Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 4 oktober 1955 - Elektroniska automatväxlar, av Gunnar Svala och Walter Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4- oktober 1955
807
Elektroniska automatväxlar
Civilingenjör Gunnar Svala och dr rer. nat. Walter Jacob, Stockholm
De principiella funktionerna i ett automatiskt
telefonsystem kan uppdelas i sådana som
sammanhänger med samtalens uppkoppling,
övervakning och nedkoppling och sådana som har att
göra med själva transmissionen.
Samtliga funktioner i den första kategorin kan
sammanfattningsvis sägas innebära att med
hjälp av logiska kretsar bildas nya tillstånd i
systemet i beroende av existerande tillstånd,
mottagna signaler och inbyggt program.
Likheten med automatisk räkneteknik är slående.
Anmärkningsvärt är dock att man på vissa
punkter i automatsystemen med fördel kan
utnyttja slumpval, t.ex. vid valet mellan fria
ledningar i en via från en gruppväljare.
För dessa funktioner används i den klassiska
tekniken övervägande reläer. För
minnesfunktioner kommer dock väljare ofta i fråga. Det
kan ha ett visst principiellt intresse att notera
att vissa väljare t.ex. vridväljare, har den
egenskapen att ej kräva effekt i vila, utan endast
måste tillföras energi vid tillståndsförändringar.
Reläet har vissa karakteristiska egenskaper
som gör det väl lämpat för alla funktioner i den
första kategorin. Det har förstärkarverkan, dvs.
det kan över en av sina kontakter ge mer än
tillräcklig ström till annan relälindning eller till
egen. I det senare fallet kan man med
transmissionsteknikens terminologi säga att reläet har
positiv återkoppling.
Reläet kan inta distinkt skilda tillstånd,
normalt två, beroende av magnetiseringsströmmen.
Informationskapaciteten är sålunda 1 bit.
Reläet kan också utrustas med olika
kontaktkombinationer i enlighet med det önskade
programmet.
De elektroniska grundelementen
Det vanliga elektronröret har förstärkarverkan
och i lämpliga kopplingar baserade på
överstyrning kan man om man så önskar åstadkomma
två distinkta tillstånd. Medan emellertid reläet
ger slutning eller brytning av strömkretsar är
det vid elektronröret i allmänhet nödvändigt att
som utsignal utnyttja spänningsfallet över ett
anodmotstånd. Detta illustrerar en för
automatteknikens elektroniska kopplingar karakteristisk
Föredrag i Svenska Elektroingenjörsföreningen den 4 mars 1955.
621.387 : 621.395.722
egenskap, nämligen att man får arbeta med
spänningar snarare än med strömmar. Med hjälp
av likriktare i olika konfigurationer kan
visserligen reläteknikens kontaktkombinationer
efterbildas, men i praktiken visar det sig att detta
endast kan ske i begränsad omfattning.
Högvakuumrör som uppkopplingselement
Med normala elektronrör i statisk koppling
(likströmsförstärkning) kan positiv återkoppling
med en totalförstärkning större än 1 ej
realiseras i ett steg. Ett relä med hållkontakt kan
sålunda blott efterbildas med två rör. Ett exempel
på en sådan koppling utgör vippkopplingen, fig.
1. Den kan betraktas som en tvåstegs
motstånds-kopplad förstärkare med 100 % positiv
återkoppling. Den blir därför endast stabil i de två
gränslägen där strömmen genom endera röret på
grund av överstyrning är helt undertryckt.
Med vakuumrör av sådant speciellt utförande
att någon elektrod uppvisar negativt inre
motstånd kan dock en bistabil koppling enkelt
åstadkommas genom att man i ytterkretsen
kopplar in en vanligen rätt högohmig impedans
till en lämplig förspänning. Detta är fallet vid
trokotronen, vars karakteristika för en elektrod
(spaden), fig. 2, har negativ lutning inom ett
visst område. Två stabila arbetspunkter erhålls,
dels vid strömlös spade (A) och en spänning lika
med belastningsmotståndets matningsspänning,
dels vid belastningslinjens skärningspunkt med
karakteristikans vänstra flank (C), alltså vid en
mycket låg spadspänning. Skärningspunkten
med den högra flanken (B) motsvarar ej ett
stabilt tillstånd.
Forna tiders skärmgallerrör uppvisade på grund
av sekundäremission från anoden negativ inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
