Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 25 januari 1955 - Pålspetsar för anliggning mot berg, av Allan Bergfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 TEKNISK TIDSKRIFT
2ksMp
Fig. 4. Pålspets enligt provning och utförda konstruktioner 1954.
Betongpålen (25 X 25—35 X 35 cm) nedslås till berg och
efter-knackas med 10—30 slag. Genom rörhålet av 2" vattenledningsrör
i pålen nedförs borr med 42 mm skär med lös krona och borras
ett 40—80 cm djupt hål i berget. Den 80—160 cm långa 38 mm
ståldubben förs ned i hålet och pålen fastmejslas med 100 låga slag.
Fig. 5. Krafter mot spets och dubb vid icke utbildad berghylla och med
olika antaganden om friktionskoefficient.
sedan icke är lika lämplig för de förhållanden och det
vanligen svåråtkomliga berg, där pålarna verkligen skall
användas. Försöken fortsätts.
En ytterligare fördel med hålet genom pålen är att man
genom detta kan borra ned till avsevärt djup — en eller
annan meter — under pålspetsen och sålunda kontrollera
att man verkligen nått berg och ej endast någon större
jordsten. Ett eventuellt slag i berget kan också upptäckas.
För ett antal år sedan utfördes i Ryahamnen i Göteborg
en pålgrundläggning, då man nådde ett dylikt
otillfredsställande berg och där detta icke kunde upptäckas förrän
mycket sent, medförande avsevärda svårigheter.
Möjligen kan också hålet ha den fördelen att borrmjölet
lättare kan trängas undan; man riskerar då inte lika lätt
att borreffekten skall bli dålig därigenom att dubben rider
på en kudde av bergmjöl.
Försök med förankring av pålspetsen med dubb
Huvudlinjen för en andra del av undersökningen var att
pålspetsen skulle låsas fast i sidled därigenom att en dubb
delvis nedfördes i ett genom hålet i pålen och ned under
spetsen borrat hål i berget, fig. 4. Naturligtvis kan man i
stället låta själva borrstålet stå kvar, men detta är dyrare,
varför en sådan lösning bör tillgripas endast i nödfall
t.ex. om man vid uppdragning kan riskera att hålet i
berget skall sätta igen.
En jämnt sluttande berghäll av göteborgsgnejs utvaldes
— en stötsida i förhållande till riktningen för isens rörelse
under den senaste istiden — och det kontrollerades genom
tät sondborrning att även de under mark liggande delarna
av bergslänten låg i önskad lutning, dvs. ca 45°. Denna
branta lutning ansågs vara den ogynnsammaste som kan
komma i fråga vid en verklig konstruktion. På ett
område där djupet till berg under markytan — genom vanlig
göteborgslera — var ca 2 m, slogs så ett antal provserier
betongpålar ned till berg.
I ett förberedande försök slogs tre pålar med 1,32 t
hejare jämte dyna och efter bergkänning med 0,2 m
slag-höjd, varvid antalet slag var 30, 60 och 150. Borrningen
för dubben utfördes, varefter denna nedfördes och injek-
Tabell 1. Försök med pålning mot sluttande berg
Påle Bergets Hejare Efter bergkänning Provning
Nr Spets- Längd lutning Slaghöjd Antal slag Sjunkning Brottlast Pål-
diameter skallens
sjunkning
mm m t m mm t mm
1941
I 75 17 ? — — — ca 0 >100 —
II 75 29 ? — — — ca 0 > 97 —
III 75 47 brant — — — ca 2 000 >110 —
49 b 100 28 brant 2,0 0,2—0,5 co 1 400 940 120? —
67 e 100 29 ? 0,5 400 80 100 —
normal 100 17—47 varierande 2,0 0,3—0,5 200
Injekterad
Slagning efter upprätning
Injekterad
Stag i berg gav efter
Fritt på berg
Stag gav efter
Fritt på berg
Spricka i pålskallen
I—III: stål Dip 16; 49 b, 67 e ocli normal: stål Dip 22; 2 a—11: betong 33 X 33 cm.
1954
Oo nil « 48= 1QO °’5 10 + 50 51 +6
2a 118 3,3 48 1,32 0,1—0,2 5 20 + (4) 20 11
3 a 118 3,3 50° 1,32 0,2 150 9 42 40
8 118 3,3 -45» 1.32 ^ ~ JJ (75) (3)
9 118 3’3 ~45° 0*5 7o 39
10 118 3’3 45° J’32 0,3—0,5 30 + 20 30 + 0 (150) (~6)
11 118 3,3 37° 1,32 ^^f’3 jrø Z 160 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
