Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 30 augusti 1955 - Det brinner i fabriken, av Ingvar Strömdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 augusti 1955
69,7
Det brinner i fabriken
Riksbrandinspektör Ingvar Strömdahl, Stockholm
Brandskadorna i Sverige var under 1954 100
Mkr. och härav kom 48 Mkr. på industrin.
Industribrandskadorna fördelade sig med 13 Mkr.
på träindustrin, 14 på järn- och metallindustrin,
4 på textilindustrin, 8 på livsmedelsindustrin, 2
på kemiska industrin, 4 på jord- och
stenindustrin (bl.a. tegelbruk) samt 3 Mkr. på övriga
industrier. De angivna beloppen avser de direkta
brandskadorna, dvs. av eld, vatten och rök
orsakade skador på byggnader, varor och
maskiner. Till dessa direkta skador kommer de
indirekta orsakade av driftavbrott, arbetslöshet,
förlorade marknader m.m. Värdet av dessa
indirekta skador är svårt, för att ej säga omöjligt,
att exakt beräkna. Det rör sig emellertid om
belopp som kan vara av samma storleksordning
som de direkta brandskadebeloppen.
År 1954 var ur brandskadesynpunkt ganska
normalt. De förluster, som genomsnittligt vållas
den svenska industrin, rör sig, när vi tar hänsyn
också till de indirekta brandskadorna, om ca
100 Mkr/år.
De möjligheter vi har till vårt förfogande i
kampen mot brand och brandskador är dels de
förebyggande, dels de släckande.
Till den förstnämnda gruppen hör
byggnadstekniskt brandskydd, säkerhetsanordningar i
maskiner, apparater och anläggningar av många
olika slag för förhindrande av brand och
explosion, klok produktionsplanering med beaktande
också av brandskyddets intressen, bevakning
samt skolning och övervakning av den mänskliga
produktionsapparaten.
Till den senare gruppen hör
eldsläckningsväsendet, det kommunala och industriernas eget.
Förebyggande brandskydd
Minimiomfattningen av det byggnadstekniska
brandskyddet bestämmes av lag och förordning
och därvid i första hand av byggnadslag och
byggnadsstadga med tillhörande av
Byggnadsstyrelsen utgivna anvisningar.
Brandskyddssynpunkterna i byggnadslagstiftningen tar sig
sådana uttryck som krav på vissa minimiavstånd
mellan olika byggnader, på brandsäkra och
brandhärdiga konstruktioner, på eldstäder,
rök-och ventilationskanaler, på lämpligt anordnade
utrymningsvägar, höjdbegränsning m.m. Alla
614.84 : 658.2(485)
31 : 614.84(485)
dessa föreskrifter medför självfallet ökade
investeringskostnader och i regel också ökade
årskostnader för industrins byggnadsbestånd, även
om det bättre byggnadssättet oftast minskar de
direkta underhålls- och driftkostnaderna.
Kostnadsökningen är att betrakta som en
grundförsäkringspremie utan vilken den till
försäkringsgivaren erlagda brandförsäkringspremien skulle
bli många gånger högre än vad den nu är.
De av olika myndigheter —
Arbetarskyddsstyrelsen, Sprängämnesinspektionen, Elektriska
Inspektionen, de lokala brandmyndigheterna m.fl.
— föreskrivna säkerhetsanordningarna på
maskiner, transportanordningar,
uppvärmnings-och ventilationsanordningar, elektriska
installationer m.m. vållar också ökade
investeringskostnader. Anordningarna skulle utan de föreskrivna
säkerhetsåtgärderna utan tvivel bli billigare i
anskaffning, men de skulle också lättare vålla
driftstörning och skador genom brand.
En produktionsplanering, som förutom till de
rent drifttekniska faktorerna tar hänsyn också
till brandskyddets intressen, blir sett på kort
sikt säkert dyrare än en planering vid vilken
man helt förbiser brandskyddssynpunkterna.
Särskiljandet från den övriga driften och från
varulagren av speciellt brandfarlig tillverkning
eller, där detta icke är produktionstekniskt
möjligt, vidtagande av speciella skyddsåtgärder för
den brandfarliga tillverkningen kostar pengar.
Det kostar också pengar — i form av större
tomtytor, större transportavstånd, större
byggnadsvolym med ty åtföljande större
uppvärmnings- och ventilationskostnader osv. att på ett
ur brandskyddssynpunkt förnuftigt sätt särskilja
en industris olika avdelningar från varandra.
Så har vi bevakningen och den mänskliga
produktionsapparaten. Människan vållar genom
okunnighet, slarv och oförsiktighet 75 % av alla
eldsvådor. Val av personal — i den mån det
finns möjlighet att välja — är därför en viktig
detalj. Personalens utbildning, instruktion och
övervakning är icke mindre viktiga detaljer,
som kostar tid, instruktörer och övervakare och
därmed pengar. När det gäller den rena
bevakningen kan i många fall människan ersättas med
maskinen: automatiska brandalarm- och
sprink-leranläggningar kan överta väktarens uppgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
