Den löses sedan i vatten omedelbart före
användningen. En minskning av tillverkningskostnaden
skulle uppenbarligen uppnås om man kunde framställa
en hållbar plastlösning direkt och härigenom slapp offra
arbete och värme på framställning av fast plast.
När melamin och formaldehyd reagerar med varandra
bildas först metylolmelaminer som sedan kondenseras vid
förhöjd temperatur. Vid reaktionens början kan
plastlösningen spädas ut med hur mycket vatten som helst,
men så småningom nås ett stadium vid vilket
vattentillsats medför utfällning av plasten. Man har i praktiken
funnit att plastlösningar, erhållna genom kondensation
tills fällning uppstår, är lämpligast för tekniskt bruk.
Att plasten trots sina hydrofoba egenskaper förblir i
lösning antas bero på att dess molekyler är så stora att
kristallisation försvåras. Lösningen är troligen kolloidal och
kan därför så småningom stelna till ett gel. Har
kondensationen däremot delvis ej drivit tillräckligt långt så att
ett betydande antal mindre molekyler finns i lösningen kan
dessa bilda kristaller, och en fällning uppstår.
Därför beror en med givet
melamin-formaldehydförhål-lande framställd plastlösnings hållbarhet av
kondensations-graden, lösningens pH och koncentration,
lagringstemperaturen och tillsatta utspädningsmedel, såsom alkohol.
Man har sålunda experimentellt funnit att gelbildning
fördröjs genom högt pH (särskilt 8,5—10), låg
lagringstemperatur, låg kondensationsgrad, tillsats av alkohol (10—
20 vikt-°/o) och låg plastkoncentration. Fällning fördröjs
däremot av lågt pH (särskilt under 8,5), hög
lagringstemperatur, hög kondensationsgrad och liksom
gelbildning av alkoholtillsats och låg plastkoncentration.
För att erhålla en hållbar plastlösning måste man
uppenbarligen göra en kompromiss vid val av betingelser för
kondensation och lagring. I praktiken har det visat sig
att fortsatt kondensation under lagring blir minst om
lösningen har ett pH på 9,0—9,5. Om kondensationsgrad och
lagringstemperatur väljs så låga som möjligt med hänsyn
till uppkomst av fällning har man åstadkommit bästa
tänkbara betingelser för god stabilitet hos lösningen.
Huvudproblemet är alltså att ställa in pH och hålla det
konstant. Detta kan ernås genom tillsats av borax. En
plastlösning innehållande 50 °/o torrsubstans, 35 °/o vatten,
15 % alkohol och 0,1 °/o borax räknat på metylolmelamin
kan lagras 3—4 månader vid 25—30°C om
kondensations-graden är rätt avvägd. Vill man framställa
melaminplast-lösningar med andra sammansättningar måste bästa
betingelser för deras hållbarhet fastställas genom prov i
liten skala (F P Grimshaw i British Plastics aug. 1953
s. 306). SHl
Latexfärgers egenskaper. Att måla själv har blivit
alltmer vanligt sedan latexfärger (Tekn. T. 1951 s. 753; 1952
s. 883) kom i handeln. De är nämligen lättstrukna,
torkar snabbt, ger ingen irriterande lukt, är tvättbara sedan
de torkat och kan dessförinnan lätt tas bort med vatten.
Orsaken till att de har dessa angenäma egenskaper är att
de innehåller vatten som lösningsmedel.
Detta har emellertid också vissa nackdelar. Enligt
amerikanska uppgifter sätter man i allmänhet till proteiner
därför att färgen annars blir för tunn. Äggviteämnena kan
ruttna och ger då synnerligen obehaglig lukt; därför måste
man också sätta till konserveringsmedel. Då produkten
vidare kan frysa i burken och förstöras, innehåller några
fabrikat ämnen som gör färgen mer frostsäker. Denna kan
vara korroderande och fräta sönder den burk, i vilken den
lagras och säljs, och den är därför ibland försatt med
korrosionsinhibitorer.
Trots att ungefär hälften av all matt färg för
inomhus-målning, som nu säljs i USA, är latexfärg, är denna
alltjämt på försöksstadiet. Tillverkarna arbetar fortfarande
på förbättring av sina produkter, och de ändrar därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
