Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 9 augusti 1955 - Nya material - Produkter av isobutyraldehyd, av SHl - Lättbearbetade aluminiumlegeringar, av SHl - Seg, svetsbar titanlegering, av SHl - Värmehärdig, glasfylld silikon, av SHl - Böcker - Handledning i milkolning, av SHl - The computation of natural radiation in architecture and town planning, av Gösta Brown
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 augusti 1955
641
mängdförhållande beror till stor del på tryck och
temperatur vid reaktionen.
Neopentylglykol fås genom kondensation av
isobutyr-aldehyd med formaldehyd och reduktion av
reaktionsprodukten. Den är utgångsmaterial för omättade
poly-estrar och ger dessa god löslighet i styren samt stor
drag-och böjhållfasthet. Blandade polyuretaner, innehållande
neopentylglykol, har god elasticitet vid 10—60°C och är
lämpliga för impregnering av tyger.
Glykolen reagerar med ftalsyra och maleinsyra till
gjut-bara alkydhartser som är biandbara med cellulosaacetat.
Den kan vidare förenas med en- eller tvåbasiga syror,
såsom 2-etylkapronsyra och pelargonsyra resp. ftalsyra,
sebacinsyra och adipinsyra, till lågviskösa
mjuknings-medel, särskilt lämpliga för vinylplaster.
Isosmörsyra framställs genom luftoxidation av
isobutyr-aldehyd. Dess kaliumsalt ökar merkaptanernas
extraher-barhet vid rening av sur råpetroleum. Natriumsaltet ökar
oktylalkohols och cyklohexans vattenlöslighet. Isobutyrat
av glycerol, trimetyloletan och trimetylolpropan är
lovande mjukningsmedel för cellulosaacetat, medan
n-butyl-estern inte kan användas.
Isobutylisobutyrat har fruktartad lukt och smak och bör
därför kunna användas i parfymer och essenser.
2,2,A-trimetyl-l ,3-pentandiol erhålles genom kondensation
av två molekyler isobutyraldehyd och reduktion av
produkten. Vid reaktion med dikarbonsyror ger den estrar
som är lämpliga för hydrauliska vätskor och som
tillsatsämnen för högkokande smörjmedel. Sådan för låg
temperatur kan framställas genom förestring av diolen med
karbonsyror med grenad kolkedja, t.ex. 2-etylkapronsyra
(Chemical Engineering dec. 1954 s. 140). SHl
Lättbearbetade aluminiiunlegeringar. När man önskar
en tämligen hållfast och framför allt lättbearbetad
lättmetall har aluminium-koppar-magnesiumlegeringarna 24S
fått konkurrenter i några nya
aluminium-koppar-kadmium-legeringar som bl.a. tål större reduktion än de flesta andra
aluminiumlegeringar. De har också god varmbearbeibarhet
och kan strängpressas till komplicerade profiler.
Legeringarna kan utskiljningshärdas vid 165—185°C och
förblir bearbetbara efter upplösningsbehandling vid 530°C.
De kan gjutas, smidas, valsas, dras och svetsas. Efter
härdning har de 48 kp/mm2 brottgräns, 42 kp/mm2
0,2-gräns och 10 °/o förlängning (50 mm provstav); för endast
upplösningsbehandlat material är brottgränsen 29 kp/mm2,
0,2-gränsen 14 kp/mm2 och förlängningen 25 %>.
Kall-bearbetas legeringarna mellan värmebehandlingarna blir
deras hållfasthet något mindre (Product Engineering jan.
1955 s. 192). SHl
Seg, svetsbar titanlegering. Man har i USA funnit att
titan legerat med 6 °/o Al och 4 %> V (jfr Tekn. T. 1954
s. 875) är ett svetsbart material med en seghet och
hållfasthet som enligt uppgift närmar sig höghållfast ståls.
Legeringen sägs också ha utmärkt termisk stabilitet och
behålla största kryphållfasthet vid upp till 400°C
(Chemical & Engineering News 28 mars s. 1302). SHl
Värmehärdig, glasfylld silikon. Ett material bestående
av en silikon med ca 22 mm lång glasfiber som fyllmedel
är avsedd för elmaterial och elektronikdelar som utsätts
för hög temperatur. Det uppges tåla 230°C under lång tid
och 340°C under kort. Bästa fysikaliska egenskaper får
detaljer formpressade 10 min vid 170°C. Materialet har då
350—É90 kp/cm2 dragbrottgräns och 700—840 kp/cm2
tryck-brottgräns.
