Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 2 - Nya material - Oxidationsresistenta kisel-aluminiumstål, av SHl - Krom-nickel-manganstål, av SHl - Böcker - Wasserstrassen und Häfen, bd 1, av Torsten Enekull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxidationsresistenta kisel-aluminiumstål
Prov, utförda i Storbritannien, med stål,
innehållande upp till 4 °/o Si och 3 %> Al, har visat att stål
med 2—3 %> Si och 0,5—1 °/o Al har en resistens
mot oxidation i luft som vid upp till 900°C är
jämförbar med 18-8-ståls. Kisel-aluminiumstålet har vid
rumstemperatur tillräcklig seghet för många
formningsprocesser. Segheten minskas inte genom
oxidation vid temperaturer under 900°C. Hållfastheten är
liten vid 600°C såvida stålet inte är ytterligare
legerat.
Kol och mangan i de mängder, som förekommer i
mjukt stål, inverkar inte på stålets
oxidationsresistens. Tillsats av mangan rekommenderas för
minskning av den ogynnsamma verkan som segrat
svavel har.
Kisel-aluminiumståls resistens mot skalning i
rökgaser och ånga är större än mjukt ståls och kan
ökas genom ett skyddsskikt av aluminium. Dess
resistens mot atmosfärisk korrosion och angrepp av
utspädda syror är inte större än mjukt ståls. Det är
därför inte särskilt lämpligt för användning i en
atmosfär innehållande mycket ånga eller
svavelföreningar. Dess beteende i sådana atmosfärer kan
emellertid avsevärt förbättras av ett
aluminiumskikt, pålagt genom målning eller varmaluminering
(E A Brandes: "Oxidation resistant silicon
aluminium steels." Fulmer Research Institute. Special
Report No. 2 1956). SHl
Krom-nickel-manganstàl
Under 1955 tillverkades mindre än 2 000 t av
Cr-Ni-Mn-stål typ 201 och 202 med låg nickel- och liög
manganhalt (jfr Tekn. T. 1955 s. 936). Man väntar
emellertid att betydligt större kvantiteter skall
behövas 1956, och några tror att dessa stål så
småningom skall ersätta 80 °/o av krom-nickelstålen typ
301 och 302, vilka har ungefär dubbelt så stor
nic-kelhalt. Ett stål tillhörande 200-serien innehåller
t.ex. 17 °/o Cr, 4 °/o Ni och 4 °/o Mn, medan ett
motsvarande, tillhörande 300-serien, håller 17 %> Cr,
7 °/o Ni och < 2 %> Mn.
Cr-Ni-Mn-stål har varit i tjänst 15 år utan att visa
tecken på korrosion i normal atmosfär. Hittills har
de varit tillfredsställande i sådana föremål som
kastruller, diskbänkar och restaurangutrustning. Vid
vissa formningsprocesser kan stål 201 och 202
hanteras på samma sätt som 301 och 302. Vid
dragpressning fordrar dock de förras högre sträckgräns
någon ändring av förfarandet.
Hittills har de största ändringarna av
bearbetningsförfarandet måst vidtas vid mjukglödgning och
betning av 200-stålen. Den glödgningstemperatur,
som används för 300-stålen, orsakar nämligen
snabbare skalning hos 200-stålen, och man har därför
måst sänka den 30—55°C. Kallbearbetat 200-stål bör
glödgas vid 1 010—1 070°C; man kan då använda
samma betning som för 300-stålen. För att hindra
för stark betning i salpeter-fluorvätesyra kan man
dock minska fluorvätekoncentrationen och sänka
betningstemperaturen 6—11°C.
Cr-Ni-Mn-stålen kan svetsas på i stort sett samma
sätt som 300-stålen. De har emellertid mindre
benägenhet för utfällning av kromkarbid i
korngränserna och är därför mindre känsliga för
korngränskorrosion vilket i många fall gör stabilisering
onödig. För stål med låg kolhalt är den tillåtna övre
gränsen för kolhalten dubbelt så hög för 200-stålen
som för 300-stålen. För spänningskorrosion är de
förra ungefär lika känsliga som de senare och båda
typerna måste därför avspänningsglödgas efter
formningen.
Man rekommenderar att i allmänhet använda stål
201 i stället för 301 och 202 i stället för 302 men
inget av 200-stålen om betingelserna fordrar det
mera korrosionsfata 18-8-stålet typ 304 (R E Paret
i Metal Progress maj 1956 s. 54—57). SHl
böcker
Wasserstrassen und Häfen, bd 1:
Binnenwasser-strassen und Binnenhåfen, av Heinrich Press.
Ernst & Sohn, Berlin 1956. 500 s., 520 fig. 55 DM.
Föreliggande bok utgör första delen av ett planerat
verk "Wasserstrassen und Häfen"; den torde följas
av en andra del, som behandlar "Seewasserstrassen
und Seehäfen". Förf. redogör i boken för
synpunkter på och erfarenheter från planering, byggnad och
drift av inre vattenvägar jämte hamnar, varvid
främst behandlas tyska förhållanden.
Vid frågan om de inre vattenvägarnas betydelse, de
på dessa vanligen förekommande fartygstyperna
samt de allmänna grunddragen i det europeiska
vattenvägnätet uppehåller sig förf. inledningsvis.
Han lämnar därvid jämväl uppgifter om sådana inre
vattenvägar i Europa, som på grund av sin
betydelse för trafiken bedömes böra i första hand
förbättras eller utbyggas och redovisar förslag till
indelning i fem olika storleksklasser av de inre
europeiska vattenvägarna.
Synpunkter på och åtgärder vid utbyggnad av inre
vattenvägar behandlas, varvid flodregleringar föl
sjöfartsändamål och därmed sammanhängande
anläggningar, såsom dammar, vallar och
strandregleringar m.m. närmare beskrives, liksom anordnande
av slussar i de kanaliserade flodsträckorna.
Planläggning och utförande av kanaler för
sjöfartsändamål ägnas stort utrymme. Härvid beröres jämväl
frågan om vattenåtgång och vattenförsörjning för
kanalsträckorna.
En väsentlig del av boken ägnas slussar och
lyftverk, varvid anläggningarnas utformning och de
skilda byggnadsdetaljerna beskrives. Med
hänvisning till exempel från utförda anläggningar lämnas
sålunda uppgifter om anordningar för fyllning och
tömning av slussar, om sparbassänger, om ett
flertal olika typer av slussportar, såsom stämportar,
klaffportar, lyftportar, sektorportar m.fl., samt om
utformningen av slusskammare och portkammare
m.m.
Bokens sista avsnitt ägnas de inre farledernas
hamnanläggningar, varvid behandlas frågor rörande
hamnarnas planform, dimensionering och
omlastningskapacitet samt lämplig utformning av kajer
och strandskoningar. Även hamnanläggningarnas
behov av utrustning med kranar och andra
transportanordningar samt järnvägsanläggningar
redovisas, ehuru mera kortfattat.
Förf. lämnar i föreliggande arbete värdefulla
synpunkter på utformning och utbyggnad av de inre
vattenvägarna med tillhörande hamnanläggningar.
Framställningen belyses genom ett stort antal bilder
från utförda, huvudsakligen tyska anläggningar.
fi TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
