Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 13 december 1955 - Korrosionsskydd för stål i jord, av Kurt Fr. Trägårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 november 1955
1027
kunde bestämmas för sig. En förfrågan gjordes
vid några olika institutioner och företag i Sverige
för att om möjligt i förväg få kännedom om
jordarnas egenskaper i korrosionshänseende på
grund av förut gjorda undersökningar. Några
användbara resultat erhölls dock ej.
En undersökning av grundvattnet utefter
ledningen blev därför nödvändig. Den gjordes på
arbetsplatsen i samband med förarbetena och
medförde, att 10 % av fundamenten fick ett
förstärkt korrosionsskydd utanpå den normala
varmförzinkningen och zinkplåten. Det bestod
av ett ytterligare skydd av 0,5 mm zinkplåt och
dessutom doppades hela fundamenten i en kall
bitumenprodukt. Visserligen blev denna
beläggning mycket tunn, ca 0,1 mm, men förfarandet
var enkelt och fundamenten blev lätthanterliga
vid transport och montering. Användning av
stålfundament i stället för betongfundament på
denna ledning medförde en besparing på
uppskattningsvis ca 1 300 kr. per stolpe eller totalt
4 Mkr.
Geologiska kartor
När nästa 380 kV ledning skulle byggas mellan
Storfinnforsen och Enköping, ca 50 mil, var
tiden för materialbeställning så knäpp, att man
ej hade tillfälle att först undersöka jordarnas
korrosivitet. I stället studerade O Arrhenius de
geologiska kartorna utefter ledningen. Han fann
därvid att jorden sannolikt var så måttligt
kor-rosiv, att man med ledning av resultaten från de
uppgrävda stolparna på Ånge—Horndal borde
kunna nöja sig med enkel zinkplåtsbeklädnad
och samtliga fundament fick därför ett sådant
skydd. Ett tiotal utfördes dock på prov utan
zinkplåt, alltså endast varmförzinkade.
För senare byggda ledningar har man haft
tillfälle att närmare undersöka jordarnas
korrosivitet, men studium av geologiska kartor har varit
till mycket god hjälp vid val av den lämpligaste
linjesträckningen ur korrosionssynpunkt. Ofta
har man att Välja mellan flera olika
huvudsträckningar, och på t.ex. den nu under
byggnad varande 380 kV ledningen mellan Storfinn-
forsen och Göteborg, längd ca 70 mil, har man
funnit en sträckning, som naturligtvis till största
delen betingats av andra viktigare faktorer, men
som kom att genomgående beröra jordar med
betydligt lägre korrosivitet än på någon tidigare
byggd ledning.
Jordundersökningar
En mycket omfattande korrosionsundersökning
på den år 1939—1940 byggda 200 kV ledningen
Ånge—Horndal gjordes under år 1950, alltsa
efter 11 år. Vid 26 stolpfundament, fördelade
utefter hela ledningen, uppgrävdes jorden, och
man tog jordprov i stället för grundvattenprov,
då Arrhenius ansåg att man därigenom fick en
säkrare uppfattning om jordens korrosivitet.
Provningen var dessutom lätt att praktiskt
genomföra.
Totalt togs 210 jordprov, på vilka man på
Arrhenius laboratorium bestämde resistivitet,
pH, jordart m.m. Samtidigt utsågades och
urborrades 300 bitar ur fundamentbalkar och
underdelar och togs 260 prov på
zinkplåtsbekläd-naden. På dessa provbitar bestämdes viktförlust
hos zinkskiktet och zinkplåten vid Statens
Provningsanstalt.
Varinförzinkningens ursprungliga tjocklek hade
tyvärr ej mätts, men den beräknades med
ledning av den erhållna tjockleken på delar över
marken, där korrosionen under 11 år i
lant-atmosfär är mycket ringa, samt av
provförzink-ning av fundamentbalkar till i medeltal ca 1 000
g/m2. Spridningen var ca ± 25 %.
Zinkplåtens ursprungliga tjocklek var 0,5 mm
eller 3 450 g/m2 med mycket små variationer,
endast några procent. Genom att vissa av
fundamenten icke var täckta med zinkplåt fick man
även veta hur en enbart varmförzinkad yta hade
korroderat. Vissa oförzinkade balkar hade på
försök beklätts med zinkplåt. Av
undersökningens resultat (fig. 2—5) har man dragit följande
slutsatser:
mellan jordens pH och korrosionen kan inget
samband spåras, vilket antagligen beror på att
pH-värdena är tämligen normala, 4,7—7,8;
Fig. 2. Resultat för ett fundament; t.v.
jordens resistivitet, i mitten ocli t.h.
viktförlust under 11 år för
varmförzinkningen resp. zinkplåten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
