Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 28 juni 1955 - Andras erfarenheter - Bromsning av vattenflöde, av WS - Våtförbränning av kloakslam, av A G - Böcker - Betonggjutning vintertid, av Evert Gustafsson - Spikerlimte trekonstruktioner, av Göran Larsson - Das Maschinenzeichen des Konstrukteurs, av OA - Spannbeton, av Ulf Bjuggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Dike med
i bottnen
stående tegelstenar,
som minskar [-strömnings-hastigheten.-]
{+strömnings-
hastigheten.+}
få så hög fart och så stor levande kraft att en djupare
och dyrbarare dikessektion eller rörledning hade krävts
för vattenströmmen (Roads and Streets 97 h. 1; ref. i
Svenska Vägföreningens Tidskrift 1954 s. 408). WS
Våtförbränning av kloakslam. Laboratorieförsök har
visat, att kloakslam lätt oxideras av syrgas vid höga tryck
och temperaturer. Vid 150°C och 21 kp/cm2 oxiderades på
2 h något mindre än 10 °/o av kolet i slammet till
koldioxid, och slammets slemmiga karaktär och fekala lukt
försvann helt, varför dess utnyttjande eller
vidarebehand-ling kan ske utan obehag.
Vid 250°C och 70 kp/cm2 omvandlades 75 °/o av kolet till
koldioxid, och slutprodukten blev en färglös vätska med
svag lukt av ättiksyra och pH 4,8. Vid 300°C och 70 kp/cm2
ökades mängden koldioxid blott obetydligt, men vätskan
blev nu basisk med svag pyridinlukt. Efter försöken vid
250 och 300°C återstod i olöslig form mindre än 1 °/o av
slammets ursprungliga kolinnehåll. De flyktiga fasta
ämnena i slammet försvann nästan fullständigt.
Ytterligare försök erfordras för att klargöra i vad mån
reaktionstiden kan minskas vid högre tryck och
temperaturer. Genom värmeväxlare bör man söka minska
värmeförlusterna (F Abel, R J Morän & C H Ruof i Sewage &
Industrial Wastes dec. 1954 s. 1450). A G
Böcker
Betonggjutning vintertid. Svenska Cementföreningen.
Stockholm 1955. 35 s., 17 fig. 2 kr.
Broschyren är en sammanställning av allmänna uppgifter
om betonggjutning vintertid. Kapitlet om tidens och
temperaturens inverkan på hållfastheten hos betong är av
stort värde. Det betonas, att nygjuten betong måste
skyddas under sin kritiska period, till dess en viss
"frosthårdhet" har uppnåtts. Med ledning av uppgjorda diagram
kan man beräkna hur olika härdningstemperaturer
inverkar på betongens hållfasthetstillväxt, övriga kapitel
behandlar åtgärder i samband med betongberedning och
betonggjutning vintertid, såsom uppvärmning av material,
tillsatsmedel och skydd av den färska betongen.
Broschyren avslutas med allmänna föreskrifter för betonggjutning
vintertid. Evert Gustafsson
Spikerlimte trekonstruktioner, av Hans Granum.
Norges Byggforskningsinstitutt Saertr. 15 (ur Tekn.
Uke-blad h. 33 1954). Oslo 1954. 12 s. 2 nkr.
Uppsatsen berättar om en undersökning, som förf. utfört
i USA, rörande spiklimmade träkonstruktioner för
inom-husbruk, huvudsakligen takstolar. Målet har varit att få
fram enkla, billiga typer för tillverkning på
byggnadsplatserna, t.ex. träfackverk med ensidiga, limmade knutplåtar
av plywood eller träfiberskivor. Redan från början
bestämde man sig för att använda ett kaseinlim (Casco A)
och att spikning skulle ge erforderligt limtryck. Detta har
krävt en speciell och ganska omfattande undersökning
beträffande kraven på spiktäthet, temperatur och fukthalt
vid limningen. Prov på de färdiga konstruktionerna har
utförts både som modellförsök och i full skala.
