Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 8 november 1955 - Spinning av konstfibrer, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 november 1955
923
samlar upp fibern med större hastighet än den
sprutas. Oberoende ev orsaken medför
sträckningen en orientering av fibermolekylerna så att
dessas atomkedjor blir mer eller mindre
parallella med fiberaxeln. Hur stor orienteringen blir
vid en given sträckning beror på flera faktorer
som till största delen ännu är okända. Man har
emellertid funnit att stor polymerisationsgrad
tycks gynna den.
Fiberns motstånd vid sträckningen är mycket
olika för olika steg i koaguleringsprocessen.
Under denna stiger det nämligen till det
hundrafaldiga. Den grad i vilken fibern kan sträckas
utan att brista beror på betingelserna vid
koaguleringen. För viskos, sprutad i ett vanligt
bi-sulfatbad, är största användbara förhållande
mellan uppsamlings- och sprutningshastighet ca
2,5, men används neutralsaltbad eller
koncentrerad syra, kan det vara ca 4.
Man kan också ändra det stadium av
koaguleringen, i vilket sträckningen sker, genom att
anbringa friktion eller en mekaniskt driven broms
på fibern mellan spinnbad och uppsamlingsdon.
Om man bromsar fibern t.ex. så mycket att dess
hastighet blir lika med sprutningshastigheten,
sker all anbringad sträckning mellan broms- och
uppsamlingsdonen. Detta förfarande kallas ofta
sträckspinning fastän sträckningen inte ökas
utan bara sker i ett senare stadium av
koaguleringsprocessen. Det ger emellertid större
molekylorientering därför att sträckningen sker när
fibern är en plastisk fast kropp och inte i stort
sett en viskös vätska.
Uppsamling och tvättning
När fibern bildats genom koagulering av
spinnlösningen dras den vanligen över en fast
fiberförare ur spinnbadet. Härvid pressas fibrerna i
ett knippe samman med ett tryck som beror av
förarens krökningsradie och
friktionsegenskaper. Dess form och ytegenskaper är därför inte
utan betydelse. När fiberknippet lämnat
spinnbadet löper det ett eller flera varv runt en
roterande vals vilken verkar som ett gångspel och
bestämmer den hastighet varmed garnet dras ur
spinnbadet. Vanligen går garnet sedan runt
ännu en vals som roterar något snabbare än
den första. Mellan valsarna sker alltså en viss
sträckning.
Våtspunna fibrer är efter koaguleringen ett
svällt gel som innehåller stor mängd spinnbad
och eventuellt reaktionsprodukter från
koagule-ringsreaktioner. Dessa ämnen måste tvättas ur
med lämpliga lösningsmedel. Härvid måste man
åstadkomma god tvätteffekt utan att fibrerna
trasslas ihop. Ibland är det också viktigt att
spinnbad eller tvättvätska avlägsnas så snabbt
som möjligt. Ett exempel är spinning av stark
rayonfiber i ett bad av 65 % svavelsyra som löser
cellulosan om den inte avlägsnas snabbt nog.
Också 10 % svavelsyra har lösande effekt, om
den får förbli i kontakt med fibern längre tid.
Kontinuerlig spinning (Tekn. T. 1953 s. 910)
som är ett relativt nytt förfarande, är särskilt
lämplig för behandling av fibern med vätskor
därför att det löpande garnet kan hållas i
kontakt med ett bad under exakt bestämd tid för att
sedan genast passera till nästa. Vid äldre alltjämt
använda .satsvisa spinnmetoder är det betydligt
svårare att uppnå likformig behandling av
garnet. Det först spunna på en spole förblir alltid
längre i kontakt med spinnbad än det sist
spunna. Hur stor tidsskillnaden blir beror givetvis på
hur stor spolen är.
Garnet löper med en hastighet av 50—100 m/min
i en kontinuerlig spinnmaskin och varje
tvättning tar flera minuter. Det gäller därför att
konstruera en apparat som håller flera hundra
meter löpande garn inom en liten volym. En enkel
lösning av detta problem är att låta garnet löpa
i många varv över två cylindrar med svagt
konvergerande axlar. Garnvarven vandrar då från
rullarnas ena ända till den andra. Vid en elegant
konstruktion består cylindrarna av ett antal
fingrar varigenom de kan placeras inuti
varandra med nästan sammanfallande axlar.
Vid kontinuerlig spinning tvättas och torkas
garnet på kortast möjliga tid, och man får en
mycket jämn produkt. När den sista torkningen
skett på en rulle sträcks garnet vanligen ca 4 %
och spolas upp på en bobbin varvid det samtidigt
ges svag snodd (ca 1 varv/cm).
Torrspinning
Torrspinning liknar i princip våtspinning. Man
utgår nämligen från en lösning av polymeren i
ett flyktigt lösingsmedel som vid spinningen
avdunstar i en varm gasström. Denna, som består
av luft eller en (vanligen inert) gas, motsvarar
spinnbadet. Flera fiberslag bl.a. akrylnitrilfibrer
kan erhållas såväl genom våt- som torrspinning.
Skillnaden mellan de två metoderna är framför
allt att värmeöverföring sker vid torrspinning
men inte vid våtspinning.
Spinnlösningen
Vid val av lösningsmedel för polymeren måste
man beakta dess lösningsförmåga, kokpunkt,
ångbildningsvärme, den lätthet varmed det kan
återvinnas, dess termiska stabilitet, kemiska
reaktionsförmåga, giftighet, tendens till
elektrostatisk uppladdning och explosionsfaran. De flesta
av dessa egenskaper är av liten eller ingen
betydelse vid våtspinning.
I allmänhet föredrar man icke-polära
lösningsmedel därför att de har lämpligaste kokpunkt
och lågt ångbildningsvärme. Vidare är de sällan
hygroskopiska. Lågkokande lösningsmedel med
stort ångbildningsvärme har ibland olägenheten
att polymer fälls ut eller koagulerar på fiberytan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
