Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 3 maj 1955 - Nomenklatur för akustiska storheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 maj 1955
44,")
Nomenklatur
för akustiska storheter
001.4 : 534.
Akustiska mätningar har fått allt större betydelse i såväl
hygieniska som tekniska sammanhang. En fast svensk
terminologi har dock saknats, vilket stundom vållat
missförstånd. Behovet av en allmänt erkänd nomenklatur har
gjort sig ännu mer märkbart, sedan ljudisoleringen hos
byggnadskonstruktioner skall övervakas av såväl
byggnadstekniska som hälsovårdande myndigheter.
Ett förslag till nomenklatur för vissa akustiska storheter
har utarbetats av Ove Brandt, Byggnadsakustiska
institutionen, KTH, Stig Ingemansson, Akustiklaboratoriet,
GTH, Hans Ronge, Klimatlaboratoriet, Uppsala Universitet,
Claes Wachmeister, AB Radiotjänst, och Hans Weibull,
Statens provningsanstalt. Förslaget, som till väsentlig del
bygger på amerikanska normer1’2 och som har granskats
av SEK:s normkommitté NK 71 Akustik, återges i tabell 1.
Kommentarer
Med ljud avses här dels en sådan ändring i tryck,
spänning, partikelhastighet osv. som kan åstadkomma
hörselförnimmelse, dels en hörselförnimmelse. Mätning eller
definition kan alltså baseras antingen på de fysikaliska
svängningsfenomen som är förknippade med ljud eller på
förnimmelsestyrkan som registreras via örat.
Styrkebegrep-pen måste alltså antingen vara uttryck för det fysikaliska
fenomenet eller hörselförnimmelsen.
Samtliga fysikaliska begrepp har i förslaget fått prefixet
ljud-, t.ex. ljudtryck, ljudtrycksnivå. Psykologiska (eller
psykofysiologiska) begrepp har prefixet hör-, t.ex.
hörgräns, hörstyrka och hörnivå.
Tabell 1. Föreslagen nomenklatur för vissa akustiska
storheter
Benämning Enhet Referensvärde Symbol
Fysikaliska storheter
Linjära
Ljudintensitet ......................................1 W/ms — 1
Ljudtryck ..............................................1 N/m2 — p
Partikelhastighet ................................1 m/s — v
Ljudeffekt ............................................1 W — P
Logaritmiska
Ljudintensitetsnivå* ..........................dB 10"12 W/m2 Lj
Ljudtrycksnivå ....................................dB 2 • 10"5 N/m2 Lp
Ljudeffektnivå ....................................dB 10~13 W Lp
Vägda storheter
Ljudnivå, bullernivå1* .......... dB (z) 2 • 10"5 N/m2 Lx
Psykofysiologiska storheter
Hörstyrka ...................... 1 son — h
Hörnivå ......................... 1 phon — H
* Referensvärdet för ljudtryck är fastlagt till 2 • 10~5 N/m2. Ur detta
beräknas ljudintensitetens referensvärde 10 som är beroende av
lufttryck och temperatur enligt formeln
I0 = 10-. 0,93396 •^•]/gj
där i detta fall h är lufttrycket i torr och T är absoluta
temperaturen i grader Kelvin.
För approximativa beräkningar används
10 = 10"12 W/m2
** Inom parentesen efter dB anges en bokstav, som betecknar
vägningen. För närvarande används i Sverige vanligen de i amerikansk
standard (ASA Z 24.3.1944) avgivna vägningarna med benämningarna
A, B och C.
De fysikaliska begreppen har uppdelats i linjära och
logaritmiska. Till de linjära räknas t.ex. ljudintensitet och
ljudtryck. De logaritmiska begreppen bildas av de
motsvarande linjära genom tillägget -nivå, t.ex.
ljudintensitetsnivå av ljudintensitet ,ljudtrycksnivå av ljudtryck
osv. Om förkortning av de långa termerna önskas
kan prefixet ljud uteslutas, alltså intensitetsnivå,
trycknivå etc. De vanligast förekommande fysikaliska
styrke-begreppen är ljudtryck och trycknivå, eftersom man
kan mäta dessa storheter direkt med tryckmikrofontr.
