Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 8 november 1955 - Användning av radioisotoper inom petroleumindustrin, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 november 1955
929
Användning av radioisotoper
inom petroleumindustrin
539.155.2.004.14 : 665.5
De möjligheter, som radioisotoper öppnar för kontroll av
processer inom industrin, inte minst den kemiska, har
tidigare framhållits (Tekn. T. 1950 s. 765, 1952 s. 593, 596,
604, 708). De utnyttjas emellertid ännu i ganska liten
utsträckning. Den kemiska industri, som hunnit längst på
detta område, är oljeraffinaderierna, men många av de
sätt varpå man inom dem använder radioisotoper synes
vara färdiga för tillämpning också inom annan kemisk
industri. I oljeraffinaderier utnyttjas radioisotoper i dag
både som fasta strålningskällor och som spårämnen.
Strålningskällor
Nivåmätning med ett radioaktivt preparat som
strålningskälla (Tekn. T. 1950 s. 767) är ibland, t.ex. för eldfarliga
vätskor, en mycket användbar metod därför att hela
mätutrustningen kan placeras utanför vätskebehållaren.
Gammastrålning tränger nämligen genom metertjocka skikt
av olja och behållarens väggar.
Som exempel kan nämnas ett instrument som
ursprungligen avsetts för mätning av vätskenivåer men som
modifierats för användning vid mätning av katalysatornivån i en
behållare vid katalytisk krackning, särskilt av
Houdriflow-typ1. Som strålningskällor används 1 mg radiumklorid i en
platinakapsel i en termometerficka (fig. 1) som har ett
fönster mitt för strålningskällan och vänt mot detektorn.
Denna är en GM-räknare konstruerad så att den tål den
relativt höga temperaturen (upp till ca 600°C) intill
behållarens vägg. Den är fylld med ren vätgas och icke
själv-släckande (Tekn. T. 1951 s. 569) därför att gaserna i vanliga
självsläckande GM-räknare sönderdelas ganska snabbt vid
arbetstemperaturen. Släckningen sker i stället med en
särskild yttre strömkrets. Impulserna från GM-räknaren
förstärks, och deras frekvens registreras av en skrivare.
Radiums cc- och /^-strålning absorberas praktiskt taget
fullständigt redan av platinakapseln varför endast dess
y-strålning utnyttjas. Man använder fem strålningskällor,
placerade på olika höjd i behållaren (fig. 2). Mängden
radium har avpassats så att y-strålningen från en källa
absorberas nästan fullständigt av ett 0,6 m katalysatorskikt.
Fönstren i termometerfickorna är riktade mot
GM-räknaren som är placerad utanför behållaren något ovanför
högsta katalysatornivån.
När behållaren är tom ger GM-räknaren största
impulsfrekvensen, och denna avtar linjärt med
katalysatorskiktets höjd i kärlet. Instrumentet måste kalibreras sedan
det installerats.
Analys genom mätning av radioaktiv strålnings
absorption i ett prov är ett sätt att utnyttja radioisotoper vid
analys7. En sådan metod4 har utarbetats för bestämning
av flytande kolvätens vätehalt genom samtidig mätning av
vätskans täthet och absorption av /?-strålar. Viktprocent
väte kan sedan erhållas av dessa data och en
kalibre-ringskurva.
Arbeten, utförda med ett försöksinstrument, sägs visa,
att en bestämning kan göras på 5 min (mot 1—4 h för
vanligen använd elementaranalys) med ett sannolikt fel på
±: 0,02 °/o väte (mot vanligen ± 0,05 °/o vid
elementaranalys). Korrektioner kan göras för närvaro av syre,
kväve, svavel, bly m.m. De blir vanligen små.
Instrumentet är relativt enkelt och kan hanteras av icke
specialutbildad personal.
En strålningskälla av strontium 90 (fig. 3) är
konstruerad så att den ger lika stark ^-strålning i två riktningar.
Det ena strålknippet passerar genom en fast absorberande
Fig. 1. Termometer ficka med fönster för strålning skälla.
kropp till en jonkammare, det andra går genom en 10 ml
provcell och en kil till en annan jonkammare. Provets
specifika vikt bestäms i cellen med en Westphals våg, och
kilen ställs in så att strömmen i de båda jonkamrarna blir
lika stor. Detta inträffar när en galvanometer visar noll.
Absorptionen av /?-strålar i prov och kil är då lika med
absorptionen i den fasta absorbenten, och man kan därför
efter kalibrering av instrumentet erhålla provets
absorption ur kilens läge. Då absorptionen nästan uteslutande
beror på elektronerna i provet och väte innehåller dubbelt
så många elektroner per gram som kol kan man för
provets absorption A approximativt sätta
A = dc+2dH (1)
där dc och djj är kols resp. vätes vikt per cm3. För
provets täthet d gäller däremot
d = dc + dH (2)
Fig. 2.
Installation för
mätning av nivån i
en
katalysator-behållare; 1—5
strålningskällor.
Fig. 3. Apparat för bestämning av kolvätens
kol-väteförhållande genom absorption av ß-strålning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
