Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 26 april 1955 - Automatteknikens medel och möjligheter, av Laszlo von Hámos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 april 1955
383
Man skiljer mellan räknemaskiner av
analogi-och siffertyp. Vid de förra representeras
talvärden av kontinuerligt föränderliga fysikaliska
storheter medan de senare är utrustade med
organ, vilka kan inta distinkta lägen och
därigenom ånge det siffervärde, de för ögonblicket
representerar.
Som exempel på en analogimaskin i industriell drift kan
tas en regulator som har till uppgift att beroende på ett
uppmätt temperaturvärde förse en membranventil med
lämpligt pneumatiskt tryck, fig. 2. Regleringsteorin ger vid
handen, att förbättrad regleringsverkan erhålls vid vissa
processer om verkställande organets rörelse y sättes i
följande matematiska relation till den uppmätta
avvikelsen x:
dx C
y — ki • x + Å-2 • — + A-s \x ■ dt
där klt k2 och k3 är konstanter.
Avvikelsen kan t.ex. vara skillnaden mellan en önskad
temperatur och den för ögonblicket uppmätta
temperaturen. I föreliggande fall mäts temperaturen med en
motståndstermometer i en elektrisk bryggkrets. Avvikelsen
från det önskade värdet förvandlas sedan med en
dyk-spolerelä och därtill kopplat pneumatiskt munstycke till
en tryckavvikelse. Verkställande organ är en
membranventil, som påverkas av ett förstärkt och enligt den givna
formeln modifierat tryck. Själva omräkningen sker på så
sätt, att den pneumatiska kretsen mellan regulatorns
in-och utgång utformats till en analogimaskin som följer den
angivna ekvationen.
Till gruppen siffermaskiner hör t.ex.
kontors-räknemaskinerna. De mekaniska byggelement,
som dessa innehåller, tillåter endast måttliga
räknehastigheter jämfört med elektroniska
maskiner. Den svenskbyggda Besk utför t.ex. 18 000
additioner eller 3 000 multiplikationer i
sekunden (Tekn. T. 1953 s. 1007, 1955 s. 281).
Regleringsteknik med servoteknik
I nästan samtliga industriella
regleringsanordningar förekommer servoförstärkare av en eller
annan art. Detta sammanhänger med behovet av
effektförstärkning från den låga nivån i de flesta
mät- och omräkningsanordningar.
Servoförstärkare ingår dock även i anordningar av icke
helautomatisk natur, t.ex. rodermaskiner på stora
fartyg. Servoteknik är således en viktig
hjälpvetenskap, men icke uttömmande för
regleringstekniken. Den senare är läran om hela slutna
regleringskedjor.
Regleringskedjornas funktionella huvudbeståndsdelar
klargörs enklast med exempel. Vid avlindning av ett
väv-eller pappersband från en rulle kräver påföljande
arbetsoperationer att bandet föres i oförändrat sidoläge genom
maskinen, fig. 3. Till följd av ojämn spänningsfördelning
kan dock rätt sidoläge endast upprätthållas, om rullen
efter behov förskjuts i sidled. I den automatiska
anordningen har det mänskliga ögats roll övertagits av en
fotocell, som bevakar bandets sidläge. Detta kännande organ
lämnar signaler till en elektronisk förstärkare. De
förstärkta signalerna påverkar sedan en amplidyngenerator.
Denna roterande maskin, som kan styras med liten effekt,
lämnar ankarström till drivmotorn för matarvalsens
sid-rörelse. Drivmotorn är det verkställande organet.
Kretsgången sluts genom själva regleringsobjektet i det att ma-
tarvalsens sidrörelse modifierar de signaler, som alstras i
fotocellen.
Dimensioneringen av regleringskretsarna
fordrar framför allt en ingående kännedom om de
ingående länkarnas (icke minst det reglerade
systemets) dynamiska egenskaper. Man kan i
vissa fall väsentligen förbättra
regleringsförloppets noggrannhet och snabbhet genom
seriekoppling av vissa omräkningsapparater. Även
valet av lämpliga komponenter och driftsmedium
är en uppgift, som måste lösas i samarbete med
en regleringsspecialist. Givetvis förekommer vid
reglering av större processer flera
regleringskretsar. Speciellt komplicerade
svängningsproblem kan uppträda när några av dessa kretsar
dynamiskt påverkar varandra.
Ehuru många regleringskretsar har till
ändamål att konstanthålla vissa driftsbetingelser, är
detta förhållande icke något väsentligt
kännetecken för regleringskretsar i allmänhet. Vid
satsvis drift inom den kemiska industrin, t.ex.
vid kokningsprocesser eller vid
värmebehandling av metaller, vill man snarare följa ett
tidsprogram för vissa viktiga variabler. En regulator
kan då utrustas med en kamskiva, som drivs
av ett urverk eller en synkronmotor. Kamskivans
olika radier anger de önskade värden på vilka
reglering skall ske vid olika tidpunkter.
Slutord
Teknikens nuvarande utveckling möjliggör
åtminstone i princip automatisering av varje
ar-betsoperation, som kan tänkas förekomma vid
tillverkningsprocesser samt rutinarbeten inom
kontor och laboratorier. I stället för människor
skulle en automatisk fabrik innehålla en ytterst
komplicerad och dyrbar apparatur. Denna skulle
icke kunna hållas i drift utan ett stort uppbåd
av instrumentmakare för översyn, reparationer
och periodiska byten. I stället för personalen,
Fig. 3. Sidregisterreglering med fotocell och
elektromeka-nisk servoteknik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