Däremot är intensitet och intensitetsnivå i regel icke
direkt mätbara utom för plana, fortskridande vågor.
Intensitetsbegreppen blir alltså i regel räknestorheter. När
nivåbegrepp användes måste referensvärde anges. Det har
diskuterats huruvida re eller över bör användas i
samband med referensvärdet (t.ex. 100 dB över resp.
re 2 X 10"5 N/m2). Båda uttrycken synes emellertid kunna
användas, eftersom missförstånd knappast kan uppstå
här.
Vid frekvensanalys av sammansatta ljud har man
användning för vissa härledningar av de fysikaliska begreppen,
i regel de logaritmiska. Filtrens bandbredd måste i så
fall anges. Exempelvis anger man trycknivån per oktav
per Vß-oktav eller per 50 p/s bandbredd samt
referensvärdet, t.ex. 120 dB per Vs-oktav över 2 X 10’5 N/m2. Ofta
hänför man de akustiska styrkebegreppen till bandbredden
1 p/s och använder då prefixet spektral-, t.ex.
spektral-trycknivå, spektralintensitetsnivå.
De psykologiska styrkebegreppen har som nämnts
prefixet hör-. I analogi med vad som föreslagits för
fysikaliska begrepp betecknas det linjära begreppet med
hörstyrka och det delvis logaritmiska med hörnivå med
enheterna son och phon.
Som bekant finns ännu inga mätinstrument som direkt
kan ånge ett sammansatt ljuds hörstyrka eller hörnivå i
dessa enheter. Dessa storheter får i stället beräknas från
data över det frekvensanalyserade ljudet. Emellertid
företas för närvarande det vida övervägande antalet
styrke-bestämmelser med hjälp av den i mitten av 1930-talet
introducerade ljudmätaren, standardiserad enligt normer i
bl.a. Tyskland och USA. En sådan apparat tar viss
hänsyn till örats känslighet vid olika frekvenser och
trycknivåer. Särskilt för sammansatta ljud, i synnerhet med
diskontinuerligt frekvensspektrum, kort varaktighet etc.,
ger den i allmänhet ej ett säkert värde på ett ljuds
hörnivå i phon. I analogi med amerikansk terminologi har
därför föreslagits att de med en sådan apparat uppmätta
styrkevärdena betecknas med begreppen ljudnivå eller
bullernivå. Instrumentet benämnes lämpligen
ljudnivå-eller bullermätare.
Vid mätningarna skall frekvensvägning hos mikrofon och
förstärkare väljas enligt de av American Standard
Association antagna normerna2. De däri föreskrivna
frekvens-vägningskurvorna är betecknade med A, B och C. Den
fre-kvensvägningskurva som används bör tydligt anges i
mätresultatet. Härför har föreslagits beteckningarna dB (A),
dB (B) eller dB (C) vid frekvensvägning enligt A-, B- resp.
C-kurvan. Det är dessutom i högsta grad önskvärt att
mätningarna utförs med alla tre frekvensvägningarna
successivt.
Ordet ljudstyrka, vilket tidigare använts i växlande
betydelse, har som synes undvikits. Beteckningen styrka
borde dock kunna användas i allmänna uttryck och när
den mer strikta användningen av konkreta begrepp är
obehövlig; t.ex. "ljudet hade en mycket kraftig styrka:
trycknivån uppgick till 130 dB (över 2 X 10’5 N/m2)".
Litteratur
1. American standard acoustical terminology, American Standard
Z 24.1 1951, American Standards Association, New York.
2. Sound level meters for measurement of noise and other sounds,
American Standard Z 24.3 1944, American Standards Association, New
York.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
