Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 10 maj 1955 - Framställning av syntetiska fiberpolymerer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
TEKNISK TIDSKRIFT
merer för nylon 66. Den förra kan erhållas ur
många olika ämnen, såsom bensen, fenol, anilin,
cyklohexan, cyklohexen, cyklohexanol och
cyklo-hexanon, acetylen och furfural. För närvarande
är emellertid bara cyklohexan och cyklohexanol
av industriell betydelse. Hexametylendiamin
framställs mest ur adipinsyra, men också
furfural och butandiol ur acetylen enligt Reppe
används som råvaror i industriell skala.
Cyklohexan kan isoleras ur petroleum eller fås
genom katalytisk hydrering av bensen. Vid
oxidation med luft (kobolt eller koppar som
katalysator) ger cyklohexan en blandning av
cyklohexanol och cyklohexanon vilka sedan oxideras
med salpetersyra i närvaro av vanadin och
koppar till adipinsyra med 80 % utbyte
C8Hb ——–> C8Hi2 ——–* CoHnOH -f- CeHioO
+ °2 > HOOC(CH2)4COOH
Cyklohexanol kan också fås i gott utbyte genom
katalytisk hydrering av fenol eller ur anilin
genom samtidig hydrering och hydrolys.
Vid syntes av hexametylendiamin ur adipinsyra
leds denna i gasform tillsammans med
ammoniak över en katalysator, t.ex. silikagel eller
hellre borfosfat, vid 300—375°C. Härvid bildas först
diammoniumadipat och adipamid vilka förlorar
vatten och övergår till adipnitril. Denna, som fås
i 75 % utbyte eller mer, renas genom destillation
och reduceras sedan till hexametylendiamin
(CH2)4(COONH*)2 ~HzQ > (CH2)4(CN)2
+ > HoN(CH2)„NH2
Kaprolaktam föredras framför
rø-aminokapron-syra vid framställning av nylon 6 därför att den
är lättare att tillverka och rena. Flera sätt att
syntetisera kaprolaktam har föreslagits, men
såvitt känt har bara en fått industriell
användning. Vid denna metod utgår man från
cyklohexanol som oxideras till cyklohexanon. Dennas
oxim framställs sedan genom reaktion med
hydroxylamin och omlagras till amid vid
närvaro av syra. Härvid bildas kaprolaktam under
ringslutning
C6HhOH +_5i->c6H1oO + H^NQH ^ C6H10NOH
CH2 — CH2 — CO
I
–>■ C IL’
I
CH2 — CH2 — NH
Etylenglykol och tereftalsyra
(p-bensendikar-bonsyra) är monomerer för polyetylentereftalat
(Terylene, Dacron). Den förra har tillverkats i
stor skala under många år, den senare har inte
tidigare funnits i handeln i industriell mängd.
Syran kan erhållas enligt flera kända metoder,
men för närvarande torde man använda endast
oxidation av p-dialkylbensener av vilka p-xylen
CH3C6H4CH3 och p-cymen CH3C6H4C3H7 är lättast
tillgängliga. Ingendera av dem har emellertid
tidigare renframställts i stor skala.
Xylener finns i petroleumfraktioner med hög
halt av aromatiska kolväten, erhållna vid
krack-ning, och i destillat av stenkolstjära. I handeln
förekommande xylen håller ca 20 % orto-, 50 %
meta- och 20 % paraxylen. Man kan skilja
ortoisomeren från de båda andra genom
destillation, men p-xylen måste skiljas från m-xylen
genom frysning eller användning av kemiska
metoder då de båda isomerernas ångtryck är
mycket nära lika. Paracymen finns i eteriska
oljor och kan erhållas genom oxidation av
terpentin med jod eller stark svavelsyra. Paraxylen
lär numera också tillverkas genom katalytisk
de-hydrering av butan
2 C4Hio —>- CH3C6H4CH3 -j- 5 H2
Både p-xylen och p-cymen kan överföras till
tereftalsyra med många olika oxidationsmedel
varvid p-toluylsyra bildas som mellanprodukt
CH3C6H4CH3 il2i+CH3C6H4COOH
hoocc6h4cooh
Man tycks föredra luft eller salpetersyra som
oxidationsmedel.
Rening av syran är besvärlig på grund av dess
höga smältpunkt och svårlöslighet i vanliga
lösningsmedel. Den kan visserligen renas genom
omkristallisation av ammoniumsaltet, men det
är mer praktiskt att överföra den till
dimetyl-estern som sedan används vid polymerisationen.
Estern får man genom att upphetta syran med
metanol i närvaro av svavelsyra. Den kan lätt
renas genom vakuumdestillation eller
omkristal-lisering.
Polymerisation
Polymerisation kan ske genom två i princip
olika processer, polyaddition och
polykondensa-tion. Den förra sker genom direkt addition av
monomermolekyler till varandra utan bildning
av biprodukter; vid den senare avspjälkas en
enkel förening, såsom vatten eller alkohol, under
polymerisationen. Polyvinylföreningar fås genom
polyaddition, medan nylon 66 och polyestrar
bildas genom polykondensation. I förra fallet blir
makromolekylens ryggrad en kedja av kolatomer
vid vilka sidgrupper, såsom Cl, CN eller COOCH3,
är bundna. I senare fallet ingår kväve- eller
syreatomer i den raka atomkedjan och utgör
karakteristiska länkar i denna.
Polyaddition
Den molekyltyp, som lättast ger
additionspoly-merer med rak kolkedja, innehåller en
vinylgrupp vid vars ena kolatom minst en polär grupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
