Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 1 februari 1955 - Andras erfarenheter - Reglerbart atombatteri, av SHl - Ytledande glas, av SHl - Elektrolytisk cell för fluorframställning, av SHl - Polyetens utnyttjande, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
TEKNISK TIDSKRIFT
Andras erfarenheter
Reglerbart atombatteri. Genom att sätta in en tredje
elektrod i ett gasfyllt atombatteri (Tekn. T. 1952 s. 307)
kan man reglera dettas emk. Atombatterier med halvledare,
som ger större effekt (Tekn. T. 1954 s. 515), lär kunna
konstrueras enligt samma princip. Som energikälla används
den långlivade isotopen strontium 90, som finns i
atom-reaktorers avfallsprodukter och som därför kan tänkas bli
relativt billigt när atomenergi börjar utnyttjas som
industriell kraftkälla.
Hittills uppnådda resultat tycks visa att man av
atombatterier med tre elektroder kan göra små
förstärkarenheter som kan ersätta elektronrör och batterier i
elektronikutrustning. Tillverkning av denna typ av atombatteri
skall enligt uppgift sättas i gång. Produkten är främst
avsedd som spänningskälla med långvarig konstans.
Instrument med atombatterier väntas bli värdefulla för reglering
och mätning inom industrin och som förstärkare i
telefonkablar (Engineers’ Digest dec. 1954 s. 501). SHl
Ytledande glas. På senare tid har intresset för
ytledan-de, genomskinligt glas vuxit mycket. Dessa glassorter har
ett ytskikt av t.ex. tennoxid (Tekn. T. 1949 s. 913), indium-,
kadmium- eller antimonoxid eller blandningar av dessa
oxider. Det genomskinliga oxidskiktet är en halvledare.
För beläggning med tennoxid, som är bäst utprovad, kan
borosilikatglas med låg alkalihalt användas utan
förbehandling, medan vanligt sodaglas först bör
avalkalise-ras. Glaset värms upp till strax under sin
deformationspunkt och behandlas med en lösning av ett tennsalt och
elt organiskt reduktionsmedel i vatten eller alkohol. Efter
avkylning sköljs glaset med vatten, torkas och poleras med
en mjuk trasa.
Prepareringslösningen kan innehålla t.ex. 100 delar
tennklorid (SnCl4 ■ 5 H20), 2,5 delar fenylhydrazinhydroklorid
och 10 delar vatten. Lösningen påförs vanligen genom
sprutning under ca 2 at tryck. I vissa fall måste man
belägga den ledande ytan med ett isolationsskikt för att
undvika risker vid dess beröring när den är strömförande.
Detta kan ske genom sprutning av den heta ytan med en
utspädd lösning av aluminium-, titan-, järnklorid eller
ki-seltetraklorid.
Det största användningsområdet för ytledande glas tycks
för närvarande vara eluppvärmning. Dessutom kan glasen
användas i belysnings- och högfrekvensteknik, för
avlägsnande av statiska laddningar från t.ex. instrumenttavlor
och vid lågtemperaturkalorimetri.
Som elvärmeelement används ytledande glas framför allt
till imfria och isfria rutor för bilar och flygplan,
skyltfönster m.m., men de utnyttjas också till t.ex.
kaffebryggare, kokbägare, kokkolvar och värmeelement. Glasets
användbarhet begränsas något av att det måste ha
regelbunden form för att elenergin skall bli jämnt fördelad på
ytan. Erforderlig effekt uppskattas till 0,5—1 W/cm2 i
flygplan och ca 0,1 W/cm2 i bilar. För större rutor behövs
därför ganska hög spänning, men de kan givetvis med
elektroder delas upp i flera mindre kvadrater som
parallellkopplas.
Det ytledande glaset möjliggör installation av elbelysning
utan framdragning av ledningar till varje ljuspunkt. Man
kan t.ex. sätta fast lamphållare på glaset. Vidare kan
genomskinliga, halvledande skikt anbringas på lysrör
varigenom dessa lär tändas snabbare.
Ytledande glas kan också användas till lyspaneler för
instrumentbräden och i trafiksignaler. En amerikansk
produkt av denna typ framställer man genom att på
halv-ledarskiktet lägga ett tunt lysämnesskikt och på detta ett
tunt lager med aluminium. I ett svagt högfrekvensfält
avger lysämnet ljus med för det karakteristisk färg.
