Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 1 november 1955 - Nya metoder - Vallvågledare, av S F - Kontroll av planhet med luftstrålar, av SHl - Mindre ställverk med tvåvägs skjutfrånskiljare, av F Ö - Sintring av hårdmetall genom motståndsupphettning, av SHl - Kromatografi i gasfas, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
912
TEKNISK TIDSKRIFT
minskar utrymmesbehovet med 60 % men ändå uppges
kunna överföra 6 MW toppeffekt, samt för 10—35 kMHz
(Radio-Electronic Engineering april 1955 s. 18; Proceedings
of the National Electronics Conference 1954 bd 10 s. 76
—82). 5 F
Kontroll av planhet med luftstrålar. National Physical
Laboratory ställdes inför problemet att kontrollera
planheten hos fotografiska plåtar som varken får belysas eller
beröras. Som mätteknik utnyttjade man då att en fast
kropp, som närmas ett munstycke genom vilket en
luftstråle passerar, bromsar denna något varigenom trycket i
luftledningen ändras.
De fotografiska plåtarna placerades med skiktsidan nedåt
på tre kulor som berörde emulsionen utanför bildytan.
Sex luftstrålar riktades uppåt mot plåten. Trycket i
luftledningarna var mindre än 0,035 kp/cm2, och
tryckvariationerna i dem iakttogs med vattenmanometrar. Luften
togs från tryckluftledningen i en fabrik över en
tryckregu-latör.
Apparaten förstorar avvikelser från planhet 2 500 gånger
och resultaten är oberoende av temperaturen. Den kan
användas för kontroll av komplicerat formade ytor. I
senare fallet ställs luftmunstyckena in på olika höjder efter
den form ytan skall ha (Department of Scientific &
In-dustrial Research 16 juli 1955). SHl
Mindre ställverk med tvåvägs skjutfrånskiljare.
Frånskiljare som används som samlingsskeneväljare i
inom-husställverk monteras vanligtvis vertikalt med
basplattorna mot varandra, vilket fordrar ett avsevärt utrymme i
höjdled, fig. 1. Ersätts dessa två frånskiljare av en tvåvägs
skjutfrånskiljare, fig. 2, kan ställverkets volym minskas
avsevärt samtidigt som kapslade samlingsskenor kan
inbyggas i samma fackdjup.
Skjutfrånskiljaren består av två envägs skjutfrånskiljare
sammanbyggda på gemensam basplatta. Ytterkontakterna
bärs upp av genomföringar och varje frånskiljare har eget
manöverdon.
Frånskiljarna kan förses med mekanisk eller
elektromagnetisk förregling av samma utförande som för normala
frånskiljare. Förregling mot samtidig slutning av båda
frånskiljarna, sammankoppling av samlingsskenorna, är
Fig. 1. 10 kV ställverk, t.v. med Ijusbågsskydd i
konventionellt utförande, t.h. med skjutfrånskiljare och kapslade
samlingsskenor.
Fig. 2. 10 kV tvåvägs skjutfrånskiljare, t.v. tillslagen, t.h.
frånslagen.
även lätt att anbringa. Någon nämnvärd materialbesparing
vinns ej, men våningshöjden i ställverksrummet bör kunna
minskas med ca 750 mm, vilket innebär en avsevärd
minskning av byggnadskostnaderna (Deutsche Elektrotechnik
bilaga Elektrofertigung 1955 h. 3 s. 18). Fö
Sintring av hårdmetall genom motståndsupphettning.
Det har visat sig att man med fördel kan slutsintra
försintrade presskroppar av hårdmetaller genom att leda en
elström genom dem, medan de befinner sig under tryck.
Denna metods fördelar sägs vara att sintringen sker
mycket snabbt och att det är mycket lätt att anbringa tryck
under upphettningen.
Vid försök med en hårdmetall, bestående av 94 °/o
vol-framkarbid och 6 %> kobolt, upphettades presskroppen
först till en temperatur under sintringstemperaturen och
hölls någon tid vid den för att materialet skulle få jämn
temperatur. Därefter ökades strömstyrkan så att
sintringstemperaturen uppnåddes varvid sintringen slutfördes på
mindre än 1 s. Den erhållna hårdmetallen hade enligt
uppgift något större täthet och bättre hårdhet än material med
samma sammansättning, framställt på vanligt sätt
(En-gineers’ Digest maj 1955 s. 184). SHl
Kromatografi i gasfas. Man kan analysera
gasblandningar genom kromatografi varvid ett prov förs in i ena
ändan av en kolonn, fylld med t.ex. kiselgur, impregnerad
med ett högkokande organiskt ämne, såsom dinonylftalat.
Därefter eluerar man med en kväveström. Då olika
föreningar härvid diffunderar olika snabbt, lämnar
gasblandningens komponenter kolonnen skilda åt och utspädda
med kväve. De kan därför identifieras, och deras
mängder kan bestämmas.
Härvid kan man mäta någon fysikalisk egenskap hos
gasen från kolonnen, t.ex. dess värmeledningsförmåga.
Sådana metoders känslighet är emellertid mycket olika för
olika gaser, och den största noggrannhet, som kan
uppnås vid kvantitativ analys blir inte särskilt stor. En bättre
metod är mätning av gasens absorption i infrarött, men
även härvid varierar känsligheten något för olika ämnen,
och det är svårt att uppnå tillräcklig noggrannhet.
Den bästa metoden vid analys av blandningar av
organiska gaser uppges vara förbränning av gasen från
kolonnen och bestämning av den härvid erhållna koldioxiden
genom dess absorption i infrarött. Vid elueringen leds
gasblandningen från kolonnen genom ett rör fyllt med
kopparoxid som upphettas till mörk rödglödgning. Vid
ab-sorptionsmätningen får man då vid användning av en 30
cm cell fullt utslag på instrumentet vid 0,01 °/o C02 i
kväv-gasen.
Man har enligt denna metod med god noggrannhet
bestämt t.ex. 0,10 °/o etylen i metan samt 0,035 °/o CO, 0,05 °/o
CH4 och 0,16 »/o C02 i etylen.
Fördelarna med kromatografi av ångor eller gaser
uppges vara att billig utrustning kan användas, att
processen är enkel och snabb, att den fordrar liten provmängd
(0,02 ml vätska räcker), att betingelserna vid processen
kan väljas inom vida gränser och att kromatogrammet
kan registreras automatiskt. Metoden har tillämpats t.o.m.
på icke flyktiga material, såsom elaster och andra piaster,
Ö200j$i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
