Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 31 maj 1955 - Från objekt till synintryck, av Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Definitionen au kontrast och kontrastnedsättning
enligt Frieser och Selwyn; upptill ingångskontrasten ala0,
vilken av det avbildande systemet, nedtill, nedsätts till caja0,
varjämte i allmänhet intensitetsfunktionen fasförskjutes
med beloppet <p.
ras ekvivalenta kontrast 4/ji av den som direkt
uppmätts för dessa båda partier.
En fördel med detta sätt att åskådliggöra
kontrasterna är att vanlig Fourieranalys kan
användas. Detta innebär också, att om
överförings-länkens kontrastnedsättande funktion är känd
(t.ex. ur den geometriska ljusfördelningen i en
spaltbild) så kan den alltid genom
Fouriersön-derläggning ges under formen av kt-kurvor.
Vidare gäller för varje linjefrekvens i en kaskad
av kontraständrande länkar att den slutliga
kontrasten erhålls ur produkten av de ingående
länkarnas kontrastförändringsf aktör.
Varje länk i överföringen berör nu
kontrastfördelningen. Kurvan f(N), fig. 3, får t.ex. betyda
den reduktion i kontrasten, som man har erhållit
av fotoobjektivet ensamt, normaliserad så att
alla frekvenser hos bilden förutsatts ha
ingångskontrasten c = 1. Objektivet — liksom i regel
alla detaljer i överföringskedjan — är
kontrast-försämrande, dvs. funktionen f(N) är fallande.
Om f(N) endast gäller objektivet får man den
visuella upplösningsgränsen för bilden betraktad
med lupp som abskissan för skärningspunkten
A mellan kt-kurvan och gränsen för ögats
kontrastuppfattning, vilket är en ungefär horisontell
linje vid c — 0,02 eller något högre. För
avbildning på en fotoplåt får man däremot en högre
gränskurva för kontrasten: ljusdiffusion i skiktet
och andra förhållanden gör, att ett fotomaterials
gränskurva är uppåtgående. Skärningen C
betyder alltså upplösningsförmåga för denna
kombination, och denna är viktigare.
Atmosfären
Kontrastöverföringens viktigaste länkar är
optiken och fotoskiktet (Tekn. T. 1955 s. 509 och
519). Andra väsentliga delar är t.ex. atmosfären
och ögat.
Atmosfärens egenskaper spelar i regel roll först
vid relativt lång ljusväg mellan objekt och
kamera. Inverkan beror på ljusets diffraktion i
atmosfären och dennas turbulens. Den
förstnämnda är bäst utredd1, främst genom Lörd
Rey-leigh, som härledde sin lag, enligt vilken ljuset
sprids genom själva luftmolekylerna på så sätt
att absorptionskoefficienten blir proportionell
mot 1/Jl4. Detta betyder att det violetta ljuset,
med våglängden 400 mjx, skulle spridas ungefär
fem gånger så mycket som det orangefärgade
ljuset vid 600 ni|j, och sexton gånger så mycket
som det ultravioletta vid 1 000 mjx.
Så stor är emellertid aldrig skillnaden i
spridning för olika våglängder, ehuru avlägsna
föremål alltid får ett starkt överskott av blått. Detta
beror på att det finns betydligt större spridande
kroppar än molekylerna (ca 0,2 m^ diameter),
nämligen stoftpartiklar och vattendroppar, som
tillsammans täcker en lång skala av diametrar
mellan 1 och 100 m^. Den totala förändringen
av kontrasten innebär inte endast att färgerna
absorberas olika: från omgivningen går ljus in i
strålen från andra riktningar, och slutresultatet
är att objektets kontraster minskas, olika för
olika färger. Förhållandena är även kvantitativt
klarlagda i en stor undersökning av Duntley8.
De lokala förhållandena kan dock vara högst
olika: halten av t.ex. salt- och mineralpartiklar
varierar starkt. Fotometriska mätningar med
kikarfotometrar bör kunna ge goda kvantitativa
upplysningar om förhållandena vid ett visst
tillfälle. Kontrastnedsättning genom ljusets
spridning i atmosfären är oberoende av
linjefrekvensen, den ändrar breda och smala föremåls
lumi-nanser lika mycket.
Den andra kontrastförändrade faktorn i
atmosfären är turbulensen. Såvitt jag vet är ännu
endast en undersökning gjord över inverkan på
flygfotograferingen av inhomogeniteter i luften,
Fig. 3. Kt-funktioner enligt Selwyn; f(N) för optiken, qp(N)
för fotoreproduktionen. A är den visuella
upplösningsgränsen hos endast objektivet, B är den visuella
upplösnings-gränsen hos enbart fotomaterialet, C är samma gräns för
kombinationen optik—fotomaterial. Observera att kurvan
för enbart fotoreproduktionen börjar i en punkt större än
1, vilket kan inträffa när materialets y är större än 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
