Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 29 november 1955 - Nya metoder - Lödkolv med ultraljudtillsats, av F Ö - Karakterisering av avloppsvatten genom däri förekommande enzymer, av A G - Frekvensomformare med roterande borstar, av F Ö - Återvinning av väte genom gasdiffusion, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 november 1955
997
Nya metoder
Lödkolv med ultraljudtillsats. Den hårdsmälta och
svårlösliga oxidhinnan på lättmetaller gör att dessa kan
lödas endast efter mekanisk rengöring eller efter inverkan
av kraftigt korroderande flussmedel. Det har nu visat sig
att ultraljud har förmåga att slå sönder oxidskikt på
metaller. Detta har utnyttjats i en lödkolv med
ultraljudtillsats som förts i marknaden av en firma i USA. Lödkolven
utförs för uppvärmning med gas eller elektricitet och
innehåller en piezoelektrisk kristall som är kopplad till
lödspetsen över en avsmalnande bygel av rostfritt stål.
Stålbygeln fungerar som amplitudförstärkare. Då den har
dålig värmeledningsförmåga isolerar den även kristallen
från den heta lödkolven. Kristallen matas av en separat
uppställd generator för ca 22 kHz.
Den gasvärmda lödkolven är monterad direkt på en liten
behållare för komprimerad propangas vilken även
tjänstgör som handtag. Den elektriska lödkolven har ett 65 W
värmeelement inuti själva kolven. Då lättmetaller har
mycket god värmeledningsförmåga lämpar sig den elektriska
kolven endast för lödning av lättare detaljer. Omkring
35 W effekt på oscillatorn är tillräcklig för att frambringa
en så stark vibration att oxidskiktet slås sönder och lodet
väter metallen.
Själva lödkolven med kristallen väger endast 0,7 kg och
generatorn 7 kg.
Lödningen tillgår så att den uppvärmda kolven hålles mot
arbetsstycket tills det upphettats till lodets smältpunkt
varefter generatorn inkopplas med en pedal och lodet föres ut
över fogen med lödkolven. Ett lod av 90 %> tenn och 10 °/o
zink rekommenderas för aluminium, magnesium och dess
legeringar.
Lödning med denna kolv fordrar ingen förberedning av
ytorna och inget flussmedel. Kolven är närmast avsedd
för lödning av metaller som bildar osmältbara och
svårlösliga oxider och kan även med fördel användas för
fyllning av hål och ojämnheter i lättmetallgjutgods (Electrical
Engineering 1955 h. 6 s. 552). F Ö
Karakterisering av avloppsvatten genom däri
förekommande enzymer. Det är av vikt, att kontroll av ett
avloppsreningsverks effekt kan ske genom enkla och
snabbt genomförda vattenundersökningar. Hittills har man
använt kemiska och biologiska analysmetoder, som dock
ofta är tidsödande eller för rätt uttolkning kräver speciell
fackkunskap. Man behöver blott tänka på exempelvis
förekommande stora olikheter i
kaliumpermanganatförbruk-ningen, som för exempelvis fenol, råsocker humussyra och
karbamid förhåller sig som 1 600 : 440 : 36 : 1. Eftersom
man inom avloppstekniken är särskilt intresserad av
föroreningarnas verkan på det biologiska livet, har
bakteriebestämningen fått sin stora betydelse. Enbart den
kvantitativa bakterieanalysen kräver dock 16—48 h
upphettning i autoklav och är därför ej lämplig för löpande
driftkontroll.
Man kan numera genom enkla laboratorieundersökningar
snabbt erhålla besked om ett avloppsvattens biologiska
jämviktstillstånd genom att bestämma förekomsten av
vissa enzymer, som uppträder i mot bakteriemängden
ungefärligen proportionella mängder. Vid aeroba förhållanden
lämpar sig härvid enzymet katalas, som snabbt påvisas
genom sin förmåga att sönderdela väteperoxid under
utveckling av syrgas, vars mängd mätes. Vid anaeroba
förhållanden bestämmer man i stället enzymet peroxidas
med väteperoxid och pyrogallol som reagens. Man kan
vidare med hjälp av enzymet dehydras påvisa om för
ämnesnedbrytningen erforderligt syre finnes.
Det bör vara möjligt för myndigheterna att på grundval
av dessa nya analysmetoder ånge gränser för tillåtliga
föroreningar (R Koppen i Gesundheits-Ingenieur h. 9—10
1955 s. 149). A G
Fig. 1. Kopplingsschema för frekvensomformaranläggning
med roterande borstar för krypdrift av asynkronmotorer.
Frekvensomformare med roterande borstar. För att
kunna köra asynkronmotordrivna maskiner med
kryphastighet har man i Tyskland konstruerat en
frekvensomformare med roterande borstar, fig. 1.
Omformaren består av en stillastående tvåpolig
likströms-rotor med kommutator från vilken även den lågfrekventa
växelströmmen tas ut. Två vinkelrätt mot varandra ställda
borstpar drivna av en hjälpmotor löper på kommutatorn.
Den uttagna växelströmmen får en frekvens lika med
borstarnas varvtal per sekund. Den ingående effekten tillförs
omformaren över en likriktare kopplad till ett borstpar.
Det andra borstparet är kortslutet som på en
tvärfält-maskin och den i denna krets flytande strömmen alstrar
i huvudsak det för generering av växelströmmen
erforderliga roterande fältet. Omformaren förhåller sig som en
synkrongenerator så att reaktiv last orsakar ett
spänningsfall och aktiv last en ökning av den tillförda
likströmseffekten (Elektrotechnische Zeitschrift A 1955 h. 12 s. 402
—403). F Ö
Återvinning av väte genom gasdiffusion. Avgaser från
en ugn för framställning av kimrök befrias från fasta
partiklar och kyls. Den innehåller väte, koloxid, koldioxid och
vattenånga. Av dessa gaser diffunderar väte genom ett
poröst membran 3,74 gånger så snabbt som koloxid, 4,69
gånger så snabbt som koldioxid och 3 gånger så snabbt
som vatten. Därför kan väte skiljas från de andra gaserna
genom diffusion. Denna process underlättas genom att en
Fig. 1. Apparat för återvinning av väte genom diffusion;
nedtill t.v. diffusionselement.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
