Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 1 - Dimensionering av jordkablar för eldistribution, av Wilhelm Winsnes - SJ använder ultraljud - Skarpa järnvägskurvor smörjs - Ett effektivt konserveringsmedel för cellulosa - Cellplattor av metall kan skäras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
koncentrerad till en enda punkt. I stället
varierar belastningen utmed kabeln. Beräkningen
får då göras på varje del för sig och den
gemensamma arean uträknas som det
kvadratiska medelvärdet. Om n lika stora belastningar
är jämnt fördelade utmed kabeln och en
delbelastning ger ekonomiska arean Qn härledes
för den resulterande arean
1 fi n* + 3 n TT
Q = Qn V -6– mm2
Ändras utnyttjningstiden ändras också
förlustkostnaden. Man får då göra beräkningarna
med ett genomsnittligt pris på förlusterna.
Även när ekonomiska arean icke blir
bestämmande för dimensioneringen är det bra att ha
den uträknad. Den är nämligen till god hjälp,
då förlustkostnaden för den valda arean skall
beräknas.
Spänningsfall
Man kan vid jordkablar som regel-räkna med
endast det resistiva spänningsfallet och
försumma det induktiva. Spänningsfallet i
hög-spänningskablarna är normalt ringa och
kompenseras lämpligen genom kontinuerlig
spänningsreglering.
Enligt praxis anses det som god teknisk
standard när spänningsvariationerna i nätets sämst
belägna del icke överskrider ± 5 % vid
långsam dygnsändring av spänningen. Momentana
spänningsändringar måste vara mycket
mindre. De långsamma spänningsändringarna
inverkar bl. a. på lampornas livslängd. De
momentana förorsakar blinkningar i ljuset, dvs.
försämrar ljusets kvalité.
Det är för att undvika störande spänningsfall
elverken föreskriver en viss största start- eller
inkopplingseffekt. En momentan och
övergående spänningsändring större än 1,5 % anses
vara störande. Är ändringen däremot
momentan men kvarstående kan den få uppgå till
4 %. Det finns ett samband mellan storleken av
den effekt, som vid momentan tillslagning ger
en viss spänningshöjning, och den
belastningstäthet, för vilken nätet är konstruerat. Ju högre
belastning nätet är dimensionerat för desto
större kan den tillåtna momentana
effektändringen vara. Det bör också erinras om att den
får vara tre gånger så stor vid 380 V nät som
vid 220 V nät.
Allt eftersom belastningarna stiger och får
naturen av punktbelastningar blir man
tvungen att gå ifrån den enklare sättet med
antagande, att belastningen är jämnt fördelad utefter
hela fördelningskabelns längd. Man måste
räkna med belastningen liggande i vissa punkter.
Detta kommer antagligen att mera påverka
ra-dialnäten med deras ensidiga matning än
masknäten, där matningen är dubbelsidig.
En dimensionering efter enbart ett visst
maximalt spänningsfall kan sägas vara obestämd.
Kopparmängden kan fördelas på olika sätt, och
villkoret ändå uppfyllas. En enhetlig
kabelarea är ett praktiskt önskemål, som ger dimen-
sioneringen en bestämd form. Vid
dimensionering efter maximalt spänningsfall blir
låg-spänningsnätets relativa förluster oberoende av
avståndet mellan nätstationerna. Förlusterna
inverkar i detta fall icke på stationsavståndet
och nätstationseffekten.
Slutord
Med stigande summabelastning får inverkan
av enstaka snedbelastningar mindre betydelse.
Lysrören förorsakar en icke obetydlig
noll-följdsström och belastar härmed nolledaren.
En snedbelastning på 10 % i nolledaren
medför ett extra spänningsfall på mellan 2 och 4 %.
Dessutom förorsakas en tillsatsuppvärmning,
som nedsätter kabelns belastningsförmåga. Tar
man hänsyn till snedbelastningen är det
mycket som talar för att nolledaren ges samma
area som fasledaren. Kanske kan
nollföljds-strömmen tillsammans med de momentana
spänningsändringarna göra, att man blir
tvungen att utföra dimensioneringen efter ett högsta
spänningsfall av 3 % i stället för nuvarande
praxis med 5 %.
Innan kabelarean fastlägges måste man
kontrollera att "utlösningsvillkoret" enligt
säkerhetsföreskrifterna kan uppfyllas.
Flera delbelastningar kan vanligen icke
direkt adderas, utan mellan dem finns en viss
sammanlagring med hänsyn till vilken aktuell
kabel som skall dimensioneras.
Sammanlagringen är ringa i högspänningsnät och stor i
lågspänningsnät. Den inverkar mera vid
villaområden än inom höghusbebyggelse.
Tillkommer enstaka större punktbelastningar
kan man räkna ut lämplig kabelarea. I
praktiken använder man dock som regel väld
enhetsarea och gör en lämplig förstärkning i
nätet.
Med de nya plastmaterialen kan man hoppas,
att det kommer fram kablar, som tillåter högre
ledartemperaturer och därmed ger en bättre
utnyttjning av koppararean. Men här måste
elverken hjälpa till med mätningar och tala om
vad kabeltemperaturen blir i praktisk drift.
SJ använder ultraljud för att upptäcka och
lokalisera dolda defekter och begynnande rälsbrott med
nya spårgående rälprovare.
Skarpa järnvägs kurvor smörjs med på
ytterrä-len placerade smörjapparater, som pumpar upp
smörjfett då hjul passerar; härigenom minskas
slitningen av såväl räl som hjulflänsar.
Ett effektivt konserveringsmedel för
cellulosa, såväl i textilier som i trä, är kopparformiat.
Det lär vara överlägset kopparnaftenat därför att
kopparn vid impregnering med formiatet fixeras vid
cellulosa.
Cellplattor av metall kan skäras på samm»
sätt som massiva material, om cellerna fylls med
vatten som fryses till is. Utan denna fyllning trycks
cellerna ihop vid bearbetningen.
fi TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