I icke härdat tillstånd har plasten
formbeständighetstem-peraturen 150°C, och den bör därför härdas genom
upphettning 1 h till 205°C, om den skall utsättas för
spänningar vid förhöjd temperatur.
Formbeständighetstempera-turen lär efter härdning vara 480°C (Materials & Methods
jan. 1955 s. 141—142). SHl
Böcker
Handledning i milkolning, av Hilding Bergström.
Jernkontoret, Stockholm 1955. 62 s., 48 fig., 8 tab. 7 kr.
Boken är avsedd som komplement till det av
Jernkontoret 1947 utgivna arbetet "Handbok för kolare", som
delvis blivit föråldrat genom att förbättringar av
milkolning-en gjorts på senare tid. Förf. ger en mycket kortfattad
beskrivning av milans tillredning, kolningen, träkolets
behandling, kolning under vintern, träkolens utfrakt och
kolningsförloppet. I bilagor finns ett stort antal viktiga
data sammanförda i åtta tabeller. SHl
The computation of natural radiation in architecture
and town planning, av Gunnar Pleijel. Stat. Nämnd för
Byggnadsforskn. Medd. 25. Tidskriften Byggmästaren,
Stockholm 1954. 143 s., 60 fig., 56 tab. 7 kr.
Boken för vilken förf. belönats med Polhemsmedaljen är
hans doktorsavhandling (Tekn. T. 1955 s. 569) och frukten
av ett mångårigt arbete på området.
I förordet påpekas behovet av ökad kännedom om
strålningsklimatet vid många aktuella problem inom
arkitekturen, t.ex. sådana som rör belysning, bränslebehov,
fönsterkonstruktioner, fasadernas orientering i väderstrecken
etc. Ej endast strålningen vid helt klart eller helt mulet
väder är av intresse utan även medelvärden av dess
intensitet under lång tid.
Värmestrålningen, ljusstrålningen och den ultravioletta
strålningen har var och en sin särskilda betydelse för
människan och för den skull behandlas var och en av
dem för sig.
De i boken sammanställda mätvärdena gällande
ultraviolett strålning härrör från USA, medan data för värme- och
ljusstrålning erhållits från flera länder, även Sverige. Det
mest omfattande materialet har hämtats från professor
Lunelunds mätningar i Finland. Värdena på de instrålade
effekterna dels från solen och dels från himlen anges vid
olika solhöjder samt vid olika tidpunkter på dagen under
årets olika månader.
Speciellt intresse har ägnats sambandet mellan
värme-strålningen vid den förhärskande molnigheten och den
strålning som erhålls vid klart väder. För bestämningen
av antalet soltimmar har man två vägar att välja på. Man
kan antingen göra en direkt uppskattning av hur stor del
av himlavalvet som är täckt av moln eller registrera
soltimmarna med ett instrument vid vilket solstrålarna
svärtar en pappersremsa frammatad av ett urverk.
En grafisk metod anges vid vilken solstrålningens
varaktighet i t.ex. en stad kan bestämmas med hänsyn till de
föremål, hus, träd etc. som avskärmar horisonten. Man
använder då ett soldiagram och ett skärmdiagram.
I diagram som liknar soldiagrammet har inlagts värden
på strålningen uppdelad i tre komponenter, en vertikal och
två horisontella. Den diffusa strålningen har behandlats
på motsvarande sätt under förutsättning av att strålningen
är lika stor från alla delar av himlavalvet. Som
avslutning genomräknas ett par exempel. I det ena har
horisontlinjen inlagts i soldiagrammet med hjälp av
skärmdiagrammet, i det andra har den fotografiska metoden
använts.
Om man ser sig tvungen att kritisera det gedigna arbete
som här presenterats är det närmast för att beklaga
bristen på överskådlighet, som gör boken ganska svårläst. Till
detta bidrar också, att en del diagram förminskats väl
kraftigt. För värmeutbytet mellan en byggnad och dess
omgivning har den långvågiga strålningen, som ej alls
berörs i arbetet, minst lika stor betydelse som den strålning
med våglängder under 25 000 Å som behandlas. Detta
kunde lämpligen ha påpekats. En del av det framlagda
materialet är endast tillämpligt i Helsingfors. Även om
sålunda ytterligare ’en del arbete fordras på detta område
kan man med de värden som framlagts och de metoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
