Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 29 december 1953 - Nya material - Regnkläder som andas, av SHl - Fenoplastlack med vatten som lösningsmedel, av SHl - Papper för luftfiltrering, av SHl - Sintrad titankarbid, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1018
TEKNISK TIDSKRIFT
Nya material
Regnkläder som andas. Av moderna plaster, t.ex.
vinylplast, kan man göra fullständigt vattentäta regnkläder,
men dessa har nackdelen att vara praktiskt taget
ogenom-släppliga för gaser. Härigenom är de mindre behagliga
att bära, särskilt när lufttemperaturen är hög eller när
man utför kroppsarbete.
I USA har man emellertid nu funnit ett sätt att tillverka
ett folium av vinylplast, som kan "andas", dvs. släpper
igenom gaser. Detta har man uppnått genom att på
mekanisk väg göra små hål i plasten. Dessa porer, som
placeras jämnt med en täthet på ca 10 per kvadratcentimeter,
är tillräckligt stora för att luft skall passera genom dem
med stor hastighet men tillräckligt små för att en påse
av plastfoliet skall hålla tätt om den fylles med vatten.
Porplasten ("porolated film") uppges vara lämplig till
regnkläder, babybyxor, madrass- och kuddvar, till
möbelklädsel och mycket annat. Den skall till en början
tillverkas i 0,1—0,2 mm tjocklek. Större men inte mindre
tjocklekar väntas komma i framtiden. Porplastens
drag-och rivhållfasthet sägs vara densamma som vanlig tät
vi-nylplasts. Den kan fogas ihop enligt gängse metoder, t.ex.
genom sömnad, limning eller värmeförsegling. Den
kommer att kosta 10—15 °/o mer än vanlig vinylplast (Modern
Plastics juli 1953 s. 90). SHl
Fenoplastlack med vatten som lösningsmedel. Vanliga
syntetiska läcker, emaljfärger och fernissor innehåller ca
50 »/o organiska lösningsmedel som är relativt dyra, giftiga
och eldfarliga. I USA och Tyskland har man emellertid
nu börjat kommersiell tillverkning av en lack som har
bara vatten som lösningsmedel varigenom de organiska
lösningsmedlens olägenheter undviks. Lacken kan
användas klar eller pigmenteras till emaljfärg. Den uppges vara
lämplig för lackering av bilar, lantbruksmaskiner, kylskåp
och liknande föremål av metall.
Det harts varav lacken görs består av tre komponenter,
som reagerar med varandra till en homogen,
filmbildande produkt. Ett polykondensat av en substituerad fenol
och formaldehyd ger lackfilmen önskad hårdhet och
slitstyrka. Denna komponent binds vid en alkydplast gjord
av ftalsyraanhydrid, en torkande olja (linolja, ricinolja
eller sojaolja) och en flervärd alkohol (glycerol eller
pentaerytritol). Den erhållna produkten behandlas
slutligen med ammoniak eller en amin som reagerar med dess
syragrupper och härigenom gör hartset vattenlösliga
Sedan en vattenlösning av hartset sprutats på metallen
får vattnet avdunsta varefter lacken bränns, vanligen vid
ca 150°C under 15—30 min. Upphettningen kan ske med
infrarödstrålning. Den färdiga lackfilmen uppges stå emot
vatten, oljor, korrosion och atmosfären. Den sägs vara
böjlig nog för att tillåta djuppressning (Chemical
Engin-eering News 14 sept. 1953 s. 3754). SHl
Papper för luftfiltrering. Sedan två år tillbaka har man
i USA haft tillgång till ett papper gjort av specialmassa
försatt med fin asbestfiber. Materialet kom till redan
under andra världskriget och användes då till gasmasker.
Det ingår nu i mer än 10 000 luftfilter som används
särskilt inom läkemedelsindustrin men också bl.a. i
atom-energianläggningar för frånfiltrering av radioaktivt stoft.