Inom högfrekvenstekniken kan ytledande glas användas
för skärmning mot högfrekvensstrålning, t.ex. av radio-
manövertorn. Induktansspolar kan framställas genom
anbringande av en halvledare i ett spiralformigt spår på glas
med liten förlustfaktor.
Vissa halvledande beläggningar med relativt liten
ledningsförmåga har så stor temperaturkoefficient även vid
mycket låg temperatur att de kan tänkas få användning för
temperaturmätning i ultralågtemperaturkalorimetri. Vidare
kan ytledande glas användas för bortledning av
laddningar, t.ex. från innerväggen på glaskolvar för katodstrålerör.
Det är tänkbart att för samma ändamål belägga
emaljerade ytor med halvledare, t.ex. på insidan av behållare för
eldfarliga, isolerande oljor (E Umblia i Glasteknisk
Tidskrift maj—juni 1954 s. 67). SHl
Elektrolytisk cell för fluorframställning. I USA lär
man ha kunnat öka fluortillverkningen mycket genom
användning av en förbättrad elektrolytisk cell (jfr Tekn. T.
1950 s. 451). Dennas inre kärl är gjort av
avspännings-glödgad nickellegering och är försett med flera inre
kyl-slingor. Man använder färre och bredare anoder än i
tidigare konstruerade celler varigenom den effektiva
anodytan kunnat ökas. Cellens gasrum är utfört i ett stycke av
svetsad Monel-plåt. Anodhållare, tryckplåtar och bultar är
av krom molybdenstål.
Normalt körs cellen vid 8—10 V och 3 500—4 000 A.
Strömutbytet uppges bli ca 90 °/o. Elektrolyten innehåller
41—42 »/o fluorväte och hålls vid 90—105°C. Man har
byggt en anläggning med 36 celler för en produktion av
2 t/dygn fluor. Den drivs nu för AEC:s räkning (Chemical
& Engineering News 4 okt. 1954 s. 3957). SHl
Polyetens utnyttjande. Är 1933 fann man vid ICI att
eten kan polymeriseras under högt tryck (Tekn. T. 1946
s. 139); 1939 kördes den första polyetenfabriken i gång i
Cheshire och 1954 var polyeten den plast vars tillverkning
i USA vuxit mest. Enligt en brittisk uppskattning är
världsproduktionen av polyeten nu ca 150 000 t/år och
väntas bli av storleksordningen 350 000 t 1957. Enligt en
amerikansk beräkning blir tillverkningen i USA 160 000 t
1955 och över 250 000 t 1960. Nya användningsområden
för polyeten öppnas ständigt och denna utveckling
stimuleras av fallande pris på plasten.
Polyeten har många goda egenskaper. Den är sålunda
smak- och luktlös, inte giftig, böjlig ännu vid —80 till
-— 100°C men kan dock ge tämligen styva väggar, den har
liten genomsläpplighet för vattenånga, utmärkt elasticitet
vid hoptryckning, stor rivhållfasthet och god kemisk
resistens. Polyeten utan pigment är inte hållbar utomhus, men
man kan ge den god resistens mot solljus genom att
försätta den med 2—3 % väl dispergerat lampsvart med högst
25 mu kornstorlek. De ändamål för vilka den utnyttjas
kan i stort Sett sammanfattas på följande sätt:
isolationsmaterial särskilt för undervattenskablar och
inom högfrekvenstekniken;
folier till förpackning av livsmedel;
formade föremål, särskilt behållare av olika typer;
sträng-sprutade profiler, särskilt slangar.
Vid kabeltillverkning är den hastighet varmed polyeten
kan strängsprutas ibland av ekonomisk betydelse, medan
plastens seghet eller rivhållfasthet är av mindre vikt. Vid
tillverkning av flaskor är materialets kemiska resistens
utslagsgivande. I många fall är dess böjlighet vid låg
temperatur värdefull.
Polyeten tillverkas i ett stort antal kvaliteter med olika
stor genomsnittlig molvikt, men inte bara denna
bestämmer plastens egenskaper. Skillnaden i dessa hos olika
produkter kan ännu inte helt förklaras, och tillverkarna kan
inte medvetet framställa en produkt med en förutbestämd
kombination av egenskaper. Man har löst problemet att
arbeta vid tryck över 1 000 at på olika sätt och härvid
erhållit polyeten med olika egenskaper. Ingen av dessa
processer har emellertid utarbetats med tanke på erhållande
av en bestämd egenskapskombination.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
