Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 16 augusti 1955 - Andras erfarenheter - Specifikt värme för korrosionsbeständiga legeringar, av Wll - Korngränsfrätning i stabiliserat 18-8-stål, av SHl - Fokusändringar hos flygkameror, av E Im - Böcker - Drömmare, forskare, konstruktörer, av A Lakomaa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
656
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Specifikt värme för metaller som funktion av
temperaturen.
let 347 av 18-8-typ erhölls en kontinuerlig kurva, under det
att man för kromnickellegeringen 80 Ni—20 Cr fick en
diskontinuitet vid ungefär 600°C och för det rostfria stålet 446
med ca 25 °/o krom fick ett diskontinuitetsområde mellan
500 och 650°C. Noggrannheten i resultaten har
uppskattats till ± 2 °/o för de undersökta materialen (T B Douglas
& J L Dever i Journal of Research of the National
Bu-reau of Standards jan. 1955 s. 15—19). Wll
Korngränsfrätning i stabiliserat 18-8-stål. Man
stabiliserar 18-8-stål genom att legera det med titan (AISI 321)
eller niob (AISI 347). Härvid måste stålets titanhalt vara
minst sex gånger dess kolhalt eller niobhalten tio gånger
denna. Vid upphettning av icke stabiliserat 18-8-stål till
425—815°C utfälls kromkarbid i korngränserna varigenom
kromhalten i kornens ytor minskas och korngränsfrätning
uppstår när stålet utsätts för kemikalier mot vilka det
annars är resistent (Tekn. T. 1950 s. 932).
Vid närvaro av tillräcklig mängd titan eller niob bildar
dessa karbider i stället för kromen varigenom dennas halt
vid korngränserna förblir oförändrad. Stålet sägs då vara
stabiliserat, men det kan dock bli känsligt för
korngränsfrätning genom olämplig behandling. Mjukglödgas det vid
870—980°C, uppstår inga svårigheter, men används högre
temperatur löses titanet eller nioben delvis, och
kromkarbid kan då falla ut i korngränserna vid en efterföljande
upphettning till ca 650°C.
Ju högre glödgningstemperaturen är, desto känsligare är
stålet efter den. Glödgar man vid t.ex. 1 120°C eller mera,
skulle titanhalten behöva vara 18 gånger kolhalten för att
stålet skall vara stabilt. Man kan emellertid neutralisera
verkan av hög mjukglödgningstemperatur genom att efter
glödgningen värmebehandla stålet vid 870—980°C. Härvid
utskiljs nämligen titan- eller niobkarbid, och stålet blir
stabilt.
En liknande svårighet uppstår om stålets yta uppkolas,
t.ex. vid glödgning i olämplig atmosfär eller svetsning med
sotande låga. Kolhalten kan inom begränsade områden bli
så hög att titanet eller nioben inte räcker till för att hindra
utskiljning av kromkarbid. Korngränsfrätning kan i
sådana fall undvikas genom stålets glödgning vid hög
temperatur följd av värmebehandling vid låg temperatur. Vid
glödgningen diffunderar kolet i ytan in i stålet, och vid
värmebehandlingen binds det som titan- eller niobkarbid,
under förutsättning att stålets titan- eller niobhalt är
tillräcklig.
En orsak till sprickbildning i austenitiska stål är
förorening med zink. Man bör därför undvika att låta sådana
stål komma i beröring med zink eller förzinkat stål.
Misstänks förorening med zink skall stålet doppas kort tid i
utspädd salpetersyra före värmebehandlingen.
Vid utvidgning av svetsade ringar kan kantsprickor lätt
uppstå, om svetsen slipats vinkelrätt mot spänningens
riktning. Härigenom uppstår nämligen brottanvisningar. Detta
kan undvikas om den slutliga slipningen av svetsen sker
parallellt med spänningsriktningen (H Brown i Iron Age
25 nov. 1954 s. 93). SHl
Fokusändringar hos flygkameror. De viktigaste
orsakerna till inställningsförändringar hos stora flygkameror
är: temperaturändringar, värmegradienter eller transienter,
inverkan av lufttätheten, ändringar i avståndet mellan
kameran och marken beroende på ändringar i vinkeln
mellan axeln och lodlinjen, dimensionsförändringar hos
kameran och dess delar, ändring i fokalinställning genom
byte av filter eller emulsion samt ändring genom
nedbländ-ning, om linsen icke är perfekt. De fyra första
inställningsfelen har undersökts noga inom amerikanska
flygvapnet. Den framför objektivet medförda luften inverkar
betydligt. Köld- och tryckkammarförsök väntas ge en hel
del upplysningar (J G Baker i National Bureau of
Standards Circular 526 s. 138). E Im
Böcker
Drömmare, forskare, konstruktörer. Från Jules
Ver-nes utopier till fjärrstyrda raketer och rymdskepp, av
Heinz Gartmann. Berghs, Stockholm 1955. 283 s., ill.
19,50 kr.
Förf., som är född 1917, ägnade sig redan i
ungdomsåren åt raketflygtekniken och var under andra
världskriget knuten till raketmotorutvecklingen hos Bayrische
Mo-torenwerke. Sedan 1950 utger han facktidskriften
Welt-raumfart. Han tillhör de internationellt erkända
auktoriteterna inom sitt fack och den svenska upplagan av hans
senaste verk har av honom speciellt kompletterats med
redogörelser för det allra senaste, som publicerats på
raketteknikens och rymdflygets område.
Förf. skildrar i denna bok rymdfartens historia,
drömmarnas, vägröjarnas och fullföljarnas liv och arbete. Han
berättar vidare om besatta himlastormare, lidelsefulla
forskare, försöksingenjörer, kemister, ballistiker,
oförväg-na raketbyggare, som skapat raketflygplanet och
raketprojektilen — samt, som kommer att skapa satellitfarkosten,
rymdstationen, rymdskeppet. Dessa bildar en kategori av
individer, vars drivfjäder i de flesta fall har varit den
fantasieggande tanken att kunna lämna vårt klot och
ge sig ut genom rymden på upptäcktsfärd till andra
världar.
Förutsättningen för rymdfärderna är vätskeraketen, vars
snabba utveckling till nutida nivå knappast skulle ha varit
möjlig utan ett världskrig. Förf. ger en initierad skildring
om hur raketutvecklingen från ett knåpande i bysmedjor
och anspråklös laboratorieskala speciellt i Tyskland
upplevde en fantastisk expansion till storindustri, vars stora
sluttriumf, den ballistiska raketen V2, redan var en
rymdfarkost, även om dess uppehåll i världsrymden blev kort.
Men vägen var utstakad och utvecklingen av den stora
vätskeraketen har nu efter kriget hunnit så långt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
