Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 23 augusti 1955 - Nya metoder - Rymdforskning med satelliter, av GAH - Tvättning av koksugnsgas med förbrukad betsyra, av SHl - Självruckande ur, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670
TEKNISK TIDSKRIFT
Nya metoder
Rymdforskning med satelliter. Sedan flera år tillbaka
har det stått klart att det första steget mot verklig,
bemannad eller obemannad rymdfart måste vara upprättandet
av en mellanlandningsstation kretsande på hög höjd runt
jorden. President Eisenhower meddelade i slutet av juli
1955 att 10 M$ avsatts till ett projekt "Minimum orbital
unmanned satellite of earth" eller förkortat "Mouse" som
syftar till att kasta ut en liten med instrument utrustad
aluminiumkula som av egen, med raketkraft bibringad
initialhastighet av över 8 000 m/s skall kretsa runt jorden på
en höjd av 300—500 km över jordytan. Utsändandet av
den instrumentutrustade satelliten kommer att föregås av
försök med tomma satellitskal på lägre höjder. Satelliten
kommer att sändas ut med hjälp av flerstegsraketer och
bromsas så småningom av friktionen mot jonosfären så
att den faller mot tätare atmosfärslager där den
förbrinner. Livslängden beror på höjden och har beräknats kunna
bli 1 h på 130 km höjd och ett år på 370 km höjd.
Omloppstiden blir av storleksordningen 1 h. Banan kommer
att läggas över polerna så att satelliten hela tiden befinner
sig i solljus.
Avsikten med försöken är först att få en uppfattning om
atmosfärens täthet och eventuella rörelse på ifrågavarande
höjder. Den instrumentutrustade satelliten skall främst
bestämma strålningsklimatet. Mätvärden skall radieras till
kontrollstationer på jorden.
Vid den astronautiska konferensen i Köpenhamn 3—6
augusti 1955 meddelade den ryska delegationen att även
Sovjet kommer att sända ut en satellit av liknande slag
som amerikanarna. Vid samma tillfälle berättade såväl
engelsmän som amerikanare om planer att släppa ut moln
av natriumgas på ca 100 km höjd för att kunna studera
atmosfärens rörelser och även delvis
strålningsförhållandena där. Både amerikanska och sovjetiska
flerstegsraketer uppges ha nått höjder på ca 400 km (Newsweek
8 augusti 1955 s. 15). G AH
Tvättning av koksugnsgas med förbrukad betsyra.
Man kan samtidigt avlägsna ammoniak, svavelväte och
cyanväte ur koksugnsgas genom tvättning med förbrukad
betsyra. Denna är vanligen en lösning av järn (II) sulfat,
innehållande något fri svavelsyra. Man erhåller härvid
rent kristallint ammoniumsulfat, järn (II) hydroxid och
järncyanider i säljbar form. Svavelvätet kan utnyttjas för
framställning av svavel eller svavelsyra.
Den råa koksugnsgasen förs in vid bottnen av ett
tvätttorn (fig. 1) och möter där en ström av järn (II)
sulfatlösning och svavelsyra. Den renade gasen lämnar tornets
topp. I dettas översta del binds den sista ammoniaken som
ammoniumsulfat och längre ned fäller den järn(II)
hydroxid. En del av denna tas ut som siam, medan resten i
tornets nedre del reagerar med svavelväte och cyanväte till
olöslig järn (II) sulfid och olösligt ammonium järn (II)
hexa-cyanoferrat. Fällningarna skiljs från huvudmängden
am-moniumsulfatlösning i en slamseparator.
En del av lösningen förs in på tvättornets mitt, medan
resten över en avgasare, i vilken svavelväte avlägsnas, går
till en indunstningsanläggning, där kristallint
ammoniumsulfat framställs. Slammet rinner till ett
sönderdelnings-kärl där svavelväte frigörs genom tillsats av betvätska och
svavelsyra. Cyanoferratet avgår som siam från
sönderdel-ningskärlet, och vätskan pumpas upp på tvättornet. Det
går tillsammans med järn(II)hydroxiden till en masugn.
Möjligheten att på detta sätt rena koksugnsgas till
stads-gaskvalitet beror helt och hållet på föroreningarnas
mängdförhållande. Gasens ammoniakhalt måste vara så stor att
det bildas tillräcklig mängd järn (II) hydroxid för bindning
av allt svavelväte och cyanväte. Behöver gasen inte ha så
hög renhetsgrad, kan svavelväte lämnas kvar. Detta
inverkar inte på ammoniumsulfatets kvalitet. Om gasens
Fig. 1. Flytschema över reningsanläggning för koksugnsgas.
svavelvätehalt är mycket stor, kan rågasen tvättas före
reningen.
Spår av tjära i rågasen stör inte processen, om tillräcklig
mängd järn(II)hydroxid bildas, därför att denna
absorberar tjäran så att den inte förorenar ammoniumsulfatet.
Stor ammoniakhalt hos gasen är fördelaktig då den
möjliggör bearbetning av större mängd betväska till
användbar järn(II)hydroxid. Dennas bildning kan ökas genom
minskning av svavelsyratillsatsen. Ammoniak lämnar då
tvättornet med gasen, men den kan tillvaratas i en
särskild tvätt (T E Dixon i Iron Age 24 mars 1955 s. 91—93).
SHl
Självruckande ur. En elektrisk klocka som alltid går
rätt har konstruerats i Schweiz. Klockan "lyssnar" till
tidsignaler i radio och ruckar sig själv, om så skulle behövas.
Klockan består av tre huvuddelar: en liten radiomottagare,
inställd på tidsignalsändarens våglängd, en elektronisk
se-lektor som efter att ha räknat fram eventuell felgång
automatiskt verkställer ruckningen, samt en vanlig elektrisk
klocka med 40 h gångreserv vid eventuella strömavbrott.
Selektorn kan ställas in så att den reagerar för endast en
på 109 olika signaler. Genom en relativt enkel justering kan
mottagaren ställas in på just den signal som man väljer.
Uret som nu serietillverkas kan utom som vanlig klocka
användas som centralur (enl. Schweiziska
Urfabrikantför-eningarnas Förbund). G AH
Fig. 1. Elektriskt ur som "avlyssnar" tidsignalen i radio
och ruckar sig självt om det visar sig att det går fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
