Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 29 november 1955 - Ferroelektriska material, av Elmar Umblia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
986
TEKNISK TIDSKRIFT
Tabell 1. Ferroelektriska material
Gittertyp vid rumstemperatur
Gitterkonstanter Curiepunkt
vid rums- °C
temperatur
Å
Dieltal
i curie- vid
rumspunkten temperatur
Strontiumtitanat kubisk perovskit c = 4,0259 —263 > 15 000 250
SrTi03
Bariumtitanat tetragonal perovskit a = 3,397 120 6 000— 1 500
BaTi03 a = b — 3,986 12 000
da = 1,010
Kadmiumtitanat inonokliii perovskit a = c — 3,781 ca —223 60
CdTiO., b >= 3,800
ß = 91° 10’
Blytitanal letragonal perovskit a — b = 3,896 ca 500 1 000 100
PbTi03 c = 4,144
c/a = 1,0635
Blyzirkonat ortoroinbisk perovskit a — b — 4,150 237 3 300 250
PbZrOs (antiferroelektriskt) c = 4,144
c/a = 0,988
Litiumniobat romboedriskt ilinenitgitter 650
LiNbOa
Natriumniobat något deformerad kubisk perovskit a — 3,90 425 3 500
NaNbOs (480?)
Kaliumniobat letragonal perovskit a = 4,015 325 > 14 000
NaNbOj (434?)
Blyniobat 540 7 000 280
Pb(Nb03)2 (570?)
Litiumtantalat romboedriskt ilinenitgitter
LiTaOa
Kalium tantalat kubisk perovskit a = 3,99 — 260
LiTa03
Rubidiumtantalat letragonal perovskit a = b = 3,92 ca 247
RbTaOg c = 4,51
c/a = 1,15
Volfraintrioxid monokliiit Rc03-gitter a — 7,285
W03 (antiferroelektrisk) b = 7,517
c = 3,835
cc = y = 90°
ß = 90,9°
Molybdentrioxid skiktad anatasstruktur, a = 3,90 ca 527
MoOa tetragonalt gitter b = 13,94
c = 3,66
ty det finns inte ens någon direkt elektrisk
motsvarighet till ferromagnetiska grundämnen.
Enligt det föreliggande experimentmaterialet
rörande ferroelektriska oxidmaterial, såsom titanater,
zirkonater, niobater, kan ferroelektrisk aktivitet
väntas uppträda i kristallgitter, innehållande
MeOB-oktaedrar, ordnade i ett visst inbördes
läge1-2. Centralkatjonen Mex+ skall härstamma
från ett övergångselement ur periodiska
systemets tredje till sjätte perioder och fjärde till
sjunde grupper, med ädelgasstruktur, ofyllt näst
sista elektronskal, stor laddning och liten
jonradie. Sådana joner och deras jonradier (i
okta-ederkoordination) är Ti4+ (0,64 Å), Zr4+ (0,87 Å),
V"- (0,4 Å), Nb5+ (0,69 Ä), Ta5+ (0,68 Å), Cr«+ (0,3
—0,4 Å), Mo6+ (0,62 Å), W6+ (0,68 Å), Te6+ (0,56
Å), Mn7+ (0,46 Å) och Re7+.
Permanenta elektriska dipolmoment i ferro-
elektriska material, ordnade i spontant
polariserade elementarområden, uppkommer genom
förskjutning av Me2*- och O2"-joner ur sina mot
gittersymmetrin svarande lägen i gittret (fig. 3).
Under jämförbara övriga förhållanden ger
Me;c+-joner med mindre jonradier och större
laddningar upphov till större dipolmoment.
De teorier rörande mekanismen för spontan
polarisation i ferroelektriska oxidmaterial, som i
huvudsak bygger på jonförskjutningen6-9,
stämmer dock kvantitativt icke fullt överens med
experimentella data i synnerhet för storleken av
spontan polarisation samt sambandet mellan
di-eltal och temperatur. Den främsta orsaken
härtill tycks vara att man ännu icke har kunnat få
ett säkert grepp om de av Me06-oktaedrarna
alstrade inre elektrofältens roll vid uppkomsten av
spontan polarisation. Dessas storlek beror främst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