Luftfiltren uppges hålla kvar 99,95 °/o eller mer av
partiklar större än 0,3 jj.. En anläggning för 850—900 1/min
luft med ett tryckfall på 20—25 mm vatten visade vid
prov en läckning på 0,0031 °/o för luft innehållande 61 000
mikroorganismer per liter. Två lager av de bästa
glasfiberfilter (jfr Tekn. T. 1952 s. 464) gav trefaldigt tryckfall och
nästan dubbelt så stor läckning.
För att uppnå så stor filteryta som möjligt på liten
tvärsnittsarea placeras filterpapperet i täta packar med
mellanlägg av korrugerad kartong (fig. 1). Sådana enheter i
Fig. 1. [-Pappers-filter-enhet.-]
{+Pappers-
filter-
enhet.+}
kryssfanerramar tillverkas med kvadratiskt tvärsnitt på
200—600 mm sida. Den största innehåller 23 m2 filteryta
och har en kapacitet på 28 m3/min luft. Den årliga
kostnaden för filtrering av 1 m3/min luft beräknas till 20—23 $
under förutsättning att papperets livslängd är 18 månader.
Filtret tål upp till 120°C under relativt kort tid men
förstörs så småningom vid temperaturer över 105°C. Det kan
användas för filtrering av oljeaerosoler men förstörs av
svavelsyra. Man har på senaste tid börjat tillverka ett
liknande filter av glasfiber och asbest med korrugerad
aluminiumplåt som mellanlägg. Det uppges tåla
temperaturer på upp till 260°C.
Filterenheterna sätts ihop till stora filter ungefär på
samma sätt som man bygger plattväggar, och fogarna tätas
med klibbremsor. Filtret bör helst placeras i fläktens
tryckledning så att eventuell läckning i luftledningarna
sker utåt (Chemical Engineering juli 1953; D H Northrup
i Chemical Engineering Progress okt. 1953 s. 513). SHl
Sintrad titankarbid. Under de senaste sex åren har man
studerat olika titankarbid-metallsystem (Tekn. T. 1952
s. 104). Resultatet har för en amerikansk firma blivit ett
antal material som fått handelsnamnet Kentanium. De är
sintrade och av samma typ som hårdmetaller; de består
sålunda av titankarbid och ett bindemedel av metaller,
såsom nickel och kobolt, eller legeringar.
Titankarbid har framför volframkarbid fördelarna att
vara lättare och motstå oxidation bättre vid hög
temperatur. Titankarbidmaterialen behåller vidare många av sina
mekaniska egenskaper vid temperaturer över dem som
högtemperaturlegeringar tål. De framställs genom
pulvermetallurgiska processer vilka ger stor frihet i
formgivningen. De används till sådana delar som turbinskivor
för stora varvtal och ventiler för flygplansmotorer. I
jämförelse med hårdmetall (volframkarbid) har
titankarbidmaterialen följande egenskaper:
Volframkarbid Titankarbid
Hårdhet ................... Rockwell A 85—93 83—93
Böjhållfasthet ................. kp/mm* 140—270 94—175
Tryckhållfasthet ............... kp/mm8 360—560 385
Draghållfasthet ................ kp/mm* < 130 < 98
Elasticitetsmodul X 10"s .....kp/mm! 43—63 39
Täthet ........................... g/cm» 11,9—15,1 5,5-6,5
Sintrad titankarbid tillverkas i flera typer för olika
ändamål. Man kan göra bitar med god homogenitet upp till
250 mm tjocka. Rör 75 mm långa, med 0,09 mm inre
diameter och 0,56 mm godstjocklek samt deglar 230 mm i
diameter och 250 mm höga har tillverkats. Toleransen är
för icke slipade delar 1—2 °/o av angivna mått, för
slipade 12,5 ß och för polerade ännu mindre (J W Graham
i Iron Age 13 aug. 1953 s. 148). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
