Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 3 maj 1955 - Andras erfarenheter - Mikroorganismer vid lakning av sulfidmalmer, av SHl - Bättre utnyttjande av en rötkammares volym, av A G - Försprödning av titan genom betning, av SHl - Böcker - Statistisk försöksplanering, av J H - Kompendium i elektrisk anläggningsteknik, bd 5, av Lr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 maj 1955
44,")
och 6,5 har visat någon ökning av löslig koppar i sterila
prov vid minskning av pH. Ympade prov gav dock vid
alla pH mera löslig koppar.
För att bakterierna skall kunna leva och växa fordras
närvaro av näringsämnen. Vid försöken användes en
närlösning, per liter innehållande 0,15 g NH4S04, 0,05 g KC1,
0,50 g MgS04, 0,05 g K2HP04 och 0,01 g Ca(N03)2. Optimal
halt av ammoniumjon har bestämts till 0,03 °/o (L G
Bryner m.fl. i Industrial & Engineering Chemistry dec. 1954
s. 2587). " SHl
Bättre utnyttjande av en rötkammares volym. Genom
att utnyttja moderna metoder för främjande av rötningen,
t.ex. inblåsning av rötgas i rötkammarinnehållet, kan man
öka en given rötkammares avverkning. Av de många
använda enheterna för rötkammarens kapacitet bör man
föredra den som anger per dygn tillförd viktsmängd
flyktiga ämnen per volymsenhet av rötkammarvolymen (kg/m3
dygn), enär detta värde närmast ger uttryck för den
verkliga belastningen av rötkammaren. Jämsides härmed kan
man ånge röttiden i dygn, varvid de båda uppgifterna
tillsammans ger en uppfattning om råslammets koncentration.
Vidtas rötningsfrämjande åtgärder, kan man belasta
rötkammaren med drygt 3 kg/m3 dygn flyktiga ämnen. Under
laboratorieförsök vid 35°G har man blott 3—5 h efter
slambeskickningen uppnått maximal intensitet vid de
organiska ämnenas omvandling till rötgas. Råslammet är
praktiskt taget utrotat efter 55 h.
Den rekommenderade dimensioneringsgrunden, som
motsvarar 7—10 dygn uppehållstid, innebär alltså en
tillfredsställande marginal. För kontroll av slamrötningens
förlopp har rötkammarinnehållets halt av flyktiga syror stor
betydelse på grund av dess nära samband med
gasutvecklingens intensitet (P F Morgan i Sewage & Industrial
Wastes nov. 1954 s. 1340). A G
Försprödning av titan genom betning. Titan och
titan-legeringar kan bli spröda genom absorption av väte. Då
många titanprodukter, särskilt plåt, betas upprepade
gång-ger i syra under tillverkningen, är det mycket viktigt att
man härvid minskar metallens absorption av väte så
mycket som möjligt. Vid betningen används oftast en lösning,
innehållande 10 °/o salpetersyra och 2 °/o fluorvätesyra.
Den ger titan en tillfredsställande yta men kan orsaka
absorption av en otillåtligt stor mängd väte.
Man har försökt att minska metallens väteupptagning
genom att sätta ett oxidationsmedel till betbadet, men i
allmänhet går betningen då för långsamt. Ett undantag från
denna regel utgör emellertid kombinationer av fluorsyror
eller dessas salter, t.ex. HF, HBF4, NaF och NaBF4, och
stark salpetersyra vilken minskar väteabsorptionen. Vid
betning i 2 °/o fluorvätesyra tar metallen upp ca 0,14
vikt-0/o väte men vid närvaro av 30 °/o HN03 endast ca
0,004 vikt-°/o; ungefär samma mängd väte absorberas vid
större salpetersyrakoncentrationer (fig. 1).
I det konventionella betbadet med 10 °/o HN03
absorberas ca 0,02 vikt-0/o väte, men salpetersyran förbrukas
snabbt vid badets användning. Väteupptagningen kan
därför ofta bli många gånger större och detta gäller särskilt,
om badet friskas upp genom tillsats av för litet
salpetersyra i förhållande till fluorvätetillsatsen. Syrornas angrepp
på titan tycks ske enligt formeln
3 Ti + 4 HN03 + 12 HF—> 3 TiF4 + 8 H„0 + 4 NO
Titanfluoridens exakta formel är emellertid inte känd.
Fluoriden tros delta i betningen på något sätt, ty
fluorvätesyran förbrukas långsammare än som kan väntas av
reaktionsformeln, och en vit fällning, troligen av TiOa,
bildas ibland i gamla betbad.
Det är tydligt att titans och titanlegeringars försprödning
vid betning kan minskas mycket, om man bibehåller
tillräcklig salpetersyrakoncentration. Denna bör därför kon-
Fig. 1. Inverkan av betbadets salpeter sy rahalt på titans
väteupptagning; badets halt av fluorvätesyra 2 °/o,
temperatur 60°C; 0,05 mm metall löst från vardera sidan av en
1,25 mm plåt.
trolleras genom periodiska analyser och hållas över 20 °/o
(H B Bomberger, M B Vordahl & W L Finlay i
Materials & Methods dec. 1954 s. 105). SHl
Böcker
Statistisk försöksplanering, kurskompendium utgivet av
Svenska Teknologföreningen, Stockholm 1954. 61 s., 5
diagr. 25 kr.
Till Svenska Teknologföreningens serie av kurser inom
området statistik med industriella tillämpningar (se bl.a.
Tekn. T. 1954 s. 856) har utgivits ett kompendium över
grundläggande statistiska analysmetoder (Tekn. T. 1954
s. 109) samt föreliggande över statistisk försöksplanering,
bägge författade av Nils Blomqvist.
Det senare kompendiet behandlar frågan hur försök och
mätningar skall organiseras för att mätresultaten skall ge
den önskade informationen och helst ingen annan. Detta
krav medför vanligen att försöken bör uppläggas så att
försöksresultaten är lämpade för statistisk behandling.
Försökets uppläggning och analysen av resultaten blir
beroende på antalet i försöket ingående faktorer och deras
eventuella inbördes samband. I kompendiet studeras ett
flertal olika fall av en- och flerfaktorsförsök.
I likhet med det tidigare kompendiet är detta icke
särskilt lämpat för självstudium, därtill är det alltför
koncentrerat, men som enda svenska handbok i modern statistisk
försöksplanering är det av stort värde. J H
Kompendium i elektrisk anläggningsteknik, bd 5:
Kraftteknisk ekonomi, av Carl-Erik Lind. Tekniska
Högskolans Studentkår nr 224. Stockholm 1953. 169 s., 63 fig.
35 kr.
Föreliggande kompendium behandlar de ekonomiska
aspekterna inom anläggningstekniken, där utländska
erfarenheter oftast ej kan tillämpas, och är därför förtjänt
av extra uppmärksamhet.
Med utgångspunkt från räntan och amorteringsbegreppet
behandlas den teoretiska metodiken för
kostnadsjämförelser samt beräkningen av den optimala livslängden för en
anläggning. Kriterierna för optimal produktion och
förutsättningarna för optimal dimensionering av anläggningar
genomgås med anknytning till elförsörjningen och härvid
beaktas även inverkan av en stigande elförbrukning.
Konsumenternas kostnadsfördelning mellan effekt och energi
beräknas med utgångspunkt från Vattenfallsstyrelsens
normaltaxor, varvid hänsyn speciellt tas till förlustkostnaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