Redogörelsen slutar med en genomgång av de tillverkningsregler,
som förf. anser, att undersökningen fört fram till. Bland
dessa kan nämnas, att limmet får härda i temperaturer
ned till nära fryspunkten och att gles spikning kan
användas, varvid man ej ens tillnärmelsevis når upp till de
stora limtryck, som krävts enligt tidigare
bruksanvisningar.
Arbetet är intressant genom det fördomsfria sätt på
vilket man försökt nyttiggöra sig limförbandets fördelar.
Man använder ett kaseinlim, fastän ett sådant lim upplöses
vid långvarig genomblötning, man får extra inre
spänningar genom att knutplåtarna spärrar träets stora
fuktrörelser i tvärled och man frångår bruksanvisningarnas
krav på idealiska fukt- och temperaturförhållanden samt
höga limtryck vid limningen. Man kan hålla med om att
en misslyckad limning upptäcks vid en noggrann
okulär-besiktning, fast riktigt säker är man ju icke, och att ett
gott kaseinlim duger för fuktskyddade konstruktioner —
det har ju använts under många år. Likaså blir ej
extra-spänningarna farliga så länge träets fukthalt ändras föga.
Men att ta alla dessa risker samtidigt kan vara farligt. Ä
andra sidan vet man ej hur farligt, förrän någon gjort
ett försök. Proven hitintills verkar lovande.
Göran Larsson
Das Maschinenzeichnen des Konstrukteurs, 9:e uppl.,
av Carl Volk, omarbetad av C H Bouche & W Pohl.
Springer, Berlin 1954. 109 s., 365 fig. 6,90 DM.
Förra upplagan av detta arbete utkom för tio år sedan.
Många förändringar i första hand med syfte att förenkla
ritningsarbetet har sedan dess genomförts, varför en ny
upplaga befunnits nödvändig.
Materialet är uppdelat på fyra kapitel. Det första
behandlar grunderna för maskinritningars utförande: typer,
format, skalor, linjer, projektioner, snitt, skisser,
ritningsförenklingar, måttsättning, ytjämnhetsbeteckning,
toleranser och passningar. I de nästföljande båda kapitlen anges
fordringarna på en ur verkstads- och
tillverkningssynpunkt korrekt ritning: en- eller flerdetaljritningar, skriv
-fält, stycklistor, numrering, konstruktionen med hänsyn
till om detaljen skall gjutas, smidas, pressas, svetsas samt
hur den skall efterbearbetas och monteras. Slutligen
kritiseras ett antal konstruktioner och föreslås förbättringar.
Hela framställningen illustreras med talrika och bra
exempel.
Konstruktörens uppgift är att skapa en ur funktions- och
tillverkningsssynpunkt ändamålsenlig konstruktion och
inte bara en elegant ritning. Detta har varit förf:s
ledmotiv. Boken är avsedd för speciellt yngre konstruktörer.
Skiljaktigheterna mellan svensk och tysk standard
inskränker givetvis användningsområdet. OA
Spannbeton, av Hans Möll. Berliner Union, Stuttgart
•1954. 288 s., 274 fig. 48 DM.
Efter att ha gått igenom förspänningens grunder och
historia beskriver förf. olika förspänningssystem och
spänn-anordningar. Friktionens betydelse för kabelbetongen
behandlas i ett kapitel på två sidor och därefter behandlas
olika sätt att åstadkomma spännkrafter, olika slag av
ar-meringsstål samt ges exempel på olika
användningsområden. Boken avslutas med en förteckning över tyska patent
beträffande förspänd betong, en omfattande
litteraturförteckning samt ett sak- och personregister.
Förf. påpekar i sitt förord att han inte befattar sig med
den förspända betongens teori utan endast vill ge en bild
av den förspända betongens utveckling och användning.
Boken har en trevlig utstyrsel och bilderna är många och
goda. Förf:s vederhäftighet verkar inte vara tyngande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
