Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 31 maj 1955 - Fotografiska objektiv, av Evert Aulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24- maj 1955
511
r± = 15,00 dx = 2,50 nx = 1,5244
r2 = 19,70
Bländarläget är 5,0 mm bakom linsén
-5 - 11 -5
Fig. 4. Sfärisk aberration i mm som funktion av avståndet
h i mm till optiska axeln samt bildfältskrökning i mm och
felteckning i % som funktion av vinkeln mellan optiska
axeln och strålen <o för en enkel lins med i figuren
angivna data; - meridionala planet,–-sagittala planet,
brännvidden 100 mm; r och d anges i mm. (Dessa
beteckningar används genomgående i fig. 4—19. Där ej annat
anges är linsen given i naturlig skala.)
A B
rt = 19,65 dt = 3,00 nx = 1,5096 vt = 63,4
r2 = — 270,00 d2 = 1,25 n2 = 1,6173 u, = 36,5
r8 = 35,11
Bländarläge A 7,5 mm
Bländarläge B 11,0 mm
Fig. 5. Akromatisk lins (landskapslins) och dess
aberratio-ner för två olika lägen (A och B) hos bländaren.
rt = — 10,64 dx = 2,93 = 1,6031
r] = — 20,24 d2 = 1,57 n2 = luft
r3 = — 182,4 d3 = 2,73 n3 = 1,4967
r] = — 16,00
Bländarläget är 1,80 mm framför första linsen
Fig. 6. System med två
separata linser och korrigerad
bildfältskrökning.
och Co är vinkeln (fältvinkeln) mellan optiska
axeln och strålen, erhålls för enhetsbrännvidden
f = 1 för föremålet i oändligheten, i det
meridionala planet
lm = % [— h*S(l) + 3 7i2tgö)S(2) — h tg2røS(3) +
-f- tg3røS(5) ]
samt i det sagittala planet
h = y2 [— MS(1) + h tg2coS(4) ]
I det enklaste fallet, då det optiska systemet
utgörs av en enda lins, t.ex. en menisklins för
en lådkamera som är avsedd att teckna ett visst
format vid en fastlagd brännvidd, kan man
bestämma koefficienterna S(l) osv. så att
medelvärdena av Im, resp. ls blir så små som möjligt
över hela bildytan.
Ur de härigenom erhållna värdena på S(l) osv.
kan linsens egenkoefficienter och bländarläget
beräknas och linsens form bestämmas, fig. 4.
Någon högre grad av upplösningsförmåga kan
man ej få med ett dylikt objektiv, enär ingen
korrektion av bildfelen i sträng mening
förefinns. Felen är blott balanserade så att ett
optimalt resultat uppnås.
Korrektion av ett linssystem fordrar att detta
sammansätts av ett flertal linser. En enkel lins
ger på grund av att brytningsindex varierar med
färgen ett flertal bilder ovanpå varandra, med
olika storlek. Brännvidden och därmed linsens
avbildningsegenskaper varierar med värdet på
glasets brytningsindex.
Färgspridningen i ett glasprisma är i viss mån
oberoende av dettas brytningsindex, varför det
är möjligt att kombinera ett par prismor på
sådant sätt att färgspridningen är upphävd under
det att en viss ljusbrytning ändå kvarstår.
Detsamma gäller även för linser, och man
erhåller genom kombination av två lämpligt valda
sådana, en positiv och en negativ, ett
akromatiskt linssystem, fig. 5.
Med dessa två linser kan man korrigera
ytterligare ett bildfel. Därvid kan man välja t.ex.
den sfäriska aberrationen och får då det
vanliga kikarobjektivet, vilket emellertid blott i
undantagsfall utnyttjas som fotografiskt objektiv.
Det används i stället som astronomiskt objektiv
och för spaningskameror för militärt bruk. För
enkla kameror väljer man det alternativ som
beskrivits för menisklinsen och erhåller då
egenskaper som i stort sett liknar dennas, men utan
färgfelet. Denna linstyp har fått namnet
landskapslins.
Såsom framgår av kurvorna, fig. 5, är bildfelen
inte heller här korrigerade, utan de växer med
såväl bländaröppningen h som med växande
bildvinkel, rø. Aberrationskurvorna är uppritade
för två olika bländarlägen och visar dess
inverkan på koefficienterna S(4) och S(6).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
