Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 4 - Aluminiumklädda elementhus, av Carl-Erik Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla pappersbeklädda paneler sprickor. På
paneler utan pappersbeklädnad började färgen
flagna men inte på de pappersbeklädda
panelerna.
Det tjockare men inte det tunnare papperet
hindrade från träet härrörande skador på
färgskiktet. Ett tjockare papper, som på
ändamålsenligt sätt limmats till träunderlaget, synes
alltså kunna i väsentlig grad öka färgskiktets
hållbarhet. Det anses dock allmänt att
ytterligare försök måste utföras innan man kan
komma fram till en praktiskt användbar metod.
Limimpregnerad pappbeklädnad användes vid
en 1944 startad försöksserie med
"Douglas-fir"-kryssfaner. Beklädnaden bestod av tre lager
papper, impregnerat med fenolhartslim, som
efteråt härdades och pressades till 0,22 mm
tjocklek och 390 g/m2 vikt. Försöksserien
bestod av 320 olika kryssfanerbitar, 160 utan och
160 med pappbeläggning på båda sidorna. Man
använde sig av 77 olika målningssystem, av
vilka 33 bestod i normal grundning och
färdigstrykning; åtta var nitrocellulosalacker och
36 konsthartslacker.
Övre halvan av alla prover, som täckts med
hartsimpregnerad papp, sandpapprades före
målningen, men denna behandling visade sig
utan effekt på den färdiginålade ytans
utseende. Senare visade sig att dessa ytor skadas
snabbare än andra. Övre halvan på alla icke
pappbelagda prov behandlades före målningen
med solventnafta innehållande 1,5 %
paraffin-vax och 13,5 % konstharts. Behandlingen
förbättrade icke utseendet hos någon av de
ytbe-handlade panelerna.
Nära nog alla ytbehandlingar på pappbelagt
kryssfaner, visade sig vara hållbarare än de,
som utförts på obehandlat kryssfaner. Sålunda
höll en ytbehandling bestående av grundning
med två efterföljande strykningar av normal
ytterväggsfärg ca 20 månader längre på
papp-klätt än på obelagt kryssfaner.
Pappbeläggningen hade den gynnsammaste effekten på
ytbehandlingar, som normalt har kortare livslängd.
Ytbehandlingar med intill 70 månaders livslängd
på obelagt kryssfaner höll bara några månader
längre på pappbelagt material. Den
genomsnittliga livslängden hos 33 olika
ytterväggsfärger var 58 månader på obelagt kryssfaner
och 74 månader på pappklätt.
Försöken visade också, att skillnaden i
hållbarheten hos de bästa och de sämsta
ytbehandlingarna på pappersklädd plywood var
mycket mindre på pappklätt kryssfaner än på
obelagt. Det förra var mindre känsligt för
variationer i målningskvalitet än det senare. Å
andra sidan var några av de mest hållbara
ytbehandlingarna på obelagt kryssfaner, särskilt
med aluminiumpigmenterad grundningsfärg,
liade nästan lika stor hållbarhet, som de bästa
färgkombinationerna på pappklätt kryssfaner.
Mekanisk behandling av träytan, en metod
som AB Elementhus använt från begynnelsen,
har också provats i USA. Man har funnit, att
målningsskadorna ursprungligen uppstår på
sommarved i träytan. Tätvuxna paneler, i vilka
sommarvedsytan är den minsta möjliga, är
bättre ägnade att uppbära färgskiktet. Man
kunde därför vänta sig att en mekanisk behandling
av ytan, varigenom sommarvedränderna
uppdelades, skulle ha gynnsam effekt. Årsringarna
i amerikanska träslag är emellertid mycket
grövre än i svenska.
I marknaden finns numera finrefflad
kryssfaner av furu, och man tror sig ha funnit att
refflorna verkligen ger en förbättring av
färgskiktets hållbarhet. År 1951 påbörjade
forskningslaboratoriet försök med finrefflad
ytter-panel av "Douglas-fir" och "southern yellow
pine". Försöken är ännu inte tillräckligt gamla
för att visa om refflingen har medfört någon
förbättring. De har emellertid visat, att ytor
med horisontell reffling blir mycket smutsigare
än släta eller vertikalt refflade.
Aluminiumplåt som fasadbeklädnad
De amerikanska försöken synes ej visa någon
helt tillfredsställande väg till en ordentlig
förbättring av den målade träfasaden. Därför
måste man lösa problemet genom att anbringa
färgen på en bärare av annat slag än trä, dvs.
fasaden måste beklädas. De i marknaden
förekommande välkända beklädnadsplattorna av
beständigt material, såsom asbestcement, plåt
eller glas, kan användas men medför en inte
oväsentlig merkostnad. Utnyttjning av
aluminiumplåt synes först leda till lika höga
kostnader som användning av andra
underhålls-fria fasadmaterial, men de kan sänkas.
AB Elementhus avser nämligen att använda
tunn plåt, mindre än 0,25 mm tjock, och lägga
på yttersidan tätt mot träytan. Plåtens uppgift
är att utgöra ett mot fukt, solljus och
temperaturvariationer hos atmosfären beständigt
underlag för en resistent, ugnshärdad färg, vilken
anbringas i dekorativt syfte. Hittills gjorda
erfarenheter med omålad och målad
aluminiumplåt är genomgående tillfredsställande (Tekn.
T. 1956 s. 665—671).
Fuktvandring
Idén att fästa en tunn aluminiumplåt direkt på
träfasadens yttersida utan ett luftmellanskikt
medför emellertid andra problem, främst
beträffande fuktvandringen. Beklädnad av ett hus
på utsidan med en sammanhängande
diffu-sionstät plåt medför att fukt, som från
rumsatmosfären vandrar ut genom väggen,
kondenseras så snart daggpunkten nås i det
ifrågavarande tvärsnittet.
AB Elementhus’ plåtbeklädnad medger
emellertid en helt fri genomgång inifrån och ut av
fukten genom ej diffusionstäta elementfogar
och vidare en genom en bakom varje fog på
ytterpanelen lagd vertikal luftkanal. Husets
yttersida är således ej omgiven av ett helt
sammanhängande plåtskal utan är uppspaltat i
20 cm breda plåtbeklädda element. Mot
slagregn och av vind påtvingad vatteninträngning
är de plåtbeklädda elementens fogar täta; ele-
/00 TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
