- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
989

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 29 november 1955 - Ferroelektriska material, av Elmar Umblia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 november 1955

989

Förlustfaktorn beror självfallet på
ferroelek-trikets sammansättning. Med stigande
temperatur växer förlustfaktorn nedanför och minskar
ovanför curiepunkten. I ett överlagrat likfält
avtar förlustfaktorn vid måttliga fältstyrkor inom
det ferroelektriska området med ökad
likspänning (fig. 9). Med ökad frekvens minskar
förlustfaktorn upp till ca 100 MHz, varefter en
drastisk ökning äger rum, t.ex. hos BaTi03:

Förlustfaktor
°/o

Kraftfrekvens ........................................0,08

Ljudfrekvens ..........................................0,04

Radiofrekvens ........................................0,015

Ultrahögfrekvens ..................................0,5—0,6

Åldringsfenomen och livslängd
Ferroelektrika företer en viss instabilitet i det
att deras karakteristiska egenskaper — i första
hand dieltalet — dels ändrar sig med tiden, dels
icke omedelbart återgår till initialvärdet efter
uppvärmningen över curiepunkten eller
spänningsappliceringen. Bland tidsberoende fenomen
må i synnerhet följande uppmärksammas:

successiv och synbarligen spontan minskning
av dieltalet med tiden hos nytillverkat material
(fig. 10), jämförbar med disackommodation hos
ferromagnetiska material; fenomenet kan
minskas genom lämplig värmebehandling
(konståldring) ;

ökning av dieltalet efter varje uppvärmning
över curietemperaturen med påföljande spontan
återgång till initialvärdet, vilket emellertid
kräver några dygn (fig. 11).

Användning

Miniatyrkondensatorer med låg impedans
Ferroelektrisk keramik för
miniatyrkondensatorer skall ha högt dieltal och liten
temperaturkoefficient inom drifttemperaturintervallet
jämte liten spänningskoefficient (alltså
undertryckt olinjärhet), liten förlustfaktor och stor
elektrisk hållfasthet. Även åldringsinstabiliteten
skall vara liten. Kommersiella ferroelektrika för
ändamålet i fråga har ungefär följande
elektriska egenskaper:

Dieltal vid 1 MHz

— 40°C ..................................................................1 000—2 500

+ 25°C ..................................................................3 000—4 000

i curiepunkten (40—50°C) ................................4 000—5 000

+ 85° C ..................................................................2 000—3 500

Förlustfaktor vid 1 MHz och 25°C......°/o 1—2

Resistivitet vid 25°C ................ ohmm 10—109

Enkla miniatyrkondensatorer förekommer med
garanterade minimikapacitanser upp till 30 000
pF och som stapelkondensatorer ända upp till
över 0,5 jaF för olika driftspänningar på 250—
1 000 V. En jämförelse av dessa med
papperskondensatorer ger bl.a. följande resultat15:

Fältstyrka

Fig. 8. Ett ferroelektrikums dieltal; kei begynnelsedieltal, ker
reversibelt dieltal, ked differential-dieltal, ket totalt dieltal.

Fig. 10. Dieltalets ändring med tiden hos nytillverkad
ferroelektrisk keramik; a 5 h, b 2 dygn och c 67 dygn efter sintring.

Fig. 9. Förlustfaktor hos keramiskt bariumtitanat vid olika
temperatur och fältstyrka; A 0 kV/cm, B 0,03 kV/cm, C
0,1 kV/cm, D 0,13 kV/cm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1955/1009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free