Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 27 december 1955 - Öresundsverket, av Olof Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1066
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 8. Ångpanna med manöverbord.
platsen, fig. 5. Här passerar det först en magnetseparator
samt därefter en sikt. De kolstycken som avskiljes av
sikten föres till en kolkross där de krossas till en för
kolkvarnarna lämplig storlek.
Det kol, som skall lagras längre tid, föres ut på kolhögen,
där det bredes ut och packas med traktor. Kol, som är
avsett att användas inom kort tid, kan via ett åkbart band
på högbana uppläggas över intagen till den transportör,
som går in till verket. Detta korttidslager kan rymma ca
7 000 t icke packat kol. Det stora lagret har nu plats för
50 000 t, men det finnes gott om utrymme för utökning.
Att lagra kol med traktorer kom i allmänt bruk i Amerika
under kriget och i Europa efter kriget. Genom att man
packar kolet förhindras lufttillträde och det blir liten
fara för självantändning. Enligt erfarenheter från USA kan
man ha höga kolhögar, 20 m och däröver, utan risk. Det
förut i Sverige använda sättet att lagra kol byggde på att
tillräcklig luftning skulle finnas för att föra bort det
Fig. 9. Panndom under transport.
genom långsam förbränning bildade värmet. Om luftningen
blev för svag, steg temperaturen och man fick
självantändning. Vid den nya metoden med packning av kolet med
traktorer utestänger man luften helt. Det är således en
helt annan lagringsprincip som införts.
Kolet transporteras in till verket med bandtransportör.
Denna går genom kolgården i en ca 100 m lång tunnel,
som är försedd med intagsöppningar över större delen av
sin längd. Korttidslagret ligger således ovanpå tunnelns
intagsöppningar. Kolet kan även från lossningspiren via
sikttornet föras direkt in i verket, över kolfickor i
pannhuset fördelas kolet med stålbandstransportör med åkbar
avstrykare.
Koltransportanläggningens kapacitet är nu 200 t/h, men
den är planerad för ytterligare utbyggnad. Kolfickorna
rymmer ungefär 24 h förbrukning vid fullast.
För oljelagring finns lagercisterner på totalt 50 000 in3
placerade på kolgården ca 200 m från verket. Intill verket
finns mindre dagtankar. Ledningar och cisterner har
ång-uppvärmning för att möjliggöra användning av tjocka oljor.
Ångpannor
Pannorna i första etappen är fyra strålningspannor av
Steinmüllers typ för maximalt 170 t/h ånga vardera, fig.
6—8. Ångproduktionen med enbart koleldning är 130 t/h.
Ångtrycket i domen är maximalt 84 at a och
ångtemperaturen efter överhettare 520°C. Tryckfallet i överhettaren
vid fullast är 4,7 at.
Eldytan i pannan är 1 400 m2, i överhettaren 2 090 m2, i
ekonomisern 1 185 m2 och i luftförvärmaren 4 750 m2.
Förbränningsrummets volym är 870 m3.
Matarvattentemperatu-ren före ekonomisern är 180°C, lufttemperaturen efter
luftförvärmaren 275°C och avgastemperaturen efter
luftförvärmaren 145°C.
Varje panna har sex Peabody virvelbrännare för
kombinerad kol- och oljeeldning med maximala oljemängden
2 500 kg/h per brännare. Dessutom finns en liten
vander-rost på 12,5 m2 avsedd för låglast och beredskap. Denna
rost bidrar att göra pannorna bekvämt manövrerbara.
Oljetrycket vid brännarna är 22—32 at ö. Oljemängden
genom brännarna kan regleras ned till V7 av
fullastmäng-den med differentialtrycksreglering. Kolpulverkvarnarna
är av tre typer, Steinmiiller slagkvarnar, Loesche- och
Peters-kvarnar.
Eldstadsbelastningen har hållits mycket måttlig och är
vid fullast 150 000 kcal/m3h. Tvärsnittsbelastningen är ca
2,3 Mkcal/m2h. övre delen av eldstaden är hopdragen ca
5 m under överhettaren för att man skall få en bättre
slutförbränning. överhettaren är hängande.
Vid dessa pannor kan vid snabb uppeldning den
hängande överhettaren skyddas mot hög temperatur på tubgodset
genom att rökgaserna före överhettaren kyls genom
inblandning av kalluft. Man låter vid uppeldning i ett sådant
fall luftfläkten arbeta med full kapacitet. Ungefär hälften
av luftmängden användes som förbränningsluft och går
den normala vägen genom luftförvärmaren till brännarna.
Resten av luften blåses genom därför ordnade kanaler in
i övre delen av eldstaden och blandas med rökgaserna
strax innan de träffar överhettaren. Rökgasens temperatur
före överhettaren kan på detta sätt hållas under 600°C
upp till ungefär halva maximala eldningsintensiteten, och
överhettaren skyddas även under den period ingen ånga
strömmar. Med detta förfarande får man dock en stor
gasmängd genom ekonomisern under uppeldningen. För att
motverka ångbildning i denna finns en cirkulationspump
avsedd att användas vid snabbuppeldning av kall panna.
Vid uppeldningsprov visade sig denna anordning fungera
bra och gaserna framför överhettaren hade jämn
temperatur utan kalla eller varma stråk.
Utom den beskrivna anordningen finns den vanliga
möjligheten att kyla med ångströmning genom överhettaren.
Detta kan dock normalt ej användas förrän trycket i
pannan kommit upp i några atmosfärer, och den tar en be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
