Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 7 - Andras erfarenheter - Fel vid ångmängdsmätning, av Wll - Fosforer för kvicksilverlampor med högt tryck, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid strypflänsar m > 0,5. Denna komplettering är
dock av betydelse endast vid mycket stora
rördiametrar.
I en del fall torde man emellertid ha fått mätfel,
vilkas orsaker hittills inte har klarlagts. En
anledning till att man tidigare ej träffat på sådana fel
kan bero på att fordringarna på mätnoggrannhet
skärpts. Vidare kan det sammanhänga med att man
för att få små tryckförluster använder stora
areaförhållanden för mätutrustningen, som då blir
känsligare för inbyggnadsförhållandena. I de moderna
kraftverken är man snål på utrymmet, och då kan
det ofta bli svårt att få tillräckligt långa
raksträckor för inbyggnad av stryporganet.
Visserligen säger normerna att en minskning av
den normenliga rakrörssträckan till hälften endast
skulle ge ett fel på ± 0,5 %>, men denna siffra har
mer karaktär av ett uppskattat värde, och det är
mycket möjligt att felet i speciella fall kan bli
större. Har man icke en mycket lång rak
rörledning, rekommenderas obetingat tryckuttag med
ringkammare, även om dessa särskilt vid höga tryck
erbjuder konstruktiva svårigheter.
Vidare rekommenderas små areaförhållanden. Om
inan av driftekonomiska skäl inte kan tillåta den
härvid uppträdande stora tryckförlusten, så kan
man vid kontrollprov använda ett stryporgan med
liten diameter, som sedan för den normala driften
ersätts av ett stryporgan med större diameter och
alltså mindre tryckförlust. För kontrollmätningen
rekommenderas munstycke eller strypfläns, som
ger bättre noggrannhet än de med hänsyn till
tryckförlusten gynnsammare venturirören. Ett sådant
utbyte av stryporgan blir dock ganska besvärligt,
särskilt vid högtrycksanläggningar med svetsade
konstruktioner, men metoden är nog den enda möjliga
om det krävs små mättoleranser vid ett
kontrollprov.
Givetvis är det av stor betydelse att man närmare
undersöker iakttagna avvikelser från de enligt
normerna beräknade värdena, och VDI-Ausschuss für
Durchflussmessungen skall bearbeta sådana
mätningsresultat och även i erforderliga fall studera
problemet med experimentella undersökningar,
speciellt av inbyggnadsförhållandena (H Rögener & G
Ruppel i Brennstoff-Wärme-Kraft dec. 1956 s. 575
—576). Wll
Fosforer för kvicksilverlampor
med högt tryck
Lysämnen eller fosforer (Tekn. T. 1949 s. 171),
som avger synligt ljus när de bestrålas med
ultraviolett ljus, används i lysrör (Tekn. T. 1951 s. 573,
803), men de utnyttjas också i kvicksilverlampor med
högt tryck för att ge rött ljus på vilket
urladdningsljuset i kvicksilver är fattigt.
I sådana lampor läggs fosforen inte på
urladdningskammarens vägg utan på insidan av ett
särskilt ytterhölje för att dess temperatur inte skall bli
för hög. Till på senaste tid var zinkkadmiumsulfider
de enda fosforer som var lämpliga för detta
ändamål. Lampor på 400 W med en sådan fosfor ger ett
ljus med 5 %> rödhalt, bestämd med ett rödfilter
(Wratten nr 25), som ger ca 12 %> rödhalt i solljus.
Senare har man gjort 80 och 125 W
kvicksilverlampor med samma typ av fosfor som utnyttjar bara
den långvågiga UV-strålningen effektivt.
Av färgkorrigerande fosforer för högtrycks
kvicksilverlampor begär man att de med gott utbyte skall
omvandla UV-strålning av 2 000—3 800 Å till synligt
ljus. Detta bör vara i huvudsak rött eller organge,
men någon halt av blått eller blågrönt kan vara för-
Fig. 1. Excitat onsspektrum
för–-magriesiumursenat, - majnesiumfluorogermanat
och–-barium- strontiun -litiumsilikat.
delaktig. Fosforerna skall ge gott ljusutbyte vid
150°C eller hö »re temperatur. Nyligen har man
också utvecklat tre fosforer, som uppfyller dessa
fordringar, nämlig’ :n magnesiumarsenat MgeAs2Ou,
mag-nesiumfluorogi>rmanat Mg^GeOß • MgF, och
barium-strontiumlitiur: isilikat.
De två första aktiveras med mangan och ger rött
ljus. Den sistj: typen utgör en grupp fosforer som
ger ljus, inneiiållande blått, orange och rött eller
mellanfärger. De tre silikaten kan bilda en
kontinuerlig serie är fasta lösningar. Som primär
aktivator används cerium, som självt ger blått ljus och
aktiverar den sekundära aktivatorn mangan som
ger orange lji s. Ökas manganhalten, växer därför
det gulröda 1 uset på det blåas bekostnad. Byter
man ut bariun mot strontium ändras manganljusets
färg från organge till rött.
De båda mji gnesiumfosforerna reagerar bra för
kortvågig UV-:itrålning men också för ljus av 3 650
Å, medan sililatfosforerna är känsligast för ljus av
3 600 Å men nckså för kortvågigt (fig. 1). Alla tre
fosforerna gen gott ljusutbyte vid upp till 300°C,
medan zinkkadmiumsulfids effektivitet avtar mycket
snabbt med st gande temperatur (fig. 2).
Genom anvär dning av de nya fosforerna har man
kunnat avsev irt förbättra kvicksilverlampor för
högt tryck. Mun får dubbelt så stort utbyte av rött
ljus som med den tidigare använda
zinkkadmium-sulfiden och l an därför påstå att högtryckslampor
i dag kan görs: s med en ljusfärg, som för ögat synes
jämförbar med lågtryckslampornas, dvs. lysrörens
(A H Mc Ke..g i Industrial Chemist mars 1956 s.
105—110). SHl
Temperatur
Fig. 2. Fosforers effektivitet vid förhöjd temperatur;
1 barium-strontium-litiumsilikat, 2
magnesiumfluor-ogermanat, 3 magnesiumarsenat, A
zinkkadmium-sulfid.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf!5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
